Pontus Dackmo: Vill du ha en snigel på din pension?

En stor snigel värderades just till 39 miljarder, en annan till 12 miljarder, och alla har de riskkapitalister i ägarledet som byter aktier med varandra. Avgifter på din pension är big business and getting bigger. Att skinna pensionssparare och fondbolag är en tillväxtbransch med lågt kapitalbehov och skyhög avkastning på eget kapital. Att exakt noll sniglar är börsnoterade talar sitt tydliga språk – då skulle det bli tydligt hur de tjänar sina pengar!

För beslutsfattaren på ett företag är det enkelt att lägga hanteringen av pensioner på en extern rådgivare. Man slipper regelverk och egna anställda för administration och förvaltning. Rådgivarna har fina presentationer, välsmorda munläder, genomdesignade hemsidor och hållbarhetspolicies staplade till taknocken. Alla medarbetare får ett rådgivningsmöte med omtänksamma frågor om riskaptit och hållbarhetspreferenser.

Nyckeln är att det är ”kostnadsfritt”. Företaget betalar inte en spänn för denna glättiga individanpassade lösning. Disco inferno! Det låter som en no-brainer: man behöver helt enkelt ingen brain för att fatta beslutet att outsourca pensionshanteringen.

Men… om det är gratis, var kommer pengarna ifrån? Jo, det skall jag tala om: fondbolagen. Alla i den här kedjan tar betalt genom att kapa åt sig en del av fondavgiften från de fonder som finns på plattformarna. Det skapar ett incitament att i hög utsträckning erbjuda fonder som:

1. Har tillräckligt höga fondavgifter.

2. Förvaltas av fondbolag beredda att slå knut på sig själva för att få ynnesten vara valbara på plattformarna (det vill säga ge bort en majoritet av avgiften).

Det är en paradox att samtidigt som det viktigaste attributet för en fond är att den har låg avgift, finns det en tjänstepensions- och rådgivningsmarknad där tillräckligt hög avgift är viktigast för att kunna bli valbar. Det är i detta ljus konsolideringen av fondbranschen skall ses. När avgifterna till fondbolagen pressas av att försäkringsbolag och rådgivare snor åt sig majoriteten, och Fondtorgsnämndens nya PPM-upphandling spär på med att gynna stora ESG-fokuserade fondbolag (och pressa avgifterna hårdast av alla), finns bara alternativet kvar att genom fusioner bli ännu större för att överleva. Som Monty Python-sketchens famösa fransos utbrister: I fart in your general direction!

Bit ihop nu, you can do it! Föreställ dig ett outsourcat snigelmöte. Två alternativ. Antingen: baserat på dina val skickar rådgivaren pensionspengen vidare till ett försäkringsbolag som Futur, SEB, SPP, Folksam, Skandia, Movestic eller dylikt. I gengäld får rådgivaren 6% av varenda månadsinsättning i provision, i all evighet.

Stora-ögon-emoji. Ja du läste rätt: 6%! Men, det dras inte från din insättning. Det är en kostnad som inte syns. Det är affärsmodellsakrobatik som skulle kunna vara huvudnummer på vilken cirkus som helst: en hög kick-back på en stor, trögrörlig, återkommande insättning, utan att någon varken ser, vet eller förstår.

Eller alternativ två: i rådgivningen kommer ni fram till att ”nä det här är nog för svårt för dig eller hur lilla gumman, aktier, konjunktur, obligationer, volatilitet och räntor och grejer, kanske det är bäst vi tar hand om det åt dig eller va?”. Din arbetsgivares insättningar hamnar då i rådgivarens egna fonder (som är en helt annan historia). Då dras ”bara” någon procent av pensionskapitalet i ”rådgivningsavgift”, men hela (den inte marknadsledande låga) fondavgiften stannar hos rådgivaren. En av sniglarna har över 60 miljarder i sina egna fonder. 

Du trodde din 1.5% i avgift för Globalfond X går till den som faktiskt förvaltar fonden? Icke. Mest sannolikt går minst två tredjedelar till försäkringsbolaget. Som i sin tur betalar snigeln. För sex år i förväg.

För att bli av med sniglar tipsar Riksförbundet Svensk Trädgård om att locka med öl. Kan det verkligen funka? Måste testa i helgen.

Guldstjärna för att du tog dig ända hit.