Staten kan ta över Bromma – genom expropriation

Staten kan komma att genom expropriation skaffa kontroll över Bromma. Det vill säga att staten träder in tvångsvis och säkrar flygplatsdriften. En stor mängd linjer till och från Bromma försvann då BRA lämnade flygplatsen 2025. För närvarande trafikeras linjer med Visby, Malmö, Växjö och Trollhättan.

– Vi nämner det, men som något osannolikt, det är en yttersta åtgärd. Normalt sett kommer man överens. Alla tjänar ju på en förlikning i så fall, säger utredaren Anders Flanking.

Under det senaste året har han på regeringens uppdrag färdigställt betänkandet ”Sveriges flygplatser i en förändrad omvärld”.

I dag har staten via Swedavia tillgång till Bromma. Grunden är ett arrendeavtal med Stockholm stad som gäller till och med 2038. Men Stockholm stad har signalerat att avtalet inte förlängs.

Anders Flanking presenterar tre scenarion. Bromma kan stängas 2038. Verksamheten upphör tidigare, eller fortsätter efter 2038. Det tredje alternativet kan även innebära ett expropriationsförfarande.

För att komma vidare bör staten enligt utredningen senast 2033 väga samman trafikutveckling, samhällsbehov och ekonomiska förutsättningar.

– Vid den här kontrollstationen kan man komma fram till att man fortfarande bör lägga ner Bromma. Men den kan också komma fram till något annat, säger Anders Flanking och fortsätter:

– Det är inte bara den flygplatsen det gäller. Du kan hamna i en situation även med någon av de andra flygplatserna, där någon vill lägga ner och staten säger att den flygplatsen behöver vi. Vi föreslår en anmälningsplikt som gör att Staten i så fall kan agera.

Inte statliga

Staten bör enligt förslaget ta över nio flygplatser som i dag inte är statliga. Därmed skulle det statliga flygplatsantalet öka från 10 till 19. Bakgrunden är i mycket det förvärrade säkerhetsläget, men också krav på tillgänglighet över hela landet. Flygplatser behövs inte bara för dagens passagerare utan också för sjuktransporter, räddningstjänst, beredskap, näringsliv och militär verksamhet.

– Jag trodde kanske att jag skulle landa i att vi inte behöver så många flygplatser som vi i själva verket gör.

I teorin kan två flygplatser se ut att ligga nära varandra. I verkligheten kan vägarna, restiderna och människors vardag göra avstånden betydligt större.

En viktig slutsats är också att en flygplats inte kan betraktas isolerat. Försvinner en flygplats kan det få kedjeeffekter för andra flygplatser i samma region som har haft linjetrafik till den nedlagda enheten. I vissa fall kan trafiken öka. Men det kan också, beroende på avstånd och geografi, bli så att en kvarvarande mindre flygplats inte kan ersätta linjen till den nedlagda grannflygplatsen.

”Enorma effekter”

– Försvinner en flygplats slår detta mot andra flygplatser. De får mindre trafik och det kan få enorma effekter i en region då trafiken ibland är slingad och kan behöva underlag från två flygplatser.

Anders Flanking återkommer till att framtidens regionalflyg kan behöva organiseras på ett nytt sätt.

– Man kan se det som att vi har tomma bussar på landsbygden. I stället för stora bussar skulle man kunna ha mindre. Samma sak kan man tänka gäller flyget.

Här kommer elflyget in i bilden. Anders Flanking ser framför sig hur små flygplan kan användas på ett taxiliknande vis när större verksamheter inte bär sig.

– Det är lätt att man ser allting så stort och problematiskt, men det kanske inte måste vara det. Järnvägarna elektrifierades ju och det skulle ju inte hänt om ingen trodde att det skulle fungera. Det är likadant med elbilarna. Vi måste kunna se möjligheterna.