Henrik Mitelman: Tre tecken – så hittar du varningsflaggorna

Näringslivet och börsen agerar ofta rationellt. Men ibland går marknadsaktörer snett när det borde vara ganska enkelt att göra rätt:

Svenska fastighetsbolag handlas till rabatt på börsen. I snitt handlas kåkarna till 30–40 procents rabatt mot bokfört värde. Snittbolaget handlas till kurs 65 kronor, men om bolaget skulle sälja sina fastigheter och betala tillbaka sina skulder så skulle de erhålla 100 kronor, alltså 50 procent mer än dagens börsvärde. För bolagsledning och styrelse, som har att maximera aktieägarvärde, borde det vara ganska enkla beslut: sälj fastigheter och köp tillbaka de rabatterade aktierna. Dela inte ut en krona!

Castellum har i veckan visat att de väljer denna strategi när de sålde ett bestånd. Corem, som handlas till hela 60 procents rabatt, går i motsatt riktning och ska i stället köpa bankaktier eftersom direktavkastningen på dessa aktier är högre än räntekostnaderna.

Kejsaren har sett ljuset och visualiserar en pengamaskin. Och vips har man löst kassaflödet. Att Corem har en annan utlovad affärsidé struntar man i, och för de hårt prövade aktieägarna innebär det helt nya risker (och möjligheter). Det är också ett bevis på att de bokförda värdena på fastigheterna är trams för annars är det ju superenkelt att bara realisera denna potential.

Lärdom nummer ett. Tänk själv och ifrågasätt rimligheten. Om någon hävdar att de har 100 kronor i tillgångar och vill sälja dem för 65 så kanske, kanske tillgångarna är värda lite mindre.

Intellego har åter varit i ropet under den senaste veckan, inte minst genom EFN:s intervju med en av storägarna som tidigare var ambitiös marknadsförare av aktien och numera känner sig lurad, ett öde han delar med 18 000 andra aktieägare. På sin topp den 8 september hade aktien rusat 5 000 procent sedan noteringen och ut sprutade pressmeddelanden om framgångar från jordens alla hörn, gärna långt borta. Kassaflödet genererades av kundfordringar, garanterade av statliga Exportkreditnämnden (EKN), som såldes vidare, bland annat till Svensk Exportkredit (SEK). Att dessa fordringar i praktiken var luft märktes inte förrän bluffen avslöjades.

Lärdom nummer två. Haussade pressmeddelanden och storägare som skriker om potentialen när omsättningen ”ska 18-dubblas” är varningsflaggor, samtidigt är det svårt att värja sig för den här typen av brottslighet. Vd lyckades, enligt brottsmisstankarna, trolla bort kollegor internt, EKN, SEK, sin egen styrelse och revisionsfirman. Hur detta är möjligt återstår att se. Vilka kontrollfrågor ställdes av revisionsbyrån?

Klarna, mästaren på ”köp nu, betala sedan”, har sedan börsnoteringen i höstas fallit från 40 amerikanska dollar till 13. Bolaget hade sminkats rejält inför noteringen och ett par månader senare stod det klart att lönsamheten saknades och att kreditförlusterna blev högre. Förra veckans rapport var usel.

I Sverige har vi en del exempel på sminkade grisar när riskkapitalbolagen vill casha hem.

Värre är Sebastian Siemiatkowskis Flat Capital, ett noterat investmentbolag som skulle investera i riktigt coola grejer, inte tråkverkstad och trikåer, utan fintech, AI, saas (software as a service, som Microsoft) och så kallade digitala marknadsplatser. Denna investeringsidé tilltalade många när investmentbolaget noterades för fem år sedan. Men förra året, när Klarna noterades, valde Klarnas vd och storägare i Flat Capital att sälja sina Klarnaaktier inklusive skulder till Flat Capital och göra om Flat till att i praktiken mest äga ett bolag – belånade Klarnaaktier. Det var alls inte vad de existerande aktieägarna hade tänkt sig när de lurades att tro på storyn om den väldiversifierade techportföljen.

Mindre illa har de klarat sig som direkt sålde sina Flataktier när det stod klart att Flat inte längre var ett investmentbolag. Flat har sedan dess fallit i takt med Klarna, men det märkliga är att aktien fortfarande handlas till en premie mot substansen, alltså primärt mot Klarnainnehavet.

Lärdom nummer tre. Var på er vakt när bolag ska noteras. Aldrig ser siffrorna bättre ut. Och lita inte på företagsledare som på en natt svänger runt och ändrar hela affärsidén.

Ibland tänker jag att vi alla bara ska ställa lite tuffare frågor – i styrelserummet, på analytikerkonferensen och i medierna.

Ibland är kejsaren faktiskt naken.