Jonas Malmborg: Risken i Klarnas affär skruvas upp
Finansinspektionen tilldelar Klarna en anmärkning och kräver bolaget en sanktionsavgift på 500 miljoner kronor. Sebastian Siemiatkowski borde se det som en för tidig julklapp.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det mesta har gått Sebastian Siemiatkowskis väg det senaste halvåret. Det började med att de illröda siffrorna och skyhöga kreditförlusterna skiftade färg. Inte till svart, men väl rosa. Trenden i den kvartalsrapport som presenterades i slutet av augusti var tydlig. Bolaget var på väg att vända de senaste fem årens skenande förluster till vinst i rörelsen. Höstens följetong av maktkamp och offentlig pajkastning utmynnade i det på förhand givna scenariot: medgrundaren Victor Jacobssons man i styrelsen, Mikael Walther, kastades ut varpå den dynamiska duon Sebastian Siemiatkowski och Michael Moritz kunde stärka sitt grepp om bolaget ytterligare. Bläcket på protokollet från den extrainsatta bolagsstämman hade knappt hunnit torka förrän Klarna kunde tillkännage nästa glada nyhet. Styrelse och bolagsledning förberedde en notering på den tech-tunga Nasdaq-börsen i New York.
Att Finansinspektionen nu kräver en halv miljard i böter för undermålig kundkontroll och bristfälliga rutiner mot penningtvätt är en grundstötning som heter duga. Det ser inte bra ut inför våren stundande börsnotering. Risken i Klarnas affär skruvas upp.
Därför borde han se dagens besked som en dyrköpt läxa att dra viktiga lärdomar av.
Att driva en digital bank som av allt att döma står vidöppen för individer som vill tvätta pengar, försvåra myndighetskontroll eller finansiera terrorbrott skickar varningssignaler till framtida investerare. Juristerna på Finansinspektionen är visserligen noga med att de inte hittat regelrätta fall av nyttjande av Klarnas konton för penningtvätt eller finansiering av terrorverksamhet. Det som brister är Klarnas interna kontroll och handlingsberedskap. Men alla som är tillräckligt gamla för att minnas Telias förehavanden i Uzbekistan och användandet av Swedbanks bankonton i Baltikum vet att det kan bli dyrt, mycket dyrt, att ha dålig koll på sina bankkunder.
Generaldirektören Daniel Barr får ursäkta, men Finansinspektionen är inte direkt en myndighet som väcker fruktan i Finanssverige. Inspektionen utövar sin myndighetskontroll med patenterad svensk metodoligi. Det skickas skrivelser, väcks frågor och krävs yttranden. Är tjänstemännen riktigt stränga så kommer de på aviserade företagsbesök. Annat ljud i skällan är det på Finansinspektionens amerikanska motsvarighet SEC (Securities and Exchange Commission). Blotta misstanken om att amerikanska dollar passerat bankkonton för att tvättas eller finansiera brottslig verksamhet kan leda till dramatiska gryningsräder och feta miljardböter.
En mild västanfläkt jämfört med morgondagens hårda nypor från SEC
När Klarna sätts på Nasdaq-börsen och skalar upp transformationen mot en internationell shoppingbank så höjs också kraven. Tro mig, dagens bot från Fi är en mild västanfläkt jämfört med morgondagens hårda nypor från SEC. Därför borde Sebastian Siemiatkowski se dagens besked som en dyrköpt läxa att dra viktiga lärdomar av.
På Klarna älskar man att peka finger åt de etablerade storbankerna – feta katter som tjänar grova pengar på räntor och dolda avgifter – och det har man visserligen goda skäl att fortsätta göra. Mycket kan sägas om storbankernas ställning på marknaden men i ett avseende har Klarna en hel del att lära. Tack vare dyrköpta lärdomar har nämligen Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken nämligen inte bara byggt upp system som automatiserat upptäckten av penningtvätt och terrorfinansiering. De har också tvingats bygga upp hela avdelningar med personal som aktivt utreder och nystar i misstänkta finansiella upplägg. Det behöver Klarna också göra. Och det är bråttom.
LÄS MER: Spända läget på Klarna inför Siemiatkowskis baby
LÄS MER: Klarna ansöker om börsnotering
