Drömmen om en vingård i Italien blev sann

En svensk vinbonde i Toscana är Mats Ruhne. Han är en av dem som inte tvekade att kavla upp skjortärmarna och gjorde sig därför ett namn som ryktbar affärsman under 80-talet.

Nu säger han att ena knäet krånglar och att det bästa vore om den lokala läkaren kan komma upp till Terreno redan vid 15-tiden på eftermiddagen. Mats Ruhne menar att han 1987 var Sveriges mest omskrivna person i affärspress tillsammans med Reefat El-Sayed.

Drömmen om Toscana började med Salénrederiernas konkurs och i efterdyningarna till det behövdes någon som han. En skolad jurist som visat sig ha tillräckligt med sittfläsk för att kunna fungera som sekreterare till otaliga styrelser och bolagskonstellationer med både statligt såväl som privat ägande. För att förenkla det kan man säga att Mats Ruhne stod i mitten av den jätteaffär som uppstod efter konkursen och dessutom hade en liten slant med sig som gjorde att han själv skulle kunna få plats.

Vid tidpunkten pekade Salénbröderna i Jan Stenbecks riktning när de stora pengarna behövdes. Kanske kunde Stenbeck känna igen sig i Mats Ruhnes situation för inte var den helt olik hur hans egen pappa Hugo Stenbeck en gång skaffat sig en nyckelposition inom svenskt näringsliv. Mottagandet var i stället av den svalare naturen.  Stenbeck undrade varför inte Mats Ruhne bara drog åt helvete.

 – Ruhne? En sketen anställd? Släng ut honom.

Så föll Jan Stenbecks ord när Ruhne nu drar sig till minnes hur det gick till. Han må ha börjat som en sketen anställd men 32,5 % av Cool Carriers kontrollerade till sist Mats Ruhne & Partners. I en artikel i Dagens Industri skriver Lars Thulin att Cool Carriers ”är Sveriges svar på Ewing Oil vad maktkamper anbelangar.” Då kontrollerade det svenska fraktbolaget 20 % av världsmarknaden av kyltransporter till havs.  

 – Det blev en jättefajt kring kontrollen över Cool Carrier som varade i tre år men som slutade med att jag vann.

Skadeståndet grunden till Terreno

Jan Stenbeck visade sig ha brutit mot både aktieägaravtal och Mats Ruhnes anställningsavtal. Själv satt han som spindeln i nätet för en handelsflotta på hundra fartyg världen över. Om detta och mycket annat finns att läsa i hans nyutgivna memoarer som bär titeln ”Från vatten till vin”.

– Den här situationen med Jan Stenbeck var tvungen att lösas och han ville inte att något skulle komma ut. Palmstierna på SEB fick agera bulvan och erbjuda ett stort skadestånd för att jag skulle hålla käft. Hur stort då frågande jag? Stort, svarade han. Det blev också ett jävla bra skadestånd och det är på det skadeståndet du nu sitter och blickar ut över 25 goda hektar.

Så säger han själv i alla fall. 83 år gammal kanske knäet krånglar men svadan är det inget fel på.

När kapitalet från Stenbeck nådde Ruhnes konto bodde familjen med de fyra döttrarna i en villa i Bromma. Han hade jobbat häcken av sig sedan unga år och innan dess inte haft mycket gratis i form av trygga och vettiga familjeförhållanden. Plötsligt kraftigt bemedlad hade han tillsammans med hustrun Birgitta bestämt sig för att förverkliga drömmen om ett eget ställe i Italien.

Ger inte mycket för adeln

1988 hade en Florensbank öppnat kontor i Stockholm dit man kunde kliva in och säga att man ville köpa en vingård och sedan hjälpte de till med allt.

– Jag brukar säga att de adliga inte alltid är så väl spantade för riktig verksamhet och så var verkligen fallet här. Karln som bodde på Tereno var inte duglig men han hade en driven hustru och så länge hon var i livet fungerade gården hjälpligt men det ville sig inte bättre än att hon förolyckades när hon eldade löv så hon brann helt enkelt upp här nedanför på gräsmattan. Kvar stod en utslagen adelsman full av sorg men rätt snabbt gifte han i alla fall om sig med en av gråterskorna och flyttade till Florens.

På de vackra serpentinvägarna kom småbarnsfamiljen Ruhne körande från Bromma med Stenbecks pengar på fickan och allt stämde med hur de hade föreställt sig det.

Visst behövde husets rustas, men omgivningarna var vackra och vinproduktionen i gång.

Det blev affär.

Terreno producerade vid den tidpunkten 160 000 flaskor rödvin om året. Nu är siffran nere på 90 000 flaskor och målet är 80 000 flaskor årligen.

– Vinbönderna häromkring förstod snabbt att nu är det läge att stå som egen avsändare för sina viner och inte hänga upp sig på fransmännen. Sagt och gjort ryckte italienarna upp sig snabbt och då kom vi in i rätt tid och kunde haka på den nya tidens kvalitetsbegrepp. Här ska vi bara göra riktigt bra viner och det gör vi faktiskt nu.

28 kring matbordet

Systembolaget var störst kund men dem ger han inte mycket för. Kostnadshöjningar för dem kan bara motiveras med omkostnader för flaskor och korkar och inte produkten i sig. Nej, kvalitet är inget som svenska staten vill att vinbönder ska ägna sig åt enligt Ruhne när han visar oss runt. Terreno inhyser både generöst med boendeyta, där delar av det stora huset spås ha varit ett kapell, och ett petitessfullt område för vintillverkning.

25 procent av vinproduktionen säljs direkt på gården i en kombinerad affär och restaurang. Elva olika sorters vin utbjuds och tittar man noga på etiketterna är de döpta efter såväl familjemedlemmar som älskade fyrfota vänner.

Hela familjen är engagerad i företaget men numera kör döttrarna verksamheten och om alla är på plats till söndagsmiddagen går det att räkna in 28 personer i skiftande åldrar. Som en utvidgning av den magnifika vingården i hjärtat av Toscana startades för några år sedan en systerverksamhet på Rosenborgsgatan 20 i Solna med namnet The Winery Hotel.

500 flaskor årligen läggs i den privata vinkällaren som vi strax ska få se. De ligger ingalunda på hög utan den dricks det flitigt av. Färsk som vinbonde men med gedigen rederibakgrund tog Ruhne kontakt med sitt gamla nätverk vid tillträdet och bad om att få sälja sitt vin på passagerarfärjor. Ett samtal gick till Estline som bestämde sig för att köpa tre pallar om de fick en etikett med egna loggan på.

Två pallar gick iväg och lastades i slutet av september år 1994 ombord på M/S Estonia. Sedan följde de med i djupet och de flaskorna som inte blev uppdruckna vilar nu på 80 meters djup nära finska Utö.

En pall hann aldrig levereras utan stod länge kvar på Terreno och flaskorna med Estlines etikett såldes i väg undan för undan.

Endast en flaska står ensam kvar där vi är nu.

Den ställer Mats Ruhne ned i samlingen.

En inspektör på plats

Visst är Mats Ruhne en rationell affärsman men han visar sig också vara vidskeplig och lite som en elitidrottare berättar han om rutiner och vanor kring vinproduktion. I hans ögon lever vinet och måste behandlas som just levande. Kanske är det därför Terreno har haft ett bra år bakom sig och han stänger säsongen med ett belåtet leende på läpparna. Just i dag är det en inspektion för att se om Terreno uppfyller de ekologiska kraven.

– Det är jag inte det minsta orolig för utan vi satsar stort på vår kvalité.

Han visar oss hjärtat i produktionen och det går att förstå känslan av kvalité eftersom hantverkskunnandet och småskaligheten i produktionen vittnar om allt annat än tillsatta smakämnen och plasttankar.

Plötsligt stannar han upp och pekar på en vintunna i trä.

– Här jobbade i många år en liten kille från Sardinien som var lite efter men han hade ett bra liv här och han lyckades varje år att ta sig in i tankarna och göra rent inifrån. Tyvärr slutade han senare och blev munk och det är han lycklig med att vara fortfarande.

”Ha obegränsat med pengar”

Mats tar med oss ut och visar oss tomten. Hustrun Birgitta kommer körande från affären och de språkar ett slag i solen framför huset. Om någon dag går färden till Stockholm för att träffa lite vänner innan det är dags att återvända för julen. Det blir mindre tid i Stockholm och det beror på flygen som inte alls fungerar. Var tredje gång uppskattar de att det är förseningar vilket orsakar långa väntetider eftersom man då missar anslutande plan i Florens, Pisa eller Rom. Visserligen har Ryan Air börjat flyga sommarsäsongen till just Pisa men det är ändå två timmars körning därifrån.

Toscana har helt enkelt hamnat lite längre bort från Stockholm trots alla svenskar i området.  

Mats Ruhne ser ut över sin vingård. Den är onekligen minutiöst skött och allt är i bästa skick. Ljuset mot kullarna får oss att glömma att det är vinter och snart är det ytterligare ett party runt hörnet för makarna som blivit bortskämda med ett mycket riktigt socialt liv. Han får frågan vad man ska tänka på om man går omkring på corpen i Stockholm och drömmer om en egen vingård.

Han ler.

– Du ska se till att ha obegränsat med pengar för det här, han sveper över ägorna, är inte för någon med begränsad tjänstepension om jag uttrycker det försiktigt. Jag var inte ens i min vildaste fantasi i närheten av att förstå vad det kostar att driva en kvalitetsvingård i Toscana så mycket ska jag be att få tala om. Du kan liksom inte vara civilekonom och göra det här för den skolningen funkar inte med kvalitetsbegrepp kring vin.

Glöm kvartalsekonomin

Vi går vidare. Vilka svenskar har fina ställen här nere? Harald Mix? Max Martin? Bonnier?

– Vem är Harald Mix, frågar han sig.

Kanske är det 20-talets Mats Ruhne. Att det är så här de bor de som varit mest omskrivna i affärspress just det året.

– Kom ihåg en sak. Man lyckas inte i Toscana om man är intresserad av kvartalsekonomi. Jag fattade det tidigt. Det här blev min dröm. Här är så jävla bördigt så allt man lägger ned i jorden växer upp till något fantastiskt.

Hundarna kommer fram. Vi klappar om dem.

– Det finns en annan framgångsrik svensk en bit bort som har en vingård som heter Monterosola. Hans namn är Thomaeus och honom borde ni åka och träffa. Han har säkert vin för 150 miljoner kronor i sin vinkällare och stället är helt enormt. Åk dit.

Exoro capital har satsat hårt

Har du ingen egen dröm om Toscana eller bara brist på fantasi finns det andras drömmar att ta över. I det här fallet går prislappen loss på 20 miljoner euro och då är det mycket osäkert om familjen Thomaeus får tillbaka sin investering. I praktiken har de byggt om en del av landskapet för att forma det som numera är Monterosola.

Hur ska det beskrivas?

Klart bilderna säger sitt men Mats Ruhnes beskrivningen stämmer verkligen. Hjärtat i den ursprungliga gårdsbilden är uråldrig och något så för Toscana ovanligt som ett u-format hus. Men det är ett intilliggande komplex, högt belägen på en kulle, som besökarna först slås av. Kanske det bäst kan beskrivas som ett exklusivt tillhåll för fester och innehåller således kök, restaurang, och vinproduktion. En sak är uppenbar för besökarna att här har inte Exoro capital sparat på krutet. Utöver anläggningen finns helikopterplatta, en konstgjord sjö, ny dragna vägar och en allé av cypresser som lär ha flyttats för att behaga ägarna.

”Det blev jävligt dyrt”

Historien om Exoro Capital startade redan på 80-talet när entreprenören Bengt Thomaeus startade sin första verksamhet som it-konsult. Det stora kapitalet tillkom under 90-talet och med investmentbolaget Cibenons försäljning av Cibe hissar. Idag vilar Exoros verksamhet på fyra verksamheter: private equity där man investerar i små- och medelstora bolag, ett fastighetsben, asset management med fokus på bland annat obligationer och derrivater och vin- och olivolja från Toscana.

– Jo, lite av en entreprenör har jag ju varit och för elva år sedan kände jag och min familj att det var dags att förverkliga drömmen om Toscana med ett eget ställe. Vi hade rest en hel del i Italien men den här delen slår ändå allt. 30 gårdar kollade vi på innan vi upplevde att vi hittat rätt. Vi slog till även på grannens mark på 125 hektar och byggde sedan allt det här. Vi kallar det destination winery för vi vill erbjuda något som verkligen ska vara värt en omväg.

Han skrattar till.

– Men det var dyrt, det blev jävligt dyrt.

Lev som i Succession

100 000 flaskor och 1000 liter olivolja vin produceras årligen. Vår värd för dagen är en av de anställda och han är ytterst hemlighetsfull men det går att förstå att de som kommer hit gör det för att de uppskattar den totalt avskildheten och att det därför lämpar sig just för celebriteter som kungligheter och tunga företagsledare som i exempelvis tuffa förhandlingar behöver garantera inte bara sin säkerhet utan också att också skönhet, inspiration och njutning finns att tillgå. På de här snirkliga vägarna går det att utan problem se en svart Mercedes-flotta från tv-serien "Succession" fara fram för att i ett ytterligare avsnitt omslutas av en till maktkamp.

Klart behöver du lugn och ro och en fond av Toscana och en miljö som är allt annat än vardagligt – så välkomna och varsågod, alla ni som har behov av att lajva Successions. 

Överallt på ägorna syns Monterosolas symbol och deras motto ’per mare per terras’, från sjö och land, eventuellt inspirerat av Steve McDonalds låt från albumet Sons of Somerled från 1993.  

– Både jag och min fru har passerat 70-årsstrecket nu och det börjar bli dags att pensionera sig. Jag tror nästa ägare är en lifestyle-investerare som går in i det här med hjärtat och inte med hjärnan. Hemligheten är att man måste hitta glädjen och engagemanget i en sådan här verksamhet men gör man det då ska man slå till.

Mannen i palatset

Vildsvinstät natur, krokiga olivträd, böljande kullar och milsvid utsikt.

Han sitter uppe och väntar.

John Werich. 

En 34-årig konsthistoriker som slagit sig ned i det gamla palatset i den lilla byn San Pancrazio och försiktigt förädlat det till ett hotell i toppklass som precis förärats ett medlemskap i Small luxury hotels of the world.

Hans CV innefattar utöver värdskapet både journalistik och fotografi och det är svårt att ana spåren från Mullsjö men därifrån kommer platsfabrikantens son även om han tillbringade gymnasietiden på Grännaskolan.

– Jag kom till Florens för att läsa inredningsdesign och rätt snart blev det klart för både mig själv och mina föräldrar att jag inte skulle återvända. Så småningom skaffade de själva en våning i Florens och efter det började de längta efter några olivträd. Nu har de en gård bortom kullen där borta och 2000 olivträd.

Vilka söker sig hit?

– Till hotellet? Det kommer folk från hela världen, mest är det amerikanare och engelsmän men en hel del svenskar också. Även italienare har börjat hitta hit men vi är ju relativt nyöppnade. Jag har ambitioner med köket och det har faktiskt gått rätt lätt att hitta riktigt bra folk. Inom några mils radie finns tio stycken Guide Michelin-krogar och en del har mindre bra chefer så då är det enkelt att rekrytera och erbjuda bättre arbetsvillkor. Men till Toscana söker sig alla som uppskattar och har en dröm om det vackra livet.

Peter Fellman ny granne

Till San Pancrazio kom till John Werich tillsammans med sin partner Kristoffer Lind, bokförläggare bakom Lind & Co.

När Werich först hittade hit fanns inte så mycket mer än en liten butik. Nu har deras expansion tagit ytterligare fart i köpet med grannfastigheter och olivlund som ska bereda parkeringsplatser.

Om de kommer ta över hela byn?

John Werich skrattar till åt frågan när vi går genom hotellets rosenträdgård och passerar förbi platsen där byns alla män utplånades de sista skälvande dagarna av andra världskriget.

Men han förnekar inte att Palazzo Tiglio är ett kraftigt växande projekt.

För bara några veckor sedan utökades svenskkolonin i Toscana när Dagens Industris chefredaktör Peter Fellman och makan Carina flyttade in i huset bredvid Palazzo Tiglio. Den gamla prästgården rymmer nu tre lägenheter. I mitten bor familjen Fellman sedan någon månad tillbaka.

– Jag vet inte hur vi kommer nyttja det. Kanske bara kring det lilla torget och för att få lugn och ro, säger Peter Fellman.

Vad ska man säga om Toscana

Off season i Toscana går det att konstatera att allt är underbart och helt utan köer och hetta. Det är som att titta i sina föräldrars gamla fotoalbum och se mor i röd bikini på Rivan.

Väl här kan man besöka Fallorni på Torget i Greve, Villa di Vignamaggio, ett lyxhotell som även äger The Newt i Somerset. San Gimignano på vägen från Monterossola är vackert, där finns trendiga Galleri Continua med konstnärer som Amish Kapoor.

Vad skulle en reklamare har sagt? Ni, vet den gamla skolan med magkänsla, gula glasögon, röda hängslen, dubbla armbandsur och sportbil som oprovocerat säger förjävla kul om alla sina egna idéer.

Toscana – ett sjätte sinne

Toscana – ett sätt att leva

Toscana – det vackra livet

Det lär finnas ett franskt uttryck: Mer toskanskt än så här och du dör.

Vad lovar de här böljande kullarna sina besökare?

För alla har flyttat hit av olika anledningar.

Alla kommer hit av en anledning

Det beskrivs som ett låglänt träsk- och marskland. Avfärdat som otjänligt för vinproduktion så sent som på 1970-talet, möjligen undantaget för enklare roséviner. Men allt kommer till den som väntar och när en flaska från Bolgheri oväntad stod som vinnare i ett blindtest 1978 ändrades det och strax skulle vinerna härifrån låta tala om sig. En vinproducent säger att vinet här kommer från ”de metalliska kullarna till den etruskiska kusten”. Så kanske alla riktigt sagor börjar.

Här planerar hotellentreprenören Jeanette Mix ett boende tillsammans med en rad namnkunniga personer i det svenska näringslivet. Än så länge ligger mycket på planeringsstadiet men strax kommer planerna konkretiseras. Det kan ligga både ett hotell och en vinproduktion i korten.

Alla kommer till Toscana av en anledning.

En del är fortfarande hemliga.

af Donner bor som påven

En annan som tagit sin kos hit är Röda korset-bedragaren Johan af Donner som har dragit sig tillbaka till hustruns hus i Pienza. Bördig från byn blev Aenas Silvius Piccolomin 1458 utsedd till påve. Sådant glömmer inte Toscana i första taget.

Nej, Johan af Donner vill inte ses på en kaffe och då har vi ändå sprungit på varandra under årens lopp. Under många år var han hyllad kommunikationsdirektör inom välgörenhetssektorn medan jag var chefredaktör på Resumé. Då hände det att vi sågs på reklamgalor och liknande.

Han gav den prisbelönade kreatören Calle Lewenhaupt i uppdrag att skriva om cancer. Resten är svensk reklamhistoria som slutar med raderna:

Ibland återvänder jag till det ögonblicket för att göra något slags bokslut på vad man som 41-åring åstadkommit med sitt värv här på jorden. Pappa lyckades lura sin sjukdom på flera år, uppleva sitt första barnbarn, vara värd på min brors och hans hustrus bröllop, måla ett plank. Och en hel del till. 
Cancer är en skitsjukdom. Den stjäl människor från människor. Jag har inget till övers för cancer. Men den gav mig en speciell minut i livet. 

Nyligen kunde Expressen berätta om hur af Donners bostad hyrts ut till George Clooney.

Alla kommer till Toscana av en anledning.

Clooney för att jobba.

Johan af Donner för att få lugn och ro.

Perfekt gömställe

Fotografen Mikael Jansson har gjort sig en imponerande karriär på internationella magasinsomslag och Formel 1-cirkusen. I december har han dock valt bort Italien för att arbeta i Kina.  I Toscana beskrivs hans och hustrun Lottas rustika fastighet som det perfekta gömstället där inte ens en GPS-koordinator kan garantera att hitta rätt. Också det en dröm av någon som ständigt är påpassad.

"Toscana? Kört!"

I närliggande Umbrien sitter Tomas Bacoccoli. Han lämnade ett tryggt och välavlönat chefsjobb på MTG för att producera olivolja och för att skriva böcker. Just Toscana ger han inte så mycket för längre.

 – Det finns nästan ingenting genuint där längre. Toscana befolkas ofta bara av turister och det är inga riktiga italienare kvar. De har också börjat bli arroganta och tar numera sin attraktionskraft för given eftersom det hela tiden kommer fler turister. Klart det där ändrar ju också rätt mycket av vad de erbjuder besökarna också. Helt plötsligt serveras det mer whiskey och cola än rödvin för så vill ju amerikanarna ha det. Samtidigt är Toscana en del av Italien som historiskt sett alltid har haft ett otroligt driv och entreprenörskap. Kanske har kapitalismen vattnat ur en del av charmen? Akta dig för kusten för där är det värst med turister. Det blir som en italiensk restaurang i Stockholm det vill säga något som inte alls har med Italien att göra. Vid kusten är det svårt att hitta något genuint.

Vid kusten?

Precis där har EQT-grundaren Conni Jonsson precis plöjt ned en förmögenhet i ett nytt lyxhotell.

Vi åker dit.

Välkommen till EQT-Italien

Innan Giannella provinsen Grosseto, i toskanska Maremma ligger campingplatserna som ett pärlband med stränderna och vattnet precis intill. I december är luften fortfarande mild och skillnaden från kylan på höjden är stor.

Efter campingplatserna följs de enklare hotellen och flotta bungalows åt men sedan slår Porto Ercole till en på käften. Nu börjar EQT-Italien kicka in med känningar som Argentario polo club och yachter.

Vägen bryter av och i stället för att söka sig till den centrala hamnen navigerar vi bortom ett bostadsområde och på en avskild väg bär det av genom vegetation innan havet öppnar upp.

Det glittrar, om det glittrar. 

Här har den svenska koncernen Qarlbo AB som ägs av EQT-grundaren Conni Jonsson med familj köpt det gamla hotellet Don Pedro i backen och stöpt om till La Roqqa. Som första svenska mediehus får EFN en rundtur i det fashionabla hotellet – rättelse – det som till påsken ska bli ett fashionabelt hotell. Än är inte allt klart och mycket är fortfarande ett pågående renoveringsarbete. Men det doftar nymålat och golv och stenarbetet är slutfört.  Längs väggarna står ouppackade designermöbler och trängs i korridorerna och som strax ska inreda de 55 rummen. Det finns fortfarande några lediga till öppningshelgen vid påsk.

Vår värd Francesco Ferretti berättar att rummen kommer att kosta mellan 600–1000 euro under högsäsongen. Sedan finns förstås den betydligt dyrare sviten men på en helt annan nivå.

Öns största arbetsgivare

Flavio Bucciarelli har en internationell karriär inom turistnäringen bakom sig och via en belgisk kollega kom han i kontakt med familjen Jonsson och blev så småningom ansvarig för Qarlbo AB. Han är försiktig med att kommunicera ut vilka belopp som de har köpt hotell för men på Monte Argentario äger de nu fem hotell varav ett, Tris, endast är köpt för att inhysa personal. 1984 lades fiskfabriken i byn ned. Nu planeras en omfattande renovering för att Cirio ska kunna se dagens ljus.

Hela 230 medarbetare har Qarlbo på ön vilket gör dem till den största arbetsgivaren.

Vi kommer mitt i julstöket och Ferretti förbereder helgernas panettone.

I entrén till La Roqqa står en öppen Fiat 500 med korgstolar. Nu hittar han inte rätt ord när han ska försöka förmedla bilens betydelse som symbol. Till sist väljer han det givna italienska valet.

– …La Dolce Vita

Vi går upp på taket och blickar ned över Medelhavet och senare ska Flavio Bucciarelli säga att det här är La Roqqas egna svimmingpool – Medelhavet. På takterrassen kommer en av hotellets två restauranger vara belägna.

Apropå just Conni Jonsson. Häromsistens hade han förmånen att få vara värd för en mindre middag i Stockholm med Kungen som hedersgäst. Jonsson höll ett avslappnat föredrag om tillkomsten av EQT. Då var de banbrytande pionjärer och nu plötsligt har åren gjort dem både kraftigt förmögna men också mindre ifrågasatta. Det är en historia i sig.

Alla har sin dröm.

Familjen Jonssons är att köpa hotell.

Alla som kommer hit har en dröm

Det blir natt i San Pancrazio. 

Hur många nyanser av grönt har Toscana? Från butelj till dollar. 

John Werich säger:

– Glöm inte att Toscana är stort och allt tar mycket längre tid att köra till med kullarna. Fråga därför inte hur långt avståndet är utan hur långt det tar att tillryggalägga det.

Vi sitter upp med vinet från Terreno som han säljer i restaurangen. I Toscana håller svenskarna ihop.

Identifierar sig ens Toscana som en landsdel, tänker jag? Är det något helt annat? I vårt tidevarv kan man ju tillåta sig att själv avgöra hur man vill identifiera sig och trycket på Toscana kan väl liknas vid vad en barnskådespelare i övergångsålder måste känna. Alla vill ha en egen bit.

– Alla kommer till Toscana av en anledning. Alla har en dröm, säger John Werich.

LÄS MER: Här tar Northvolt-topparna slut
LÄS MER: Vad hände med naziguldet?