Trumps triumf kan bli ett amerikanskt självmål

I think it’s the biggest deal ever made!

Donald Trump lutar sig fram mot EU:s Ursula von der Leyen och de två skakar hand.

Den amerikanske presidentens slips är gul som stjärnorna i EU-flaggan som skymtar i bakgrunden. Det honungsfärgade håret formar en välkammad våg över hjässan – som en gyllene hjälm, oberörd av både ålder och de Atlantvindar som sveper in över hans golfresort vid den skotska kusten.

Det är söndag den 27 juli. Efter intensiva förhandlingar mellan bland andra USA:s handelsminister Howard Lutnick och EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič har Ursula von der Leyen flugit till Donald Trumps golfbana i Skottland för att ge tummen upp till vad Donald Trump alltså kallar ”det största avtalet någonsin”.

Ett avtal som – trots att det varken är färdigförhandlat eller juridiskt bindande – förändrar spelplanen för den transatlantiska handeln, då det stipulerar de högsta tullnivåerna sedan andra världskriget. I korthet innebär överenskommelsen en tullsats på 15 procent för de flesta europeiska varor, inklusive bilar.

Vissa produkter, som flygplansdelar och kritiska mineraler, undantas helt. Däremot kvarstår de tidigare införda 50-procentiga tullarna på stål, koppar och aluminium.

Enligt avtalet ska EU också köpa amerikansk energi, naturgas, olja och kärnbränsle, för cirka 750 miljarder dollar och – utöver det – investera minst 600 miljarder dollar i USA, inklusive inköp av amerikansk militär utrustning. Men hur detta faktiskt ska genomföras – och mätas – är fortfarande en öppen fråga.

Slutligen är det sagt att inga ytterligare tullar ska läggas på amerikanska exportvaror till EU.

"Det minst dåliga alternativet”

EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič kallar avtalet ett ”genombrott” och ”helt klart det bästa vi kunde få till under mycket svåra omständigheter”. Även Tysklands förbundskansler Friedrich Merz och Italiens premiärminister Giorgia Meloni välkomnar överenskommelsen. Inställningen är att 15 procent ändå är bättre än de 30-procentiga tullar Donald Trump hotat med om ingen uppgörelse nåtts.

Sveriges handelsminister Benjamin Dousa är inne på samma linje och beskriver avtalet som ”kanske det minst dåliga alternativet”.

Men andra ser överenskommelsen som ett misslyckande rätt och slätt – en kapitulation inför en ”bully”.

”En mörk dag”, skriver Frankrikes premiärminister François Bayrou på X. EU har ”resignerat inför underkastelse”.

Jeffrey Sachs, amerikansk ekonom och professor vid Columbia University, sågar avtalet vid fotknölarna och kallar EU:s ledare för ”inkompetenta”.

– Det är absurt att de skrev under ett så här ojämlikt avtal. EU borde ha insisterat på jämbördiga handelsvillkor. Antingen 15 procent tullar på båda sidor – eller inga alls. EU behöver ledare med större kompetens, säger han till EFN.

Cecilia Malmström – EU:s handelskommissionär mellan 2014 och 2019, i dag senior fellow vid Peterson Institute for International Economics – riktar också skarp kritik och menar att EU agerat ”alldeles för svagt”.

– Man skulle ha varit mycket tuffare från början och slagit till med mottullar – mer som Kina och Kanada. EU borde ha varit tydligt med att det är en olaglig och orättfärdig handelspolitik som Donald Trump bedriver, säger hon till EFN.

Donald Trump – mästerförhandlaren

Europas beroende av USA:s militära stöd till Ukraina och Nato lyfts på sina håll fram som en förklaring till EU:s undfallenhet.

”Hans (Donald Trumps, reds. anm.) magkänsla – att allierade är så beroende av USA i säkerhetsfrågor att de skulle ge vika i handelsfrågor – visade sig vara helt spot-on”, skriver CNN:s reporter Stephen Collinson.

Och med tre ord sammanfattar Bernd Lange, ordförande för EU-parlamentets handelsutskott, vad många nu känner: – Trump har vunnit, säger han till Politico.

Donald Trump – mästerförhandlaren. På Fox News kallas presidenten nu för ”dealmaker-in-chief ”.

Den förhandlingsteknik som Donald Trump beskriver i sin självbiografiska bok The art of the deal tycks fungera förvånansvärt väl på den storpolitiska scenen. Gå till attack, sätt press, byt fot utan förvarning – och framför allt: håll alla på halster. Förvirring och oreda är inte ett olycksfall i Donald Trumps värld. Det är själva metoden.

I princip är det bara Kina – med sitt trumfkort i form av närmast total kontroll över produktionen av sällsynta jordartsmetaller – som svarat med tuffa motåtgärder. Och så uppstudsiga grannen Kanada förstås – som vägrar se sig som en amerikansk satellit.

Men är det verkligen så enkelt – att ett svagt och inkompetent EU lagt sig platt för ”mästerförhandlaren” och tvingats svälja ett avtal på Donald Trumps villkor?

Scott Lucas – professor i internationell politik vid Clinton Institute, University College Dublin, samt chefredaktör för EA Worldview – menar att det snarare handlar om att EU vill undvika ett fullskaligt handelskrig i väntan på att Donald Trump gör självmål.

– Jag tror att EU kalkylerar med att den största ekonomiska smällen av tullarna kommer drabba amerikanerna själva – alltså amerikanska importörer, konsumenter och tillverkare. Tullarna kommer driva upp inflationen samtidigt som Donald Trump lovat sina väljare att priserna ska ned. EU:s bedömning är att Donald Trump – förr eller senare – kommer att utsättas för inrikespolitisk press som kommer tvinga honom att backa, säger han till EFN.

"Det finns en silverkant"

Dessutom rymmer överenskommelsen också delar som ligger i EU:s intresse, menar Scott Lucas.

– Det finns en silverkant: försvarsrelaterade klausuler. EU hade redan beslutat att öka sina försvarsutgifter. Nu kan man koppla det till avtalet. Investeringarna på 600 miljarder dollar som det talas om inkluderar inköp av amerikansk försvarsmateriel.

Det ger Donald Trump vad han vill ha, men det ligger också i linje med EU:s befintliga planer.

Även EU:s åtagande att köpa amerikansk naturgas och olja överensstämmer med tidigare beslut.

– Det var något EU ändå behövde göra då målet är att helt fasa ut rysk energi till 2027. Länder som Ungern och Slovakien är fortfarande beroende av rysk gas, så man måste hitta alternativ. Genom att binda upp dessa åtaganden i ramavtalet kopplar man säkerhetspolitik till handel – och samtidigt knyter man Trumpadministrationen till EU:s säkerhetsambitioner. Det har EU försökt åstadkomma i flera månader, säger Scott Lucas.

Men om EU nu kalkylerar med att opinionen i USA till slut ska tvinga Donald Trump att backa från sin tullpolitik, så får unionen förmodligen vänta ett tag. För än så länge rullar den amerikanska ekonomin på i hygglig takt.

Bnp växer, arbetslösheten ligger stabilt strax över 4 procent, börsen sniffar på nya rekordnivåer och hushållen fortsätter att konsumera även om analysföretagen räknar med en viss avmattning.

Som grädde på moset – eller lök på laxen beroende på hur man ser det – har en markant ökning av tullintäkter till statskassan gett Trumpadministrationens tullförespråkare vatten på sin kvarn.

Fyller inte USA:s budgethål

Hittills i år har amerikanska staten fått in tullavgifter om 126 miljarder dollar. Det är 131 procent mer än under motsvarande period förra året. Lejonparten av de ”extra” miljarderna har flutit in under sommaren.

Det kan låta som ett rejält tillskott till USA:s statskassa – men även den här rekordnivån motsvarar bara en bråkdel av budgetunderskottet, som väntas skjuta i höjden när Donald Trumps ”Big Beautiful Bill” rullas ut.

– Även om tullarna blir permanenta kommer tullintäkter aldrig kunna fylla USA:s budgethål. Kanske kan man kalla det ett plåster på ett stort och växande sår, säger Henrik Isakson, policyansvarig för handelspolitik vid Svenskt Näringsliv.

Att den amerikanska ekonomin tuffat på så pass bra som den gjort – trots handelsbråk och global osäkerhet – har förvånat många. Men tullkritiker varnar för att de negativa effekterna är fördröjda – att man ännu inte sett den verkliga prislappen.

Och kanske såg vi i förra veckan de tydligaste sprickorna i fasaden i form av siffror för sysselsättningstillväxten i juli som kom in betydligt lägre än väntat. Dessutom reviderades jobbsiffror för maj och juni ned kraftigt. Ja, statistiken var så pass dålig att Donald Trump kände sig tvingad att avfärda den som ”riggad” och sparka chefen för USA:s arbetsmarknadsstatistikmyndighet.

Nu varnar bland andra Mark Zandi, chefsekonom på kreditvärderingsinstitutet Moody’s, för att landets ekonomi kan vara på väg in i en recession. ”Det är den tydliga slutsatsen från förra veckans flod av ekonomiska data. Konsumtionen har stagnerat, bygg- och tillverkningssektorerna krymper och sysselsättningen väntas minska”, skriver han på X och tillägger att tullarna skär allt djupare i de amerikanska företagens vinster och hushållens köpkraft.

"Kommer förlora i konkurrenskraft"

Nationalekonomen Jeffrey Sachs varnar för att USA kommer ”isoleras” och förlora i konkurrenskraft.

– Donald Trump tror att generella tullar kommer att blåsa nytt liv i den amerikanska tillverkningsindustrin. Men det motsatta kommer att ske – USA:s industri kommer att förlora i konkurrenskraft.

Han tror också att handelsunderskotten beror på utländska handelshinder, men i själva verket orsakas de av USA:s enorma och växande budgetunderskott. Även Europa kommer att drabbas, varnar Jeffrey Sachs.

– Den europeiska ekonomin är stagnerande, och detta kommer att fördjupa stagnationen.

Mattias Bergman, vd för Mobility Sweden, ser redan skadeverkningar i den europeiska bilindustrin.

– Tullsatsen för EU-producerade bilar låg innan avtalet på 27,5 procent. Nu har den sänkts till 15 procent, men det är fortfarande en historiskt hög nivå. Handeln mellan Europa och USA kommer att begränsas och det slår mot den europeiska fordonsindustrin som har USA som en viktig marknad, säger Mattias Bergman och fortsätter:

– Flera av de stora europeiska tillverkarna – men även de amerikanska, japanska och sydkoreanska – har kommit med sina halvårsrapporter. Många visar lägre vinster på grund av att de absorberat delar av tullkostnaderna. Andra har fört över tullavgifterna på konsument. Men det leder till färre sålda bilar. Särskilt som ingen vet om det här bara är tillfälligt – folk avvaktar med att köpa, säger Mattias Bergman och pekar på att den globala exporten av bilar till USA rasade med 70 procent i maj.

– Och sjunker volymerna försämras lönsamheten.

Var hamnar tullnotan?

Samtidigt går det inte att säga något generellt om vilka som i slutändan får ta största tullsmällen – europeiska exportföretag, amerikanska importörer eller konsumenter. Det menar Svenskt Näringslivs Henrik Isakson.

– Det kommer att variera både mellan olika industrier och mellan enskilda bolag inom samma bransch, säger han och fortsätter:

– På stål och aluminium, som inte inbegrips i det nya avtalet, ligger tullarna fortfarande på 50 procent. Men det specialstål som Sverige exporterar väntas ändå klara sig bra då amerikanska alternativ saknas eller håller lägre kvalitet.

I vilkas knä tullnotan kommer att landa är samtidigt en fråga som inte minst den amerikanska centralbanken Fed brottas med. Om tullarna driver upp konsumentpriserna måste Fed ta ställning till om räntorna ska höjas för att kyla ned inflationen – även om den är tullinducerad och inte efterfrågedriven.

Om amerikanska importföretag absorberar tullarna utan att höja priserna kan inflationen hållas tillbaka. Men då kan Fed i stället tvingas fokusera på realekonomiska effekter – som dämpad tillväxt, fallande investeringar och försämrad lönsamhet i näringslivet.

– Det är fortfarande väldigt tidigt i processen, men jag tycker det verkar som att det till stor del är de amerikanska företagen som försöker hantera situationen genom att skruva på verksamheten och offra en del av sina vinstmarginaler. Den senaste KPI-siffran vittnar också om vissa prisökningar för amerikanska hushåll, säger SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist.

Men om amerikanska företag och hushåll får stå för en stor del av notan – vilket många bedömare på båda sidor Atlanten nu förutspår – då blir det svårt att se hur det går ihop med Donald Trumps slagord ”America First”.

För Scott Lucas är motsägelsen dock inte särskilt svår att förklara.

– Jag säger det igen: Donald Trump är en ekonomisk dumbom – en analfabet på det ekonomiska området. Jag får reaktioner när jag hävdar det. Folk säger: Nej, nej, han är bara slug. Men jag har lyssnat på honom tillräckligt, och jag köper inte det. Han förstår helt enkelt inte att tullar är en form av skatt, säger han.

Ett mångsidigt instrument

Cecilia Malmström påminner om att Donald Trump talade sig varm för tullar redan på 1980-talet.

– Man kan hitta tal från tidigt 80-tal där han pratar om tullar som ett jättebra redskap för att få amerikansk ekonomi att växa och rätta till vad han uppfattar som obalanser i handelspolitiken.

Men tullar är inte bara ett verktyg för handelspolitiken. För Donald Trump är de ett mångsidigt instrument han använder för att signalera styrka, sätta press, förhandla, hota och straffa – ett slags schweizisk armékniv i den politiska verktygslådan.

– När Donald Trump tycker att Brasilien behandlar Jair Bolsonaro illa, ja, då hotar han med 50-procentiga tullar. Tycker han att Mexiko inte gör tillräckligt för att stoppa migrationen? Då kommer hot om nya tullar, säger Cecilia Malmström.

Den omstridde ekonomen, författaren, tullförespråkaren och Trumprådgivaren Peter Navarro anses också spela en central roll.

Han kallar tullar för ”skattesänkningar” – en uppfattning som står i direkt motsats till vad majoriteten av ekonomer säger om tullarnas effekter. Enligt hans beräkningar ska tullarna generera omkring 600 miljarder dollar per år, alltså runt 6 biljoner över en tioårsperiod, till den amerikanska statskassan. De siffrorna har i sin tur avfärdats som gravt missvisande av ett flertal framstående ekonomer.

Samtidigt som oron för tullarnas direkta effekter är stor växer farhågorna för att Donald Trumps handelspolitik – och de avtal han driver igenom – kan rubba själva grunden för det nuvarande globala handelssystemet.

Cecilia Malmström menar att det mest oroande med överenskommelsen som EU slutit med USA är att den bekräftar Trumpadministrationens ”falska berättelse” när det gäller handel, att hot i samband med förhandlingar normaliseras och att avtal som strider mot WTO:s regler accepteras.

– Vi har ju ändå haft regler för hur man handlar med varandra – regler som USA varit med och skapat. Nu gör Donald Trump sitt bästa för att slå sönder dessa, och han har pratat om att gå ur WTO.

USA är i dagsläget största exportdestination för EU-varor utanför unionen, med en andel om drygt 20 procent (2024).

– Men det betyder också att 80 procent går någon annanstans. Vad EU och Sverige nu gör är att bygga upp stabilare relationer med andra handelspartner – man vill minska sitt beroende av USA. Tidigare talade man om ”de-risk” Kina, nu pratar man om ”de-risk” USA, säger Cecilia Malmström.

Handelsminister Benjamin Dousa har i ett färskt uttalande förklarat att regeringen driver på för frihandelsavtal med länder som Indonesien, Indien, Brasilien och Argentina, vilket skulle kunna täcka upp för 75 procent av den minskade USA-exporten.

– Om andra länder i allt högre grad vänder sig bort från den amerikanska marknaden och fördjupar handeln mellan varandra skulle handelssystemet kunnat överleva, spår Cecilia Malmström.