Anders Hägerstrand: Är staten dumsnål?
I flera av Stockholmsbörsens storbolag ökar arvodet till styrelserna i snabb takt. Men i statliga bolag snålas det – styrelsearvodet i ett av landets viktigaste bolag är anmärkningsvärt lågt.
Anders Hägerstrand är chefredaktör och ansvarig utgivare för EFN Ekonomikanalen och Finansmagasinet. Han har som journalist bevakat de största bolagen på Stockholmsbörsen sedan 2006, innan EFN var han reporter och nyhetschef på Dagens industri i 14 år.
Anders Hägerstrand
Förra året höjdes arvodet till styrelsemedlemmar på Stockholmsbörsens storbolagslista med i snitt 8,4 procent, enligt lönekonsultfirman Allshares.
Nu pågår diskussioner i börsbolagens valberedningar om hur stor höjningen av arvodena ska bli på årets stämmor. Sannolikt väntar på flera håll kraftiga höjningar även i år.
Huvudargumentet från ägare som driver på för betydligt högre styrelsearvoden är att det är nödvändigt för att säkra rekryteringen av rätt kompetenser till bolagens styrelser. Dessutom är styrelsearvoden en marginell del av bolagens totala kostnadsmassa.
Samtidigt som arvodena sticker i väg i många noterade bolag släpar de efter rejält i stora statligt ägda bolag.
I kraftkoncernen Vattenfall, som är helägt av svenska staten, får en styrelseledamot 460 000 kronor. Det kan jämföras med att styrelsearvodet i konkurrenten Fortum, som är börsnoterat i Helsingfors och har finländska staten som huvudägare, är motsvarande 720 000 kronor.
I den statliga gruvjätten LKAB höjdes styrelsearvodet i fjol med 4,4 procent till 350 000 kronor. I Sveriges andra stora gruvbolag, börsnoterade Boliden, avlönas styrelsemedlemmarna med det dubbla – 700 000 kronor.
I börsnoterade stålbolaget SSAB, där LKAB är största ägare, får styrelseledamöterna ett arvode på 711 000 kronor.
LKAB står inför flera stora och strategiska investeringsbeslut – som kommer att avgöra bolagets inriktning i decennier framöver.
LKAB står inför flera stora och strategiska investeringsbeslut – som kommer att avgöra bolagets inriktning i decennier framöver. Besluten får avgörande påverkan på koncernens långsiktiga förmåga att försörja Europa med järn och att fortsätta generera avkastning till ägaren.
LKAB behöver tveklöst en styrelse med spetskompetenser – men är det möjligt att rekrytera de allra vassaste om man erbjuder 50 procent lägre arvode än jämförbara bolag?
Risken för att staten är dumsnål är överhängande.