Ekonomin betalar priset för Melonis Italien

På en byggarbetsplats utanför Neapel, längs ett nylagt järnvägsspår för höghastighetståg mot Bari, arbetar över 8 000 italienare på en del av Italiens dyraste infrastrukturprojekt på generationer. Totalt finansierar EU 19 liknande projekt genom Italiens National Recovery and Resilience Plan (NRRP). Programmet har tillfört knappt 200 miljarder euro i den italienska ekonomin sedan 2021 för att reparera pandemiskador och stärka konkurrenskraften.

Genom projektet går det att lära mycket om Giorgia Melonis Italien. Som oppositionsledare beskrev hon NRRP som ett kontrollverktyg för Bryssels långivare – ett exempel på sådant som stod i vägen för riktig ekonomisk utveckling i Italien.

I dag är det hennes regering som levererar de rapporter som krävs för varje utbetalning, och det har gett resultat.

– Enligt alla traditionella marknadsmått har Italiens ekonomiska utveckling under Giorgia Meloni varit stark, säger Lorenzo Incoronato som forskar i nationalekonomi vid universitetet i Neapel.

Paradoxala italienska rekordsiffror

Siffrorna som Giorgia Melonis regering lyfter fram är verkliga. Arbetslösheten låg i januari 2026 på rekordlåga 5,1 procent, jämfört med 7,8 procent när regeringen tillträdde. Budgetunderskottet har mer än halverats: från 8,1 procent av bnp 2022 till uppskattningsvis 3 procent 2025.

Samtidigt har ränteskillnaden mellan italienska och tyska tioåriga statsobligationer fallit kraftigt, från 251 till 59 baspunkter. Sju kreditbetygshöjningar bara under 2025. Det tyder på att marknadens tilltro till Italiens ekonomiska situation är god.

Regeringen har dessutom stramat åt det kritiserade Superbonusprogrammet, som gav fastighetsägare 110 procents skattereduktion för renoveringar och till slut kostade landet runt 200 miljarder euro. När stödet sänktes till 65 procent från 2025 minskade statens utgifter kraftigt.

Trots detta menar Tullio Jappelli att Italiens ekonomi är fortsatt sårbar.

– När Superbonusprogrammet avvecklades minskade budgetunderskottet rent mekaniskt. Det är inget bevis på faktisk budgetdisciplin, säger Tullio Jappelli.

Suveränism utan suveränitet

Vad består då Giorgia Melonis ekonomiska projekt av? Fratelli d’Italia hämtar sitt tänkande från en nationalkonservativ tradition som betonar statlig suveränitet, strategisk industripolitik och skydd av nationella intressen. Retoriken kretsar kring att ta tillbaka kontrollen från Bryssel.

Inför valet lovade Giorgia Meloni lägre skatter och en stramare invandringspolitik.

Utfallet har blivit ett annat. Eurozonens budgetregler har pressat henne att regera som en ortodox finansminister. Hon har följt EU:s rekommendationer, levererat enligt regelverket och vunnit marknadens förtroende just genom att inte göra det hon lovade.

– I praktiken fungerar suveränismen snarare som kulturell identitetspolitik med en ekonomisk etikett, säger Tullio Japelli. Skattetrycket är i dag något högre än före Giorgia Melonis tillträde, och migrationsreglerna har varit relativt verkningslösa.

Men det är framför allt de demografiska och strukturella trenderna som skapar en långsiktig oro. Den totala faktorproduktiviteten – ett centralt mått på ekonomins långsiktiga vitalitet – har fallit med 13,5 procent sedan år 2000. Reallönerna är lägre än 2008.

– Dessutom föds rekordfå barn. Ungefär 350 000 barn föddes 2024. När jag föddes på 50-talet var vi runt en miljon barn, säger Tullio Jappelli.

Faktum är att 2024 års notering är det lägsta födelsetalet sedan Italien enades 1861, och prognosen ser inte ut att vända snart.

Södra Italien växer på lånad tid

Om Italien fungerar som ett stresstest är södra Italien – Mezzogiorno – dess mest känsliga mätpunkt. Här har EU-medlen haft störst effekt: bnp växte med 8,5 procent mellan 2021 och 2024, jämfört med 5,8 procent i centrum–norr.

Det är första gången på decennier som södern växer snabbare än landets rikare regioner. Sysselsättningen ökade med omkring 500 000 personer, vilket motsvarar mer än en tredjedel av alla nya jobb i landet.

– Jobben blir fler men är fortfarande få, och de är till stor del kopplade till infrastrukturprojekt. Från 2027 avtar EU-utbetalningarna kraftigt och kvar står då de strukturella problemen, säger Lorenzo Incoronato.

Sysselsättningsgraden bland 25–34-åringar ligger på 51,3 procent i södern, jämfört med 77,7 i centrum–norr. Varje år lämnar omkring 106 000 unga regionen. 70 procent av de kvinnor som flyttar är universitetsutbildade.

– Två tredjedelar av de 200 miljarder som tillförts via EU ska betalas tillbaka med ränta inom 30 år. Med de förutsättningarna kan jag inte vara annat än pessimistisk inför framtiden, säger Tullio Jappelli.

Populismens karusell

Under de senaste 30 åren har Italien styrts av populistiska partier med vitt skilda ideologiska rötter: Silvio Berlusconis marknadsorienterade antietablissemang, Legas välfärdsnationalism, Femstjärnerörelsens direktdemokrati, och nu Fratelli d’Italias nationalkonservatism.

Varje politisk våg har utlovat strukturella reformer, levererat kortsiktiga stimulanser och därefter ersatts – utan att göra någon egentlig skillnad.

– Utan reformer som angriper de underliggande strukturella och demografiska obalanserna kommer nya vågor av populism att växa fram. Vi har sett det förut, säger Lorenzo Incoronato.

Frågan är om resten av Europa drar lärdom av det 30 år långa italienska experimentet. Italien visar att en populistisk ledare kan stabilisera förväntningar och vinna marknadens förtroende. Till och med minska budgetunderskottet.

Samtidigt blir begränsningarna tydliga. Ett populistiskt styre erbjuder inget svar på de strukturella problem som gav upphov till populismen från början.