Aktivisten cashar ut – nu svarar Karlung på kritiken

Jon Karlung har inga planer på att äta upp sina skor.

I den senaste kvartalsrapporten refererar Bahnhofs vd och medgrundare till den excentriske regissören Werner Herzog som tvingades käka sina buljongkokade kängor efter att ha förlorat ett vad.

Liknelsen är lättolkad: Jon Karlung kommer inte att ingå i en liknande vadslagning vad gäller framtiden för Bahnhof efter Telenors uppköp. Även om Bahnhof kommer att “fortsätta vara Bahnhof” är morgondagen grumlig.

Nu står han ett par meter under jord och vrålar – för att överrösta de dånande kylfläktarna – något ohörbart om kritisk infrastruktur och låg latens. I den mörklagda serverhallen tornar tvåmetersmannen upp sig som en datacenterdemon: hans svarta skjorta smälter in i skuggorna och endast ansiktet och det vitsprängda håret lyser upp i det tidigare skyddsrummet, vars ursprung går tillbaka till andra världskriget.

Med ett skratt säger han i förbifarten att det bara är den vita katten som saknas. Världsherraväldet får vänta, men miljardaffären med Telenor som annonserades i somras har tagit grundaren och Bahnhof en liten bit på vägen.
Det är inte första gången en större aktör i telekomdammen närmar sig bolaget med fiskekroken, avslöjar Jon Karlung. Men den här gången fanns ett nytt incitament som inte funnits tidigare.

– Jag har hållit på med det här sedan stenåldern i princip. Jag är 62 år, även om jag inte tror det själv. Då är man väl i något läge där man tänker: Vad ska jag göra resten av livet?

En spretig historia

Vad han gjort hittills är väldokumenterat. Internetpionjären har upplåtit servrar åt Wikileaks, utsatts för en intrångsundersökning av polis initierad av globala musikjättar och avslöjat hur Säpo försökt få utökad tillgång till operatörkundernas privata uppgifter.

På cv:t finns också en sejour som chefredaktör på herrtidningen Aktuell Rapport i början av 1990-talet. Där bedrev han något slags aktivistisk journalistik som bland annat innefattade att dricka öl på offentlig plats utklädd till polis och – i en ambition att visa vad som hände på det tidiga internets baksida – publicera fejkade nakenbilder på tv-profilen Agneta Sjödin och skidstjärnan Pernilla Wiberg.

Under sina sex år som chefredaktör fälldes han för förtal ett flertal gånger.

– Vi hade en upplaga på 100 000 – i veckan, säger Jon Karlung och ler stolt i en bygghiss som för oss ner i katakomberna under Hötorget i centrala Stockholm.

Det är minst sagt en udda fågel i den svenska finansvärlden som leder oss genom datacenterhallarna, insprängda i Brunkebergsåsen, som levererar säker fiberuppkoppling till krävande kunder i centrala delar av huvudstaden – bland dem nätmäklaren Avanza.

Från avskedad – till vd

Det var efter ett par inledande stökiga år runt millennieskiftet där Jon Karlung först fick sparken, men sedan återvände i form av huvudägare och vd, som Bahnhofs nuvarande affärsmodell tog form.

Under de efterföljande decennierna har Bahnhof sedan armbågat sig in mellan de statliga telekomjättarna och nått en marknadsandel på 12 procent inom fast bredband för privatkunder. Aktien har sedan börsnoteringen på Aktietorget 2007 gett en totalavkastning på drygt 10 800 procent, vilket gör det till en av de bäst presterande aktierna i Sverige sedan dess.

Jon Karlung har hållit hårt i sitt innehav genom åren. Tillsammans med medgrundaren Andreas Norman kontrollerar han via ägarbolaget K.N. Telecom AB drygt 50 procent av aktierna och 86 procent av rösterna i Bahnhof.
När samtalet från Telenor kom var det ett “skott värt att undersöka”, minns Jon Karlung.

– Sedan brottades vi om villkor och om budet var på en rimlig nivå. Då hade de synen att vi som huvudägare skulle få ett lite lägre pris, vilket kanske är lite konstigt i gemene mans ögon, säger han och slår sig ner på en stol i ett konferensrum.

Grundaren syftar på att han och Andreas Norman får 60 kronor per aktie för sitt innehav samtidigt som övriga ägare inkasserar 62 kronor per aktie. Jon Karlung beskriver prisskillnaden som en del av förhandlingen mellan Telenor och huvudägarna.

Bahnhofs näst största ägare är finansmannen Mats Qvibergs investmentbolag Öresund.

– Vi har naturligtvis haft ett resonemang med dem. Och om de får representera den finansiella delen av marknaden så landade de också i att det här var ett bra bud.

Samtidigt var premien 22 procent, vilket har ifrågasatts och kallats snålt i affärsmedier och av besvikna aktieägare.
Förstår du invändningarna?

– Absolut. Vi är ett väldigt fint bolag och har jättebra tjänster. Jag såg också framför mig en lite mer utdragen process med andra alternativ, en stökig resa med osäkerhet. Men om man ser till personalens, verksamhetens och kundernas bästa så känns det som att det här var en bra partner. Sedan kan man alltid säga att vi borde ha förhandlat mer om priset, men det gjorde vi och tycker ändå att det här är ett bra bud.

Går affären med Telenor igenom kan grundaren räkna hem runt 1,6 miljarder kronor.

– Det är ju härligt att det kommer väldigt mycket pengar. Men det är inte så att det har gått någon nöd på oss på det sättet innan. Det är klart att man inte är dum i huvudet, vi ville ha bra betalt för det vi har byggt upp.

Uppgörelsen bottnar dessutom i att Jon Karlung och Andreas Norman är måna om Bahnhofs framtid.

– Därför tycker jag att det är rimligt att vi är kvar och fortsätter att driva de frågor som har satt oss på kartan.

Ett alternativ hade varit att grundarduon stannat som huvudägare och tillsatt en ny vd. Frågan kokade för Jon Karlung ner till vad som skulle bli bäst för verksamheten.

– Och jag var rätt säker på att det här blir en bättre modell. Ingen, tror jag, hade velat ha en baksäteschaufför.

Hans resonemang glider ändå in på vilken roll han ska spela i den nya konstellationen, hur en frispråkig aktivist ska passa in i det konforma telekomoligopolets mall.

– Det som vi har avtalat in i minsta detalj kan jag inte gå in på. Men det är en överlämning som sträcker sig över tid.

Om han på sikt helt ska lämna bunkern i Stockholm city eller ta klivet upp i styrelsen är än så länge ovisst.

– Jag vill göra det som är bäst för Bahnhof. Om det innebär att jag är operativ i verksamheten eller stannar som något slags resurs är en dialog jag i så fall får ta med Telenor.

Samma syn på infrastruktur

Den industriella logiken bakom affären med det norska telekombolaget, som först måste godkännas av myndigheter, är tydligare, menar grundaren.

– För det första så har vi nog samma syn på infrastruktur. De är vassa på mobilsidan, den har inte vi. Vi vet att vi är duktiga på nät och tillför en dimension där.

Jon Karlung genom åren

Med Telenor får bolaget en motor som med sin stora räckvidd och infrastruktur skapar helt nya möjligheter för Bahnhof att utveckla innovativa tjänster. Tillsammans kommer de att passera Tele 2 och bli den näst största fasta bredbandsleverantören i Sverige, efter Telia.

– När man håller på så länge med en grej är det rätt viktigt, om man ska gifta sig med någon, att det är rätt partner. Då finns det vissa grejer som jag tycker tickar in, säger Jon Karlung och fortsätter:

– Det passar också det här med oberoende, om man nu pratar om nordiskt oberoende. Inte bara Sverige i dessa tider vi lever i. Numera är vi två länder som båda är med i Nato.

Säkerhetsfrågor och användarnas integritet är inpräntade i bolaget, där vd:n menar att andra internetoperatörer inte skyddat sina användare tillräckligt och lämnat ut uppgifter till myndigheter. Utspelen har inte främst riktats mot Telenor, utan mot Telia som Jon Karlung länge benämnt som den “lila ondskan”.

Ändå har grundaren fått svidande kritik för att sälja ut sitt livsverk till en aktör som många anser stå i skarp kontrast till det som Bahnhof representerar.

Många kunder känner sig svikna. Kan du förstå dem?

– Absolut, det är ju en opinionsbildande grej som jag har drivit under många år. Men jag tror att en och annan gnista i bästa fall kanske har tänts hos någon annan som har tagit till sig lite av de här perspektiven. Jag är förhoppningsvis inte en röst i öknen. Andra personer har kanske i bästa fall tagit till sig, inspirerats eller varit en del av den här rörelsen.

Engagemanget fortsätter

Under samtalet blir det dock tydligt att Jon Karlung inte verkar ha några intentioner att låta sin röst i debatten tystna helt och hållet.

– Även om det då blir utifrån andra utgångspunkter kanske man kan fortsätta vara engagerad på ett eller annat sätt utanför det här.

Tar du åt dig personligen när personer säger att du sviker dina ideal?

– Jag blir nästan lite stolt över det, för då visar det sig att folk tycker att jag har gjort en insats. Så på något sätt är det ju ett kvitto på att jag har gjort något bra. Sedan får jag bara förmedla till dem att jag inte lever för evigt. Nu får någon annan ta över Fantomendräkten.

Planerna för vad han ska göra med den välfyllda pengapåsen är lösa, men vad han inte vill göra är enklare att slå fast.

– Det vore kul att driva något projekt, det tycker jag till 100 procent. Däremot så ser jag mig inte själv, vilket många i min ålder gör, fortsätta i någon styrelse bara för att och vara gubbdryg. Det är inte jag, säger Jon Karlung och fortsätter:

– Jag har inte funderat jättemycket på det ännu, jag ska ju jobba kvar i verksamheten. Och ja, det kommer en slant pengar som så klart kan förvaltas passivt. Men det kanske finns ett yngre, intressant entreprenörsprojekt som jag tycker gifter sig väl med integritetsfrågor, även om det då finns lite konkurrensklausuler och sådant. Ska jag göra någonting ska det vara kul.

Även om han blir kvar i Bahnhof över en överskådlig tid blir hans sätt att beskriva sitt livsverk ett slags epilog.

– Jag hoppas att vi har bidragit till en förståelse för teknik, politik och frihet. Vi har varit en plantskola för många tekniker runt om i branschen. Ideologiskt så tror jag att vi har bidragit vad gäller upphovsrätt. Synen på amerikanska och kinesiska molntjänster, förståelsen för att vi inte ska bli koloniserade. Massövervakningen ... Många verkar tycka att man ska veta allt om allt, det håller jag inte med om. Det kriget tror jag är ett krig som aldrig tar slut. Oberoende och integritet är någonting som sitter i vårt dna. Det kommer att finnas kvar.

Vi återvänder till den tyske regissören Werner Herzog. I filmen Grizzly man från 2005 berättas historien om den amerikanske aktivisten Timothy Treadwell som på nära håll följer björnar längs med Alaskas kust.

Över ett decennium skapade Timothy Treadwell en relation med flera av björnarna och såg dem som vänner. Filmen slutar med att aktivisten blir söndersliten i stycken.

Jon Karlung skrattar till när han hör liknelsen.

– Det kan vara så att vi planterar ett litet mRNA-virus i björnen.