Johan Norberg: Orbáns makt utmanas i ett förändrat Ungern

Den 12 april går Ungern till val och för första gången under sina 16 år vid makten möter den nationalkonservative premiärministern Viktor Orbán en verklig utmaning. Mitten-högerpartiet Tisza, som driver en uttalad antikorruptionslinje, leder tydligt i opinionsundersökningarna.

De flesta EU-länder, som har tröttnat på Viktor Orbáns ständiga obstruktion och Rysslands- och Kinavänlighet, hoppas på ett maktskifte. Andra betraktar honom som en central europeisk allierad. President Donald Trump har uttryckt sitt ”fullständiga och helhjärtade stöd”. Enligt ett läckt dokument har den ryska underrättelsetjänsten till och med föreslagit att Viktor Orbáns chanser ska stärkas genom ett fejkat mordförsök.

Det säger något om var Viktor Orbán hör hemma ideologiskt. Internationella index över demokrati och individuella fri- och rättigheter visar att Ungern i praktiken har rört sig bort från det europeiska politiska landskapet. Enligt Freedom House är Ungern det enda EU-land som inte längre klassas som ”fritt”. I World Justice Projects rättsstatsindex hamnar Ungern på plats 123 av 143 länder när det gäller begränsningar för den verkställande makten – efter El Salvador, Uzbekistan och Kongo.

Vad hände i det centraleuropeiska land som framstod som så hoppfullt i början av 1990-talet? Viktor Orbán hände. Han övergav tidigt sina liberala och demokratiska ideal och började argumentera för att framtiden tillhörde starka ledare i stater som Turkiet, Ryssland och Kina. Han ville bli en av dem och talade öppet om ambitionen att bygga en ”illiberal stat”.

Efter 2010 fick han möjligheten. Hans parti Fidesz vann en tvåtredjedelsmajoritet och kunde därmed ensidigt ändra konstitutionen. ”Vi behöver bara vinna en gång, men då ordentligt”, som Viktor Orbán själv uttryckte det.

Fidesz skred omedelbart till verket. Regeringen tvingade många domare i pension, fyllde författningsdomstolen med lojalister och begränsade dess befogenhet att granska makten. Institutioner som revisionsverket, riksåklagarämbetet, skattemyndigheten, centralbanken, medierådet och statistikmyndigheten bemannades med partigängare – ofta på ovanligt långa mandat som säkrar inflytande långt efter ett eventuellt maktskifte.

Vallagarna skrevs om, valkretsar ritades om för att gynna Fidesz och en ”vinnarkompensation” gav extra mandat till det största partiet. Samtidigt fick etniska ungrare som hamnade utanför landets gränser efter första världskriget (och är mycket Viktor Orbán-trogna) rösträtt per post. Ungrare som arbetar utomlands, och som i högre grad röstar liberalt, måste däremot rösta på en anvisad plats. I Storbritannien finns bara tre vallokaler. Köerna är ofta långa.

Sammantaget gjorde det att Fidesz kunde behålla sin två tredjedelarsmajoritet 2014, trots att partiets röstetal minskade kraftigt.

Fidesz tog också kontroll över medielandskapet och gick till angrepp mot civilsamhället. Det ansedda Central European University, grundat av George Soros, tvingades lämna landet. Public service-medier förvandlades till propagandainstrument. ”Jag är säker på att ingen blir förvånad över att det inte är oppositionsalliansen vi stöder i valet”, säger en redaktör i en läckt inspelning. ”Om någon inte gillar det kan de lämna in sin avskedsansökan.”

Privata medier pressades genom annonsbojkotter, selektiva regleringar och riktade skatter tills ägarna sålde till Fideszlojalister. De nya ägarna belönades i sin tur med stora statliga annonskontrakt. År 2010 var Ungerns medier världens 23:e friaste enligt Reportrar utan gränser. År 2025 hade landet fallit till plats 68.

Viktor Orbán har använt makten till att steg för steg omforma en fungerande marknadsekonomi till en politiskt styrd enpartiekonomi: Upphandlingar, egendomar och krediter går till en liten krets partitrogna oligarker. Fidesz konfiskerade privata pensionsbesparingar och tog över mark som ägdes av utlänningar. Höga specialskatter infördes på utländska banker och företag inom energi-, telekom- och detaljhandel. Eftersom skatten baserades på omsättningen i stället för på vinst urholkades snabbt bolagens kapital. Många företag lämnade landet.

EU-organ har återkommande dokumenterat hur bidrag och kontrakt går till släktingar och nära allierade. År 2010 hade företag med nära band till Fidesz ungefär samma chans som andra att vinna offentliga upphandlingar. År 2021 var sannolikheten sex gånger större. Landets rikaste man är nu Lőrinc Mészáros – tidigare rörmokare och barndomsvän till Viktor Orbán – som har förklarat sin förmögenhet med ”Guds vilja, tur och Viktor Orbáns person”.

I vissa fall har regeringen gått från otillbörlig favorisering till öppen plundring. År 2013 överförde centralbanken nära en procent av landets bnp till formellt oberoende stiftelser som finansierar pro-Viktor Orbán-nätverk. År 2021 flyttades universitet, företag och mångmiljardtillgångar till allierade stiftelser, vilket låste in en parallell maktstruktur bortom demokratisk kontroll.

Transparency International rankar i dag Ungern som EU:s mest korrupta land, i nivå med länder som Kuba, Kina och Sydafrika. Som en av Fidesz närstående ideologer har uttryckt det: ”Om något görs i nationens intresse, så är det inte korruption.”

Även vid ett maktskifte väntar ett omfattande arbete. Att återupprätta ett oberoende rättssystem, fria medier och att återföra tillgångar kommer att ta tid.

Ungerns omvandling är en varningssignal för andra liberala demokratier. Landet fastnade inte någonstans i övergången från kommunistisk diktatur till kapitalistisk demokrati. Tvärtom hade Ungern kommit långt i den övergången 2010, men det regerande partiet valde sedan medvetet att vända utvecklingen och bygga en ny form av illiberal kleptokrati.

Övergången efter 1989 har ibland liknats vid att försöka göra en fisksoppa till ett akvarium igen. De flesta länder i det forna östblocket har, trots svårigheter, lyckats. Ungern utmärker sig som landet som – efter att ha återställt ett fungerande akvarium – valde att hälla tillbaka allt i kastrullen.