Väljarnas hämnd på expertisen blir kortvarig
Donald Trump tar över, med en unikt okvalificerad regering. Är detta väljarnas hämnd på expertisen? I så fall blir den kortvarig, för vem vill ha piloter utan flyglicens eller hjärnkirurger med CV från slakteribranschen?
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Året har börjat illa för det gamla politiska styret, eller ”l’ancien régime” som det hette under franska revolutionen. Den sista liberalen, Justin Trudeau, tar ner skylten i Kanada. Traditionella ledare som Tysklands Scholtz, Frankrikes Macron och USA:s Biden rider mot solnedgången.
Välkommen till Trumps, Orbáns och Kickls värld. En högerextremist bildar regering i Österrike, fientlig till Bryssel och flörtig med Moskva. Mot bakgrund av Europas förflutna känns det inte idealiskt.
Historiker gillar att diskutera om personligheter eller strukturer avgör världens öde. De som pekar på ”stora män” har gott om bevismaterial:
Sommaren 1940 trodde alla att britternas enda chans var ett fredsavtal med Nazi-Tyskland. Entré för Winston Churchill.
Vintern 1945 trodde alla att fransmän och tyskar skulle hata varandra för evigt. Sedan kom Jean Monnet med kol- och stålunionen som blev EU.
Hösten 1958 trodde alla att Frankrike var på väg mot kaos eller militärkupp. Då kom Charles de Gaulle.
Donald Trump ser ut som en aktör av lika epokgörande betydelse. Men vågen han surfar på är världsomspännande. En tsunami av missnöje med eliter och expertis. Delvis befogad, delvis boostad av försåtliga diktaturer och ny medieteknik.
Det var likadant med boktryckarkonsten för femhundra år sedan. Ett mörker av religionskrig och häxbränningar innan upplysningen blinkade till i informationsflödet.
Utan faktakoll – ingen civilisation.
I efterhand framstår Brexit-omröstningen 2016 som ännu mer symbolisk än Trumps valseger samma år. ”Det här landet har haft nog av experter”, sade ministern Michael Gove – och majoriteten av britterna instämde.
Föga förvånande hade ekonomisk expertis bättre koll på läget. Att lämna EU blev ett formidabelt skott i foten, utan den utlovade fördelen ”kontroll”.
Av Donald Trumps normbrott är kanske hans utnämningar mest chockerande.
Av Donald Trumps normbrott är kanske hans utnämningar mest chockerande. Inkompetens vore illa nog. Här snackar vi antikompetens i toppen för sjukvård, forskning, försvar, rättsapparat.
Sverige är fortfarande långt ifrån den politiska kulturen. Ingen skulle pitcha en minister med meriterna okunnighet och sexuella trakasserier. Det närmaste vi kommer är väl statsråd med huvudtalangen att veva på sociala medier, eller utrikesministrar med den snäva utrikespolitiska erfarenheten att hålla flyktingar borta.
Men missnöjet med etablissemanget bubblar här som i alla länder. Många tycker att det är uppfriskande. Hellre en tuff Meloni som i Italien än någon vek Trudeau som tjatar om klimatforskning och mänskliga rättigheter.
Var det ett jätteproblem att man inte oemotsagd kunde gå på om fruntimmer, bögar och utbölingar?
Handlar detta verkligen om policyfrågor som invandring och grön omställning, eller går det djupare? Ligger projektet ”stäng era hjärtan” mera i väljarnas intresse än originalet? Var det ett jätteproblem att man inte oemotsagd kunde gå på om fruntimmer, bögar och utbölingar?
När woke vädras ut åker expertisen med. Experter på exempelvis historia kan dock upplysa om att det sällan slutar väl om samhällsproblem systematiskt skylls på utpekade grupper.
Det gamla gardet av mittenpolitiker har gjort sina misstag, visst. Biden borde inte ha eldat på inflationen. Merkel borde inte ha avvecklat kärnkraften. Blair borde inte ha invaderat Irak. Reinfeldt borde ha fört en stramare flyktingpolitik.
Snart lär vi sakna dem ändå. Framför allt expertisen som de omgav sig med.
LÄS MER AV NIKLAS EKDAL: Sverige borde skjuta på beslutet så långt det går
LÄS MER AV NIKLAS EKDAL: Svenskan har blivit ett misshandelsoffer