Oxfordprofessorn varnar: Innovationen kvävs av överreglering

En av världens mest inflytelserika röster om hur teknologiska förändringar omformar ekonomi och arbetsliv kommer faktiskt från Sverige. En gång i tiden studerade Carl Benedikt Frey i Lund, i dag är han associate professor i AI och arbete vid University of Oxford.

Hans genombrott kom 2013 med studien The future of employment, om AI:s potential att automatisera arbeten. Den har citerats runt 20 000 gånger – en nivå som brukar vara förbehållen Nobelpristagares mest klassiska studier. Nu är Carl Benedikt Frey aktuell med boken How progress ends, som har hyllats av Tony Blair, Financial Times och flera ekonomipristagare.

När vi talas vid blir det tydligt att framsteg för honom inte bara är ett akademiskt intresse – det är en mission:

– Det största problemet för Sverige, Europa och världen är låg ekonomisk tillväxt. Om en ekonomi inte växer blir den till slut ett nollsummespel – det enda sättet för mig att höja min levnadsstandard är på någon annans bekostnad. Det leder till mycket dålig politik.

Det är också kärnan i Carl Benedikt Freys nya bok.

– Institutioner måste anpassa sig när teknologin förändras. För att komma på nya idéer krävs decentralisering. Vi behöver människor med olika idéer, som gör olika satsningar.

Han beskriver en cyklisk process där ekonomin växlar mellan decentralisering och planering.

– När en idé ska skalas upp fungerar planering bättre. Men när avkastningen avtar behövs återigen nya idéer och produkter. Då behövs decentraliserad konkurrens igen.

Problemet, menar Carl Benedikt Frey, är att de etablerade aktörerna ofta vill bevara status quo.

– De investerar hellre i lobbying för regleringar som kväver nya aktörer än i forskning och innovation.

Hur undviker vi det?

– Vi måste avskräcka från konkurrensbegränsningar. Det finns inte många fall där innovation skulle öka av att bryta upp företag, men stora aktörer måste veta att försök att hindra konkurrens blir dyrt.

– Dessutom har överreglering gjort det svårare för outsiders att ta sig in. Även om AI leder till medicinska upptäckter krävs dyra kliniska prövningar, så forskarna måste samarbeta med stora läkemedelsföretag. På samma sätt har GDPR i Europa haft negativa effekter på nyetableringar och innovation. De enda som kan bära kostnaderna för efterlevnad är teknikjättarna.

Vad behöver Europa göra?

– Det finns en tendens att lista allt som kan gå fel med en teknologi och sedan skapa regler för just de riskerna. Det leder till enorma kostnader för regelefterlevnad.

– Ett annat skäl till att vi inte kommer i kapp USA är att tjänstesektorn är fragmenterad. Enligt IMF motsvarar alla hinder för handel inom EU tillsammans 110 procent i tullar. Vi utsätter alltså oss själva för Donald Trumps ”Liberation day”tullar – inom unionen.

Just Donald Trumps handelspolitik är ett annat orosmoln. Carl Benedikt Frey har varnat för att det snabbaste sättet att förstöra amerikansk industri är att skydda den från konkurrens. Samtidigt, säger han, har även Kina problem.

– Kinas potential för catch up-tillväxt borde fortfarande vara hög. Bnp per capita är ungefär 20 procent av USA:s, men produktivitetstillväxten har stått stilla eller till och med minskat sedan finanskrisen. Kina stagnerar alltså vid en mycket lägre inkomstnivå än Sydkorea eller Japan gjorde.

– Kina har blivit mer centraliserat de senaste åren. Målen har förskjutits från tillväxt till självförsörjning och nationell säkerhet. Mer resurser går till statsägda bolag – inte till privata och utlandsägda företag, som är de verkliga drivkrafterna bakom innovation.

AI-fältet har exploderat sedan er berömda 2013-studie. Vad fick ni rätt och fel i?

– Det vi förväntade oss men som ännu inte har hänt är automatisering av transporter. Självkörande fordon har inte fått genomslag, främst eftersom regelverket är mycket striktare än i den digitala världen – av goda skäl. Men jag tror att det kommer.

– I övrigt kvarstår de flaskhalsar för automatisering vi pekade på då. Människor har en komparativ fördel i kreativitet, avancerad social förmåga samt att uppfatta och hantera oregelbundna objekt.

– Det mest anmärkningsvärda har varit automatiseringen av sociala interaktioner. Men det kommer sannolikt bara att öka värdet av verklig kommunikation. Om AI skriver dina mejl – och alla andras – hur ska du sticka ut? Genom att mötas ansikte mot ansikte.

Och vi behöver mänsklig kreativitet?

– På många sätt är Chat GPT mer kreativ än jag. Den kan skriva i Shakespeares stil, men bara för att Shakespeare har funnits. Om du matar den med Mozart får du inte Arvo Pärt. Om du hade haft en LLM år 1900, tränad på dåtidens data, och frågat om vi någonsin skulle kunna flyga hade den nog sagt nej.

– Verkligt nya språng är fortfarande förbehållna människan.

Så problemet med AI är att vi skalar upp gamla modeller när vi egentligen behöver disruptiv innovation?

– Verkligen. Om världen bara var en statisk distribution av händelser skulle du kanske kunna lösa AI genom att kasta mer beräkningskraft och data på problemet. Men världen förändras.

– Och även om du når övermänsklig nivå – som i strategispelet Go – kanske algoritmerna inte fortsätter prestera när förutsättningarna ändras. För några år sedan besegrade mänskliga amatörer med laptop de bästa Goprogrammen genom att utsätta dem för positioner de aldrig sett under träningen.

– Vi behöver innovationer som gör att AI kan lära kontinuerligt och generalisera bortom sin träningsdata. Vilka det blir vet jag inte.

Vilka det än blir kommer de att möta oro och motstånd. Carl Benedikt Freys sammanfattande budskap är att pessimismen riskerar att bli en självuppfyllande profetia.

– Det finns en avvägning: Om fokus inte ligger på tillväxt, utan på riskerna med ny teknik – som visserligen finns, men är långt mindre än risken med utebliven tillväxt – då stagnerar vi. Då får vi inte råd med välfärden och kommer inte klara de demografiska utmaningarna.

– Vi måste förstå att fortsatta framsteg aldrig är garanterade.