Chocken som kan vara nya normala: ”Här för att stanna”

Den amerikanska 10-årsräntan har klättrat till nära 4,7 procent och 30-årsräntan har stigit till knappt 5,2 procent den senaste veckan.

Flera faktorer ligger bakom ränteuppgången: Inflationsoro mot bakgrund av oljeprisuppgångarna som följt kriget i Iran, förväntningar på Federal Reserves penningpolitik och en tilltagande debatt om USA:s statsskulds hållbarhet.

SB1 Markets chefsstrateg, Mikael Sarwe, menar att det är ett pussel att lista ut hur mycket de enskilda faktorerna spelar in – en hållning som också gäller för Danske Banks chefsekonom Susanne Spector.

– Det finns gott om skäl till varför långräntor stiger, säger Sarwe till EFN.

– För tillfället tycks förnyad inflationsoro och ett allmänt tema kring ohållbara statsfinanser som understryks av läget i Storbritannien dominera, säger Susanne Spector.

Det brittiska läget är något av en statsfinansiell rävsax bestående av hög skuld, höga räntor, svag tillväxt och en situation där varje ny störning gör att finansminister Rachel Reeves får allt mindre handlingsutrymme.

På frågan om uppgången i räntorna är en inflationssignal eller en signal om att marknaden kräver högre riskpremie för att finansiera statliga underskott, om tiden av "billig amerikansk upplåning" är över, svarar Spector att det beror på vad man menar med "billig".

Alltmer talar dock för att den period av nollräntor som följde finanskrisen och varade till efter pandemin var en historisk parentes.

– Dagens räntemiljö är här för att stanna. Den amerikanska statsskulden har en förhållandevis kort löptid, vilket ökar riskerna då det är stora summor som behöver refinansieras de närmaste åren – och detta i en miljö där amerikanska tillgångar tyngs av den turbulenta politiken från Vita huset.

För hög inflation redan innan Hormuzkrisen

Vad gäller inflationsoro och oljeprisuppgång som faktor så noterar Mikael Sarwe att den amerikanska inflationen var för hög redan innan Irankriget och krisen i Hormuzsundet. Dessutom ser ekonomin nu fortsatt stark ut.

– Arbetsmarknaden är också om något åt det tajta hållet. Min egen modell över Feds historiska reaktionsfunktion pekar på att man normalt skulle ha börjat diskutera höjningar, men tveksamt om de vågar med Trump, fortsätter Mikael Sarwe.

Vidare har han som huvudspår att de riktigt långa räntorna drivits upp av rädslan för obligationsutbud och fortsatta budgetunderskott.

– Största risken för Fed är nog att sänka igen och sannolikt bli beskyllda för att reagera på politiskt tryck. Jag skulle ju inte säga att den amerikanska obligationsmarknaden är rejält orolig utan den har reagerat hyfsat rationellt. Jag ser det inte som en överreaktion, säger han.

Inga anmärkningsvärda nivåer historiskt sett

Vidare in i kristallkulan ser han en marknad som spår på fortsatt styrka i ekonomin och att räntorna på intet sätt sprungit iväg och hamnat "för högt".

– Börsen verkar ju diskontera att vinster och vinstmarginaler ska fortsätta upp rejält - det implicerar en stark ekonomi och i så fall en lägre arbetslöshet framöver. I ett sådant scenario, och med inflationen redan för hög, så är om något en 10-årsränta på 4,6 procent i USA fortfarande låg.

Susanne Spector håller med om att dramatiken inte ska överdrivas.

– Det är alltid svårt att sia om vad marknaden ska ta vägen härifrån, men man kan konstatera att dagens räntenivåer inte är anmärkningsvärda i ett längre historiskt perspektiv.