Replik: Hur många felaktigheter tål en krönikör?
Vita linor, svarta får är ”sannolikt den mest faktagranskade norska bokutgivningen någonsin”, skriver Øistein Monsen och Torgeir Krokfjord, författare till Vita linor, svarta får (2025), i en replik till Sara Martinssons krönika i Finansmagasinet #40.
Sara Martinsson går hårt ut mot vår bok Vita linor, svarta får, som nyligen utkom i Sverige. Hon hävdar att den innehåller flera fel, men vi menar tvärtom: hennes korta text rymmer fler fel än hela vår bok sammantaget.
Det är anmärkningsvärt att Martinsson agerar megafon åt det norska kungahuset, polisen och Marius Borg Høibys advokater – aktörer som gjort allt i sin makt för att misstänkliggöra uppgifterna vi presenterar i boken.
Ingen av bokens kritiker har lagt fram konkreta sakinvändningar, med ett enda undantag. Det gäller kokainförsäljningen. Via sina advokater har Høiby förnekat att han sålt kokain. Polisens kommunikationsavdelning uttryckte det så här: ”Enligt våra uppgifter har Høiby inte sålt kokain på Karl Johans gate.” Notera förbehållet.
När Marius Borg Høiby försökte stoppa boken i Oslo tingsrätt kallade Aschehoug förlag Oslos polismästare som vittne. I rätten kunde polismästaren inte längre förneka att Marius Borg Høiby hade sålt kokain. Orsaken är enkel: han har gjort det.
Till skillnad från vad Martinsson påstår gjorde vi inga rättelser i boken efter rättegången. Lätt tillspetsat uttryckt är Vita linor, svarta får sannolikt den mest faktagranskade norska bokutgivningen någonsin. Hela den norska journalistkåren har letat efter fel i boken. Detsamma gäller advokater och kungahuset.
Det vi avslöjar i boken är obekvämt för Marius Borg Høiby, för Slottet och för Oslo-polisen. Men det är likväl sant.
EFN Boks redaktion: Sara Martinssons krönika är en redogörelse för den debatt som förts, med utgångspunkt i rapporteringen i norska medier och skribenten tar inte ställning i sakfrågan.
Följ taggar
