Viktiga faktorn – tvingar Trump att klä om en förlust till seger

Det är mycket fram och tillbaka i förhandlingarna mellan USA och Iran. Hur går det egentligen?

Det går dåligt. Förhandlingarna sker i uppenbart ond tro, där Trump tycks leta efter en utväg där han kan framstå som vinnare genom att nå en lösning där Hormuzsundet åter är öppet. Iran har hittills stängt alla sådana med eftertryck. Nyligen rapporterades att Trump haft för avsikt att utropa seger trots frånvaron av lösning rörande Irans program för urananrikning, vilket tidigare varit en röd linje. Iran skickade då en ny lång lista med krav på i princip total amerikansk kapitulation och skadestånd, vilket är otänkbart att Washington ska acceptera. Irans uthållighet är just nu den viktigaste faktorn och den förefaller inte vara på väg att ta slut.

Vad är det som krävs för att det ska ske ett genombrott?

Av allt att döma tvingas Trump fortsätta försöka klä om ett nederlag till en seger. Flera allvarliga riskfaktorer lyfts nu upp framför Trumpadministrationen, där amerikansk vapen- och ammunitionsbrist är ett av de mörkaste orosmolnen att ta hänsyn till. USA:s högst rankade general, försvarschefen Dan Caine, ska ha vädjat till administrationen om att hitta ett avslut genom att revidera sina målsättningar med kriget. För att nå de nu gällande målen skulle en otänkbar markinvasion behövas, menar han, enligt CNN:s källor.

USA:s strategiska oljelager har nått sin lägsta nivå på över 40 år. Hur påverkar det?

Den sinande oljereserven ligger liksom vapenlagren USA i fatet och Iran är naturligtvis väl medvetna om detta. Irans förmåga att använda Hormuzsundet som ett påtryckningsmedel stärks undan för undan när USA:s lager tunnas ut och det ekonomiska och politiska handlingsutrymmet minskar. Incitamenten för att Hormuzsundet ska öppnas ökar och angrepp mot iransk oljeinfrastruktur blir en farlig väg att gå för Trump, särskilt när nu mellanårsvalet närmar sig.

Irans ärkefiende Saudiarabien har just ingått i en ny försvarspakt. Hur påverkar det?

Här kan vi kanske ha en möjlig stabilisator. Turkiet, Pakistan och Saudiarabien har just upprättat en Nato-liknande försvarspakt, där angrepp mot en medlem ses som ett angrepp mot alla. Det är stora saker som händer i säkerhetsordningen när USA nu hamnat i obalans. Eftersom Saudiarabien är ett av de USA-allierade länder som angrips av Iran skulle USA härigenom kunna få avlösning i kriget av flera av de starkaste militärmakterna i Mellanöstern vid sidan av Iran. Fortsatta angrepp i regionen blir mer dyrköpta för Iran, och då kan kriget bli mer av en frusen konflikt som pågår så länge Iran har motståndskraft.