Svenska vinundret växer fram – med kylan som styrka

KULLABERG. När Kullabergs Vingårds prestigevin Immelen av årgång 2022 hälldes upp i glasen på Nobelmiddagen 2025 innebar det ett definitivt genombrott för svensk vinnäring. Från att tidigare mest ha betraktats som en kuriositet i vinvärlden kom ett kvitto på att svenskt vin kunde vara bra på riktigt. Det svenska vinet serverades till och med till självaste varmrätten. Men för dem som följt utvecklingen på nära håll var Nobelsuccén ingen överraskning. Redan året innan tog svenska viner fyra av åtta topplaceringar vid en uppmärksammad internationell blindprovning i lyxbilstillverkaren Koenigseggs lokaler i Ängelholm. Immelen, (den gången av årgång 2021) tog förstaplatsen. Att eventet hölls hos Koenigsegg var ingen slump. Bolaget har investerat i egen vinproduktion under ledning av Halldora von Koenigsegg, till vardags operativ chef för bilverksamheten, och är en del av det nordvästskånska vinsamarbetet Terra Skåne.

Blindtestet i Ängelholm kom till på initiativ av Mikael Mölstad, nestor inom svensk vinjournalistik, och var inspirerat av en annan känd blindprovning, ”The Paris tasting” 1976. Då förlorade franska prestigeviner mot amerikanska uppstickare och hela vinvärlden skälvde till. Provningen i Ängelholm gjorde inte riktigt lika stort väsen av sig, men för de svenska vinproducenterna var det en viktig seger som visade att det går att göra viner av hög internationell standard norr om 55:e breddgraden.

Att vinlandet Sverige är på tapeten blev också tydligt när den globala finalen av The Star Wine List of the Year hölls i nordvästra Skåne i juni i år, med Kullabergs Vingård som en av medarrangörerna. Star Wine List är ett slags Michelin för vinkällare och till finalen kom stjärnsommelierer och andra vincelebriteter från hela världen. En av dem var Valeria Mortara, chefssommelier på restaurang Anchoita i Buenos Aires, som var finalist i kategorin ”Vin på glas”. EFN var med när hon tog sin första sipp någonsin av ett svenskt vin.

– Fantastiskt vin. Väldigt aromatiskt och med många lager av frukt och fräschör. Speciellt fräschören och syran tycker jag är intressant. En väldigt fin första upplevelse.

Är det något du skulle kunna servera på Anchoita?

– Absolut, och det vore väldigt roligt i så fall eftersom det förmodligen skulle bli det första svenska vinet på en vinlista i Argentina.

Vinet hon provade var en årgång 2025 från Arilds Vingård gjord på solarisdruvan, som blivit något av en svensk nationaldruva. Den har visat sig passa väldigt bra i det med svenska mått mätt milda men i vinsammanhang kyliga klimatet i Skåne, där ungefär 80 procent av svensk vinproduktion finns.

– Syra och aromatik, det är vår identitet. Friskt, fruktigt, aromatiskt. Sedan kan man så klart bygga olika viner runt det, men det är grunden, säger Victor Dahl.

Den nya gamla världen

Att etablera en vinregion på en plats där man ligger ett par tusen år efter etablerade europeiska regioner när det gäller traditioner och där klimatet är mer anpassat för lingon och blåbär än för vindruvor är egentligen ett omöjligt uppdrag. Ändå är det precis vad som kan vara på väg att hända.

– Det är bara i sin linda här ännu, men titta på England, de har ju byggt upp en vinindustri på 4 500 hektar på bara 20 år och de började på den här nivån. Jag var där på 90-talet och då var det litet och vinerna var odrickbara, säger Mikael Mölstad, även han på plats på Kullabergs Vingård för Star Wine List-finalen.

I dag är England en vinnation att räkna med, med vita mousserande viner som betingar höga priser och som av respekterade vinskribenter jämförts med Champagne. Skåne och England har liknande klimat, liksom Danmark och Nederländerna. Tillsammans brukar de nordeuropeiska vinländerna kallas för den nya gamla världen, syftande på att de traditionella vinländerna i Europa anses utgöra stommen i den gamla världen och att resten av världen med USA, Sydamerika, Sydafrika och Australien/Nya Zeeland är den nya.

För den gamla världen har klimatförändringarna blivit en alltmer brännande fråga, med högre frekvens av torka, skyfall och värmeböljor. Kommer det till exempel gå att göra vin i Bordeaux som är troget den stil som gjort regionen världsberömd? Troligen inte, enligt Kees van Leeuwen, professor i vinodling på universitet Bordeaux Sciences Agro.

– Klimatförändringarna hindrar oss inte från att producera stora viner, men vinerna kommer att smaka annorlunda. Vinodlarna måste anpassa sig genom att välja andra druvsorter och andra odlingsmetoder, säger han i en intervju på universitetets webbplats.

En kylslagen försommardag på Kullahalvön när det blåser lite snålt från Öresund är det svårt att förstå att detta kan vara en framtida hotspot för vinodling. Men Victor Dahl tvivlar inte.

– Att vi är så nära havet är viktigt. Marint klimat hjälper till med temperaturkontrollen och ser till så att det inte blir för kallt. Vi har en lång växtsäsong där vi kan låta druvorna hänga kvar länge på hösten och tack vare de kalla nätterna håller de sig färska. Klimatet är vår största tillgång, vi vill inte ha det varmare, säger han.

Druvan som gjorde det möjligt

Men om det är så bra att odla vin i Sverige kan man ju fråga sig varför ingen börjat tidigare. En förklaring är den svenska alkoholpolitiken som ända fram till 1999 förbjöd kommersiell vinodling. Ett annat skäl är att de druvor som i dag passar allra bäst att odla i Sverige är relativt nyutvecklade så kallade piwidruvor, svampresistenta hybriddruvor som klarar att stå emot vanliga sjukdomar som mjöldagg och falsk mjöldagg. Solarisdruvan är en sådan druva och den såg inte dagens ljus förrän 1975 i Tyskland. Piwi kommer av tyskans ”pilzwiderstandsfähige rebsorten” vilket betyder just svampresistenta druvsorter. Det handlar inte om genmodifiering utan om naturliga korsningar mellan traditionella vitis viniferadruvor (de vanligaste vin-vindruvorna) och mer tåliga druvor, ofta med inslag av vilddruvor i släktträdet.

– Vi jobbar bara med piwidruvor. Det gör att vi slipper bespruta dem. Och att de är resistenta gör att de klarar att hänga länge på hösten, vilket ger en väldigt tydlig aromatik, säger Victor Dahl.

I den svenska vinbranschens långsiktiga strävan mot att etablera Sverige som en vinnation går det att hävda att det första viktiga steget är avklarat: man har visat att det går att göra gott vin i Sverige. Parallellt jobbas det med nästa steg, att etablera en näring som bär sig och som kan börja generera vinster, både för de enskilda företagen och för regionerna där de verkar. Än så länge är den svenska vinnäringen liten. År 2025 odlades det vin på 230 hektar enligt siffror från branschorganisationen Svenskt Vin. Som en jämförelse är många svenska lantbruk ungefär lika stora eller större. Vinodling är dock en annan typ av jordbruk som framför allt är betydligt mer personalkrävande. Kullabergs Vingård odlar på 26 hektar och där arbetar 8 personer året runt och ytterligare 25 på kortare anställningar, inklusive personal i besöksverksamheten. På en ”vanlig” växtodlingsgård kan 2–3 personer sköta flera hundra hektar.

Förra året var det premiär för gårdsförsäljning av alkohol i Sverige. Förhoppningen från branschen var att det skulle innebära ett lyft. Det infriades med råge. 45 procent av den totala försäljningen kommer redan från gårdsförsäljningen, enligt Svenskt Vin, och då är det än så länge bara drygt 60 procent av gårdarna som har gårdsförsäljning. Krister Bengtsson, mannen bakom Star Wine List, menar dock att det behövs mer för att Sverige fullt ut ska kunna ta steget:

– Det finns en stor hämsko fortfarande och det är att du i gårdsförsäljningen bara får sälja det vin som du själv har odlat på dina egna marker. I andra vinländer på väg upp kan en bonde odla vindruvor på en del av sin mark och sedan sälja till de lokala vinmakarna, men det är förbjudet i Sverige i dag.

Så ytterligare regellättnader är ett önskemål från branschen?

– Ja, och just detta skulle göra otroligt mycket för att få tillväxt. Då slipper du köpa all mark som du ska odla på.

I dag är efterfrågan från kunderna större än vad de svenska vinodlarna förmår producera, så större arealer är ett måste för tillväxt ur ett branschperspektiv.

– Det som krävs nu är att man kommer upp i över 500 hektar, annars blir det bara en liten marginalanteckning om man jämför med vilket land som helst, säger Mikael Mölstad.

Även han vill att kravet att druvorna i vinet som säljs på gården måste ha vuxit på samma gård tas bort.

– Det vore en väldigt stor och viktig förändring. Jag har pratat med SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och de säger att det finns så många odlare som gärna skulle ge sig på att producera druvor i stället för grönsaker eller äpplen. Det finns en stor överproduktion av äpplen, inte minst på Österlen, och äpplen och vindruvor är ganska lika i hur man sköter och skördar och de har liknande sjukdomsproblem.

Någon större förhoppning om förändring har han dock inte, i alla fall inte på kort sikt. En faktor är också risken eller chansen, beroende på vad man tycker, att gårdsförsäljningen äventyrar det svenska alkoholmonopolet.

– Ja, det ligger ju i bakgrunden hela tiden. Svenska politiker har något slags fobi mot alkoholpolitik över huvud taget. Vilket beror på att det aldrig varit en politisk framgång att börja prata om att man ska lätta på monopol eller på något annat. Men jag hoppas att det blir ändring. Och det vore väl den viktigaste utvecklingen i så fall, att politikerna förstår vilken kraft som kan finnas i den här nya industrin.

Politiken bromsar utvecklingen

En titt i riksdagspartiernas valmanifest bekräftar Mikael Mölstads bild. Enbart Centerpartiet nämner gårdsförsäljningen, och det i positiva ordalag. Socialdemokraterna, möjlig regeringsbildare i höst, lade ett förslag 2024 där man föreslår att Systembolaget ges i uppdrag att införa ett särskilt gårdsförsäljningssortiment och att kunden efter ett köp får drycken levererad hem av Systembolaget. Partiet sa också att det viktigaste är att inte äventyra alkoholmonopolet. EFN har frågat Socialdemokraterna om det fortfarande är förslaget från 2024 som gäller eller om man på någon punkt ändrat sig. Vi har inte fått något svar. EFN har även sökt ansvarigt statsråd, sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD), för att fråga hur hon ser på gårdsförsäljningen och om hon förordar några förändringar framöver, men inte heller därifrån har vi fått något svar. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) säger så här till EFN:

– Jag är inte helt insatt i alla detaljer eftersom det inte är min lagstiftning, men i grunden är jag väldigt positiv till alla regelförenklingar.

Miljonerna ska börja ge avkastning

Än så länge har inte vinodling varit någon lukrativ affär i Sverige. Stora investeringar har gjorts och hittills har intäktsmöjligheterna varit små, lyftet med gårdsförsäljningen till trots. Kullabergs Vingård omsatte tio miljoner kronor 2025 och enligt vd Victor Dahl har man ett par år kvar till svarta siffror. Det är tydligt att åtskilliga miljoner kronor lagts ner på mark, vinstockar, maskiner, byggnader och inventarier. Där finns bland annat vineri, destilleri, butik och vinbar. Därutöver har spetskompetens rekryterats i form av internationellt aktade vinmakare som Helena Lindberg och Nicola D’agostini.

– Det man kan hoppas är ju att det här med gårdsförsäljningen skapar ett intresse hos riskkapitalet för att gå in och investera i det här. Och det kommer det nog att göra när man kan börja köpa vingårdar, säger Mikael Mölstad.

Vad skulle du säga om du skulle pitcha in det här för en riskkapitalist, varför ska man gå in i den här branschen?

– Jag tror att du kommer hitta massor av folk som skulle tycka att det vore hur roligt som helst att investera i det här. Det finns så mycket folk i Sverige som har så mycket pengar och de letar efter något roligt. Och det här är något av det roligaste du kan göra, även om du inte får tillbaka några pengar på tio år. Man kan gå omkring här på vingården och visa vänner och bekanta hur fint det är.

Kullabergs Vingård är förmodligen ett bra exempel på hur Mikael Mölstad vill att det ska gå till. Life science-investeraren och grundaren av riskkapitalbolaget Healthcap, Björn Odlander, köpte gården 2013 tillsammans med sin hustru arkitekten Paulina Berglund. Sedan dess har de undan för undan byggt upp en vingård som håller internationell standard.

För att ge det som händer inom vinnäringen i nordvästra Skåne bästa förutsättningar att nå ut har nio vingårdar och fyra kommuner (Helsingborg, Höganäs, Ängelholm och Båstad) gått samman i projektet Terra Skåne. Tanken är att man genom att paketera och skapa ett namn också skapar en destination. Och att sälja just en vinregion innebär många fördelar, menar projektledaren Linus Svensson, näringslivsutvecklare på Höganäs kommun.

– Det betyder mycket för platsens image. En vinregion är ju ett ställe du vill besöka, du får bilder i huvudet när du tänker på en vinregion, säger han.

Höganäs kommun drev på för att gårdsförsäljningen skulle bli verklighet. Redan 2012 erbjöd man sig att bli pilotkommun, men fick nej. Höganäs hade goda skäl att göra det lobbyarbete man gjorde. I kommunen finns Sveriges största vinproducent, Arilds Vingård, och en av Sveriges mest omtalade, Kullabergs Vingård. Nu när gårdsförsäljningen är här och dessutom blivit en succé, i alla fall ur ett branschperspektiv, är det dags att skörda. En röd tråd i både marknadsföringen av Terra Skåne och i själva vinmakandet är att odla den egna skånska identiteten. Ta gärna in vinmakarkompetens från de klassiska vinländerna, men eventuellt prat om ett nytt Bourgogne eller Toscana får nackhåren att krulla sig i både vinerier och kommunhus. ”Terra” i Terra Skåne anspelar bland annat på det i vinsammanhang ofta använda franska ordet ”terroir”, som är den samlade påverkan som platsen ett vin odlas och skapas på har på vinet.

– Det handlar ju om jorden och det som kommer från jorden, och även om Terra Skåne i dag handlar om våra vingårdar och att samarbeta med dem så vill vi ju att Terra Skåne ska breddas och kunna innefatta fler saker som kommer från den skånska myllan, men också innefatta fler delar av Skåne, säger Linus Svensson.

Vinodlarboomen i Skåne är resultatet av en pionjäranda och av tunga investeringar. Men det finns faktiskt också en historia att falla tillbaka på.

Livsmedelsföretagen Findus och Önos, som båda grundades i Skåne vid förra sekelskiftet, tillverkade båda frukt- och bärviner i början av sin historia. En koppling bakåt i tiden som Victor Dahl inte tycker är oviktig.

– Vi kan odla grejor här, det har vi gjort långt tillbaka i tiden. Och Sverige är ett fantastiskt frukt- och bärland. Vi måste bara ta till vara potentialen.