Ny forskning: Pliktkänslan är värd hundratals miljarder
Sverige är ett land som bygger på tillit. Vi står i kö, betalar skatt och lämnar tillbaka upphittade plånböcker. Inte främst för att vi riskerar straff, utan för att det känns fel att låta bli. Det där vardagliga, självklara beteendet har ett namn: plikt. Och enligt ny forskning i nationalekonomi är det en av samhällets mest värdefulla tillgångar.
– Inom ett realistiskt spann kan 20–40 procent av bnp avgöras av vilken kultur man har, säger nationalekonomen Tore Ellingsen.
I ett svenskt perspektiv handlar det om flera hundra miljarder kronor per år. Det är värdet av att människor gör rätt även när ingen ser på. Att regler blir kultur – och att kulturen bär samhället.
Plikt fungerar som ett komplement till lagar och sanktioner. Vissa handlingar styrs av risken för böter eller fängelse. Andra utförs för att människor inte vill skämmas, inte vill uppleva sig själva som någon som gör fel.
– En del saker är så starkt rotade att vi gör dem bara för att vi själva inte vill känna att vi bryter mot det som förväntas, säger Erik Mohlin, docent i nationalekonomi.
Varför ta ansvar om ingen annan gör det?
Men systemet är känsligt. Forskningen visar att viljan att ta ansvar beror på vad vi tror om andra. När omgivningen uppfattar att människor börjar smita, då försvagas den egna benägenheten att följa normerna.
– De flesta av oss är samarbetsorienterade. Det är inget problem att uppoffra sig så länge det finns tillit till att andra gör detsamma. Men så fort vi registrerar avvikelser drar vi snabbt tillbaka vår hänsyn, säger Mohlin.
Det är så negativa spiraler uppstår. Plikt smittar – men det gör även pliktlöshet. Om tilliten eroderar och fler börjar utgå från att ”andra ändå fuskar” förändras kalkylen snabbt. Varför ta ansvar om ingen annan gör det??
Ellingsen hänvisar till studier där bankanställda som flyttas från norra till södra Italien börjar komma senare till jobbet. Inte för att de förändrats som personer, utan för att normerna i den nya miljön är annorlunda. Liknande mönster syns i allt från sjukskrivningar till bidragsfusk.
När den inre kompassen försvagas måste samhället ersätta den med yttre kontroll: Fler regler, mer övervakning, större byråkrati, fler poliser. Allt detta är kostsamt.
I militära sammanhang är plikt självklar. Uniformen markerar ansvar och roll. I vardagen finns ingen uniform och ingen befälhavare. Ändå fungerar systemet – så länge människor fortsätter att göra rätt även när ingen ser.
Det är en av Sveriges viktigaste, men mest osynliga, konkurrensfördelar.
