Warshs elddop i Jackson Hole: ”En svår balansgång”
Den tioåriga amerikanska statsobligationen är nu uppe på 4,73 procent medan 30-årsräntan är uppe på 5,27 procent, inte så långt ifrån veckans topp på 5,33 procent, vilket var den högsta nivån sedan 2007. Det agerar som en våt filt för riskaptiten på den globala aktiemarknaden och Stockholmsbörsen avslutade i torsdags en 11 dagar lång minussvit. Det var den längsta av sitt slag sedan 2001, även om nedgångarna var mycket små och från en rekordhög nivå.
Warshs elddop
Analytiker väntar nu spänt på vad som kommer att sägas vid det årliga centralbanksmötet i Jackson Hole, där centralbankschefer, finansministrar och ledande makroekonomer från hela världen samlas för att staka ut vägen för den globala penningpolitiken och där Kevin Warsh kommer närvara för första gången i egenskap av Fed-chef. Elisabet Kopelman, USA-ekonom och makroanalytiker på SEB, menar att det är tydligt att Warsh befinner sig i en svår sits där han måste navigera marknadens förväntningar utan att ge falska förhoppningar.
– Warsh vill nog inte säga något som låter som att han mjukar upp kampen mot inflationen, för det vore dåligt för långräntorna. Samtidigt kan han inte heller ge sken av att Fed närmar sig en räntehöjning på kort sikt. Det blir en svår balansgång för honom, och just därför tror jag inte att han kommer skicka någon tydlig signal om vad de ska göra härnäst, säger Kopelman till EFN under söndagen.
Vidare menar Kopelman att Warsh troligen kommer vilja flytta skulden för de höga långräntorna bort från Fed.
– Jag tror att Warsh kommer upprepa det budskap som andra Fed-ledamöter varit ute med de senaste dagarna: att uppgången i långräntorna inte beror på ett bristande förtroende för Feds inflationsmål, utan att det är andra faktorer som driver den.
USA inte längre en säker hamn
SEB:s Fed-expert pekar på att långräntorna delvis beror på att Trumpadministrationens okonventionella metoder har politiserat många relationer med omvärlden.
– Det finns en minskad aptit på att äga amerikanska statspapper, som inte längre betraktas som den säkra hamn de en gång var. Trump-administrationen har politiserat många av relationerna till omvärlden, vilket skapar incitament för andra länder att diversifiera bort från amerikanska papper.
Samtidigt påpekar hon att det finns flera perspektiv bakom tioåringens uppgång. En mer välvillig tolkning för USA är att det rör sig om en normalisering.
– I viss mån kan man se ränteuppgången som en normalisering tillbaka till nivåerna före finanskrisen. Vi befinner oss inte längre i en miljö där centralbanker ständigt går in, köper upp papper och trycker ner räntorna till onaturligt låga nivåer.
Men en eventuell normalisering är mer problematisk nu än historiskt, enligt Kopelman.
– Problemet idag är att den offentliga skuldsättningen har ökat kraftigt och underskotten har fastnat på mycket höga nivåer. Det gör att räntebetalningarna nu äter upp en allt större del av budgetutrymmet, så de här räntenivåerna biter betydligt hårdare än de gjorde historiskt
Räntesmällen mot AI och konsumtion
Kopelman lyfter även fram att de stigande räntorna kan komma att bli problematiska för börsen.
– Mycket av investeringarna inom den AI-uppbyggnad som varit i stort fokus på börsen är alltmer lånefinansierade. Det slår också mot värderingarna och vilken diskonteringsränta man utgår ifrån. Stigande räntor utgör helt klart en risk, och en kraftigare sättning på börsen skulle skada den kraft vi nu ser i AI-uppbyggnaden, som ju är en viktig drivkraft för tillväxten.
Vidare pekar hon på att en börsnedgång skulle kunna försätta Fed i en ännu mer prekär situation
– En sättning på börsen skulle också slå mot konsumtionen. Vi ser att sparandet har gått ner och det är i stor utsträckning välbeställda hushåll som står för tillväxten i konsumtionen just nu. De är mer känsliga och direkt beroende av utvecklingen på börsen. En börsnedgång vore mycket olycklig i det här läget, och riskerna för det ökar om långräntorna fortsätter upp. Det är ett väldigt känsligt läge.