Ture Wester: Efter raset i Elekta – här är 15 bolag i riskzon
EFN har tagit fram en lista på de svenska börsbolagen med högst andel kinesiska intäkter.

EFN har tidigare rapporterat om att strålbehandlingsbolaget Elekta rasar efter uppgifter om att Kina planerar att inkludera stor medicinteknisk utrustning i klass A i den centraliserade upphandlingskatalogen på nationell myndighetsnivå.
Kinesisk industripolitik har länge varit inriktad på att gynna inhemska aktörer. 2015 presenterades projektet Made In China som omfattade tio sektorer där Kina avsåg att bli världsledande tillverkare.
Politikernas verktygslåda för att missgynna utländska bolag till förmån för inhemska aktörer är stor och kraftfull. Statliga subventioner, billiga krediter och offentliga volymbaserade upphandlingar. De volymbaserade upphandlingarna skapar prispress som gynnar inhemska tillverkare med lägre kostnader.
Låg diversifiering ökar risken
Att investera i ett bolag med stor andel av försäljningen till en specifik marknad eller kund innebär hög risk. Tidigare i år brände sig Betsson i Turkiet, vilket utlöste ett stort ras i aktien. De med bra börsminne minns Ferronordic som kollapsade fullständigt när Ukrainakriget bröt ut. Bolaget hade 76 procent av omsättningen och 117 procent av rörelseresultatet i Ryssland. Det har smällt förr och kommer att smälla igen.
Därför har EFN har tagit fram en lista på de 15 bolag på large och mid cap med högst andel kinesiska intäkter.
Teknikbolaget Mycronic sticker ut med 45 procent av intäkterna från kinesiska kunder. Anledningen är att Mycronic säljer utrustning för elektroniktillverkning, och en stor del av den globala elektroniktillverkningen sker i Kina.
I övrigt domineras listan av verkstadsbolag. Autoliv, SKF, Alfa Laval, Gränges, Munters och Atlas Copco ligger i toppen med 18–20 procent av intäkterna från Kina.
Generellt är det en god idé att undvika bolag med dålig diversifierade intäkter. Att vara starkt beroende av en kund eller ett land är en stor risk, som bör speglas i värderingen. Raset i Elekta är en påminnelse om att alla försäljningskronor paradoxalt nog inte är lika mycket värda.

