Sverige borde skjuta på beslutet så långt det går
President Musk sågar USA:s dyra stridsflygplan F-35 och vill se obemannade vapensystem. En strid mellan X-mannens digitala affärsintressen och Trumps vänner i det militärindustriella komplexet. Utgången blir avgörande även för Sverige.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den 8 augusti 1993 står jag på Skinnarviksberget i Stockholm. Vattenfestival och flyguppvisning. Mot slutet kommer ett plan in på låg höjd. Publiken häpnar över det sexiga dånet från JAS 39 Gripen, en svensk industriklenod i femte generationen.
Hundra meter framför min balkong reser sig planet som en kobra. Piloten skjuter ut sig. Planet störtar på Långholmen. Från andra sidan Riddarfjärden konstaterar speakerrösten att detta är ”sånt som kan hända”.
Det ironiska 90-talets mest underskruvade ironi.
När fallskärmen singlar ner är jag redan på väg till Expressen för att skriva tidningens ledare. Temat känns givet: Vasaskeppet 1628 och Gripen 1993 – två militära prestigeprojekt som havererar framför chockade stockholmare. ”Vem ska trösta skattebetalarna”, lyder rubriken.
Denna politiska reflex var förväntad, men blir inte mera genomtänkt för det.
Det blev förstås inte sista ordet om JAS. I tre decennier har planet fungerat som en högteknologisk ryggrad i svenskt försvar, skräddarsytt för svenska behov. Ibland beskyllt för att vara en gökunge i krympande försvarsbudgetar. Ibland uppmärksammat för någon smärre exportorder som hållit modet uppe hos tillverkaren Saab.
Fler krönikor av Niklas Ekdal:
Kyss inte bossens ring på Mar-a-Lago
Carters presidentskap föll på ekonomin
Revolutionen symboliseras inte längre av högafflar
Snart måste Sverige återigen fatta beslut om framtidens stridsflyg. Regeringen skissar tre varianter: att utveckla ännu ett svenskt plan, att ta fram det i samarbete med andra länder eller att köpa utländskt över disk.
Riksdagen har satt ner foten. Det är alternativ ett eller två som gäller. Socialdemokraterna vill ha blågul kontroll över hela processen. ”Svensk flygindustri och Saab ska vara grunden”, för att citera försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist.
Denna politiska reflex var förväntad, men blir inte mera genomtänkt för det. Precis allt har ju förändrats sedan beslutet fattades om JAS-projektet 1982.
Sverige har gått med i Nato. Dagens teknik och tillverkningskedjor är ljusår från 1980-talets. Ryssland har avslöjat sina aggressiva avsikter, men också sin patetiska ekonomi och sitt primitiva fokus på eldkraft.
Utan alliansfriheten försvinner både ett säkerhetspolitiskt motiv och en exportnisch för egentillverkade svenska stridsflygplan. Komponenter måste köpas utomlands i vilket fall som helst, så även beredskapsargumentet faller. Det enda som återstår är en astronomisk utvecklingskostnad.
För en gångs skull har ju Elon Musk en poäng
Finland har två gånger gjort Sverige och Saab besvikna genom att köpa amerikanska plan. JAS hade varit billigare och bättre, men finländarna prioriterade det säkerhetspolitiska klippet att knyta sig närmare USA.
Sverige befinner sig i samma sits, med skillnaden att vi har ett industriellt arv och en kompetens som förtjänar att hållas vid liv. Men detta är inte rätta läget för nostalgi.
Riksdagen borde vända på alternativen och skjuta beslutet så långt framför sig som möjligt. För en gångs skull har ju Elon Musk en poäng. Bemannade stridsflygplan är det exklusivaste som finns, ännu dyrare att använda än att utveckla och köpa. Allt hänger på skalan, och hela konceptet kan bli omsprunget av ny teknik.
Vem ska trösta skattebetalarna om våra försvarspolitiker får som de vill? Dessvärre verkar tåget ha gått också för internationella samarbeten, när Japan, Storbritannien, Frankrike med flera redan tagit upp kampen med USA.
Det förnuftiga vore att göra som Finland. Händelsevis det enda alternativ som riksdagen nu vill utesluta.