Svenskan har blivit ett misshandelsoffer
I en värld av auktoritära regimer och omättliga techjättar gäller det att rusta upp.
Framför allt med läskunnighet.
Sverige måste starta en offensiv mot AI-analfabetismen.
George Orwells roman “1984” introducerade ordet ”nyspråk”. När klassikern om framtidens diktatur publicerades 1948 hade man nazismen i färskt minne, och kommunismen på näthinnan.
Totalitära informationsmiljöer lever och frodas fortfarande. Hur hopplöst människofientliga de än verkar så har de modern teknik på sin sida. Kina och Nordkorea är skolexempel. Ryssland försöker.
Dystopin ”1984” lärde folk att känna igen Storebror när de såg honom. Men hotet mot det öppna samhället kommer från ett mer oväntat håll.
Största faran är inte språk som knivskarpt maktmedel, utan språk som obegripligt skval. Digitaliseringen har gått så snabbt, med artificiell intelligens som överväxel, att bildkultur och bekväma genvägar dödar läs- och skrivförmågan. Vi dummar ner oss frivilligt.
I det längsta har jag försökt undvika gubbgnäll om språkligt förfall, men någon gång måste det sägas.
Skolan har ersatt text med ”lyssneläsning”, läroböcker med PowerPoint och skriftliga prov med pratstunder. Ljudböcker står för två tredjedelar av litteraturen som säljs i Sverige.
I det längsta har jag försökt undvika gubbgnäll om språkligt förfall, men någon gång måste det sägas. På företags hemsidor, i myndighetstexter och reklam, till och med i tidningar som förr brukade korrekturläsas, har svenskan blivit ett misshandelsoffer.
Tokiga ordval och syftningar är standard, ingen verkar bry sig. Det är knappast en slump att demokratin krisar i västvärlden samtidigt med språket. Kanske överlever rättsstat och näringsliv en visuell kultur där majoriteten blir funktionella analfabeter, men varför chansa?
På ett individuellt plan är priset uppenbart, i form av skenande psykisk ohälsa och skuldsättning bland unga. Om vi lyfter blicken från invanda debattvinklar som skolans driftsformer eller invandrares utanförskap kokar det ner till en civilisationskris. En språkkris.
Allt som är bra med Sverige har vuxit ur läsförståelse. Kyrkan gjorde svenskarna unikt litterata redan på 1700-talet.
I EFN:s dokumentär ”Generation Skuldsatt” berättas om unga som fastnat i snabba krediter utan att känna till kronofogdens existens. Den som inte kan läsa det finstilta lever farligt i marknadssamhället.
Allt som är bra med Sverige har vuxit ur läsförståelse. Kyrkan gjorde svenskarna unikt litterata redan på 1700-talet. När den allmänna folkskolan infördes 1842 hade pigan och drängen redan huvudet på skaft. Frikyrkligt läsande förlöste folkrörelser och företagande, en fantastisk kombo av frihet, samarbete och kreativitet.
När jag pluggade svenska i Lund för länge sedan fick man lära sig att språket är en social konstruktion. Kommunikation som fungerar är bra kommunikation. Vad som är rätt eller fel kan alltid diskuteras.
Inget problem då, ifall exempelvis ”de” och ”dem” ersätts av ”dom”, även om lite precision går förlorad. Språket genomgår ju sitt eget naturliga urval, ständigt i förändring. Men det som händer nu är bortom evolution. Det är ett massutdöende.
De goda nyheterna är förstås att vi rätt enkelt kan göra något åt det. Skolan är på väg tillbaka till sina pedagogiska rötter. Skärmplågan diskuteras intensivt. Forskarhjärnor som fysikern Ulf Danielsson larmar om att vetenskap och utbildning måste vara på sin vakt mot AI.
Det finns inga genvägar till språket. Det krävs lite tålamod och uppmuntran, från en omgivning som visar att detta är viktigt. Den som inte kan läsa och skriva lämnas i sticket.
Arbetsgivare borde tänka mer på detta när de anställer. Nöj er inte med ett personligt brev från ChatGPT.
LÄS MER: Galjonsfigur för en rörelse i medvind
LÄS MER: Sverige borde skjuta på beslutet så långt det går
LÄS MER: Kyss inte bossens ring på Mar-a-Lago