Ian Lundin bryter tystnaden: ”Jag ångrar ingenting”

Få svenska företagsledare har skapat lika stora värden för aktieägarna som Ian Lundin. Under hans tid som ordförande växte Lundin Energy från att vara en liten, nästintill obetydlig aktör i oljebranschen till en av de större producenterna av råolja i Nordsjön. Börsvärdet lyfte från några hundra miljoner till 165 miljarder kronor.

Nu riskerar han att dömas till tio års fängelse för sin företagargärning.

Vad tänker du om risken att behöva tillbringa tio år i fängelse?

– Det är lite ologiskt på något sätt. Tittar man på vad åklagaren säger att jag ska ha gjort, så undrar man varför det bara är tio år.

EFN Finansmagasinet får en exklusiv intervju med Ian Lundin på Lundingruppens kontor på Blasieholmen i Stockholm, omedelbart efter att försvarsadvokaten Torgny Wetterberg och dennes kolleger Thomas Tendorf och Lina Hansson avslutat sin fem dagar långa slutplädering vid Stockholms tingsrätt och strax innan råvarumiljardären tar flyget hem till Genève i Schweiz.

Sin vana trogen ger Ian Lundin ett korrekt och reserverat intryck. Han svarar lugnt och eftertänksamt på frågor med en svenska som bär tydliga spår av att ha tillbringat i stort sett hela livet utomlands.

Han fortsätter:

– Det är klart att man inte vill sitta i fängelse, men jag vet att jag är oskyldig, det finns ingen risk för mig.

Under nästan tre års tid har Ian Lundin haft ett fokus – den historiska rättegången vid Stockholms tingsrätt där han och den tidigare Lundindirektören Alexandre Schneiter står åtalade för medhjälp till grovt folkrättsbrott i södra Sudan åren 1999–2003. Det är en av få gånger efter Nürnbergrättegångarna som företagsledare står åtalade för folkrättsbrott. Omedelbart efter åklagarens beslut att väcka åtal i november 2021 meddelade Ian Lundin att han kliver av som styrelseordförande för Lundin Energy för att fokusera på åtalet.

Början på slutet

Tre dagar i veckan har han nu antingen suttit i tingsrätten i Stockholm eller följt rättegången digitalt från kontoret i Genève.

Nu närmar sig den sista, som är planerad den 28 maj.

Hur känns det att den här långa rättegången närmar sig sitt slut?

– Man har inte riktigt accepterat att det är färdigt än, det känns snarare som början på slutet. Jag ser fram emot domen, då kan alla inblandade lägga det här bakom sig.

Enligt vad Torgny Wetterberg uppger är det rimligt att tro att en dom kan väntas först någon gång under hösten.

Du ger ett väldigt lugnt intryck. Finns det ingen oro att domstolen ska gå på åklagarens linje och att du ska få sitta tio år i fängelse?

– Det är nog snarare så att jag är utmattad och att man blir lugn när man är utmattad.

Så hur ser du på risken för fängelse och att det här, de här anklagelserna, kan bli ditt eftermäle?

– Det är inte första gången en affärsman som lyckats också har anklagats för saker. It goes with the territory. Jag tror att när domen väl har kommit, så kommer man att tydligt se vad det här är för något och att det aldrig borde ha hamnat i en rättssal över huvud taget.

Kritiserade verksamheten

Ian Lundin delgavs misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott i november 2016. Förundersökningen hade då pågått sedan 2010 och omfattar i dag omkring 80 000 sidor. Den inleddes efter en uppmärksammad rapport från den kristna intresseorganisationen European Coalition on Oil in Sudan, Ecos. Rapporten hävdade att området i Sudan där Lundinbolaget var aktivt, Block 5A, hade varit relativt förskonat från inbördeskriget i landet, men att detta ändrades i och med oljeprospekteringen.

Enligt Ecos ledde striderna som följde till fördrivandet av över 100 000 boende och dödandet av över 10 000 människor, uppgifter som tillbakavisas av försvaret.

Enligt åklagarsidan med huvudåklagare Henrik Attorps visste eller var Ian Lundin och Alexandre Schneiter likgiltiga inför att deras krav på säkerhet i området skulle leda till att militären och regimtrogna milisgrupper genomförde urskillningslösa attacker på civila för att ta kontroll över blocket.

Även om förundersökningen inleddes 2010 var inte Ecosrapporten de första anklagelserna om att Lundinbolaget orsakade stort lidande i Sudan. Redan under tiden bolaget var aktivt i landet stormade det kring verksamheten.

I sin slutplädering sade åklagaren Henrik Attorps att du och Alexandre Schneiter helt har ignorerat de civila konsekvenserna för den potentiella vinst som det här projektet kunde ge. Hur ser du på det?

– Det är helt fel. Det var något av en perfekt storm och mycket oväsen runt omkring oss, men vi gjorde allt vi kunde för att förstå vad alla anklagelser handlade om och hur civilbefolkningen påverkades.

Så ni prioriterade inte aktieägarnas intressen före konsekvenserna för civila?

– Absolut inte. Det går inte att tänka så, ska man skapa värde så måste man göra det på rätt sätt, annars förstör man bara värde. Hade det funnits minsta risk att vår verksamhet kunde påverka befolkningen negativt hade vi inte gått in. Vi var där för att göra det bättre, inte sämre.

Oljeprospekteringens konsekvenser

Under sin slutplädering hävdade åklagaren, enligt reportagesajten Blankspot, också att om Lundinbolaget hade åberopat force majeure och lämnat Sudan, så hade inbördeskriget fokuserat på helt andra områden i landet.

När EFN Finansmagasinet frågar Ian Lundin hur han ser på det bryter försvarsadvokaten in och påpekar att stridigheterna i landet inte hade någonting med oljeprospekteringen att göra.

– Det finns ju inget stöd för någonting av det åklagaren påstår, säger Torgny Wetterberg.

Han pekar på att bolaget 2001 bjöd in en delegation med fem EU-ambassadörer till området som konstaterade att oljebolagen förtjänade beröm för sitt arbete i Sudan.

– Jag tror inte att den här processen hade hänt om inte Sudan var ett land som man har dålig koll på. Åklagarna har inte ens varit i Sudan. Förutom målsägande och några av vittnena tror jag att de enda i den här processen som faktiskt har varit i Sudan är Alex och jag, säger Ian Lundin.

Huvudåklagaren Henrik Attorps, som ledde förundersökningen inför åtalet, har avböjt att kommentera Ian Lundins kritik.

Men oavsett det juridiska, Sudan var ett våldsamt land där det begicks övergrepp mot civila. Varför valde ni att verka och fortsätta verka i ett sådant land?

– Det var faktiskt fred i landet när vi började, det fanns ett fredsavtal. Det var inte så att vi kom in i ett land där människor bara slogs och det inte fanns någon annan där. Det fanns massor med olika bolag på plats, och då menar jag inte cowboys utan stora kompetenta bolag: Talisman från Kanada, Petronas från Malaysia, österrikiska OMV och kinesiska bolag. Vi var bara en liten aktör bland många, säger Ian Lundin och fortsätter:

– Den här perioden 1997–2003 var en av de lugnaste perioderna som Sudan har upplevt de senaste 50 åren. Inbördeskriget började 1983 och nu är det totalt kaos i Sydsudan, men oljan höll nästan på att rädda landet.

Om ni bara var en liten aktör bland många, varför tror du att vi sitter här?

– Vi var ett svenskt bolag och vi hade Carl Bildt i styrelsen. Det var val i Sverige 2010 och man var ute efter honom.

”Tycker att det finns stora brister i systemet”

Den förre statsministern Carl Bildt satt först i Lundin Oils och sedan Lundin Petroleums styrelse åren 2000–2006 innan han återvände till politiken som utrikesminister i regeringen Reinfeldt.

Återigen bryter försvarsadvokaten in och hänvisar till den så kallade slasken, det vill säga material som samlats in under förundersökningen men som inte tas med i det officiella förundersökningsprotokollet.

– Det finns dokumentation i utredningen där man kan se att det redan 2007 pushades från socialdemokratiskt håll för att utreda bolaget, men under åren 1997–2003 hade regeringen och UD inga invändningar mot oljeverksamheten i Sudan, säger Torgny Wetterberg.

Det är inte första gången som familjen Lundin hävdar att det fanns ett politiskt intresse i att utreda bolaget. I en intervju med Veckans Affärer 2011 slog Lukas Lundin fast att politiker inte längre var välkomna i gruppens styrelser eftersom det riskerade att göra affärerna till en politisk stridsfråga.

När dåvarande regeringen Löfven 2018 gav åklagaren tillåtelse att väcka åtal för brott begångna utomlands av utländska medborgare anklagade försvaret ministrarna Morgan Johansson och Peter Hultqvist för jäv. Detta eftersom försvaret hävdade att dessa tydligt tagit ställning mot bolaget. Den tidigare försvarsministern Peter Hultqvist har både i riksdagen och på debattsidor krävt utredningar av Lundin Petroleum och dåvarande justitieministern Morgan Johansson hade, enligt försvaret, tagit ställning i skuldfrågan i intervjuer med SVT och Sydsvenskan redan 2007.

Ian, hur har din syn på det svenska rättsväsendet förändrats av den här processen?

– Jag tycker att det finns stora brister i systemet, en åklagare ska inte kunna dra det så här långt på egen hand. De hade ingenting från början och de har ingenting i dag. Det enda som har kommit fram ur hela den här långa processen är att vi kan visa att det var en komplicerad situation, men att vi gjorde det bästa vi kunde av den situationen, säger Ian Lundin och fortsätter:

– Förundersökningen sattes i gång för att åklagaren skulle försöka hitta ett brott. När åklagaren inte gjorde detta borde åtalet lagts ner, i stället har han förbrukat enorma resurser på något som inte lett någonstans.

En miljard i kompensation

Som EFN avslöjat kommer enbart försvaret att begära uppemot 1 miljard kronor av staten som kompensation för sina kostnader om det skulle bli en friande dom.

Hur har processen påverkat din syn på Sverige och att verka i Sverige?

– Det faktum att jag är starkt kritisk till hur åklagarna har hanterat detta har inte påverkat min syn på Sverige. Min familj har sina rötter i Sverige och sedan många decennier har bolagen inom vår företagssfär haft ett enormt stöd bland investerare här.

Har det gjort er mindre intresserade av att ha era bolag noterade i Stockholm?

– Hundratusentals privatpersoner har som aktieägare stöttat oss i både vått och torrt – och fortsätter att göra det. Vår avsikt är att behålla noteringarna för de av Lundingruppens bolag som handlas på börsen i Stockholm, då intresset från investerare fortsätter att vara mycket starkt.

Parallellt med utredningen om medhjälp till grovt folkrättsbrott pågick länge en utredning om övergrepp i rättssak. Ett stort antal personer i regionen skulle mot betalning ha uppmanats dra tillbaka sina vittnesmål. Hot och våld ska ha förekommit mot vittnen.

Förundersökningen lades så småningom ned men återupptogs i augusti 2024.

Ska ha kartlagt vittnen

År 2025 sände tv-programmet Kalla fakta en granskning som visade att personer som pekats ut som förövare under samma period arbetade med att kartlägga vittnen åt Lundinkoncernen.

I programmet hävdade åklagaren Thomas Ahlstrand, som först lade ned förundersökningen, att det var uppenbart att vittnena hade utsatts för påverkan, men att det inte gick att koppla till Lundinbolaget.

Ni har kategoriskt avvisat de här anklagelserna, men vem skulle ha intresse av att tystna målsägare om inte ni?

– Allt blir bara spekulationer, men självklart har målsägarna själva ett intresse. Flera kommer från en fattig bakgrund och det här ger dem ett snabbspår till flyktingstatus. Vad jag kan säga med 100 procents säkerhet är att ingen från vår sida har varit inblandade i några oegentligheter.

Ian Lundin uppger att han i dag inte har någon roll i familjens råvaruimperium, men är involverad i ett fåtal privata investeringar, framför allt ett hotell i Frankrike.

– Och vi har en del välgörenhetsprojekt som tar en del tid. Jag umgås gärna med barnbarnen. Jag har en bra balans i livet, säger han.

Början på Lundin-imperiet

Tillsammans med sin bror Lukas började Ian Lundin tidigt arbeta med sin far Adolf. Genom ständiga affärer över hela världen lade de grunden för det råvaruimperium som är Lundingruppen av i dag.

Familjen kontrollerar i dag sex bolag på Stockholmsbörsen med ett samlat börsvärde på drygt 380 miljarder kronor, vilket gör dem till några av börsens tyngsta privata investerare.

Bolagsgruppen styrs i dag av tre av Lukas Lundins söner, Adam, Jack och William. Bara några månader efter att Ian Lundin åtalades och lämnade affärerna avslöjade Lukas Lundin att även han lämnar alla sina uppdrag.

Detta i en intervju med undertecknad som publicerades i Dagens Industri. Lukas Lundin levde då med långt gången hjärncancer. Sommaren 2022 avled han i sviterna av sjukdomen.

Du och Lukas var väldigt nära, hur har det varit att genomgå det här utan honom?

– Det är klart att det har lämnat ett stort hål i mig, men på sätt och vis har jag en känsla att han är här omkring. Han har lämnat ett så stort märke efter sig och han fortsätter att leva genom sina söner.

Om du blir frikänd och det inte blir en överklagan, vad har du för planer framåt, ska du kasta dig tillbaka in i affärerna?

– Jag har märkt att nästa generation gör ett väldigt bra jobb, så det är lika bra att låta dem fortsätta, säger Ian Lundin och fortsätter:

– Jag har inte riktigt tänkt så långt som vad jag ska göra, men det är klart att det kommer att vara bra att inte ha den här saken hängande över sig längre. Det har tagit enormt mycket tid och gjort det svårt att planera saker. Nu kommer man kunna göra fler saker, resa omkring lite mer än vad man har kunnat göra under den här perioden.

Familjen på första plats

Du delgavs misstankarna redan 2016, hur har den här processen påverkat dig som person?

– Man får nog fråga en psykolog om det, men det är klart att om man tänker på någonting hela tiden under lång tid, så måste det påverka en på något sätt. I tio år har jag levt med det här varenda dag. I början var det väldigt svårt och det har gått upp och ned, men det är lite som att leva med en sjukdom, man lär sig att leva med det.

Vad har du gjort för att hålla huvudet över ytan under processen?

– Det första jag gjorde var att försöka förstå. Som med alla utmaningar i livet måste man börja med att ta sig an det head on, säger Ian Lundin och fortsätter:

– Det är klart att det fanns en liten osäkerhet i början – är det någonting vi har gjort? – i synnerhet eftersom det låg så långt tillbaka i tiden. Men nu har man ju gått igenom allting och har en väldigt klar bild av vad som verkligen hände och då kan man se att vi inte kunde ha gjort någonting bättre.

Innan Ian Lundin åker till flygplatsen efter intervjun möter båda systrarna, Mona Hamilton och Nicola Mordasini, tillsammans med systersonen Oscar, upp på kontoret. De har följt slutpläderingen på plats i tingsrätten och ska följa med tillbaka till Schweiz.

– Familjen har varit viktig, de är the first line of defence och har stått 100 procent bakom mig, säger Ian Lundin.

Givet vad det här lett till, ångrar du nu att ni 1997 gav er in i Sudan i jakten på olja?

– Nej, jag ångrar ingenting. När vi började hade vi verkligen enorma förhoppningar, vi trodde att vi kunde förbättra situationen i landet. Det som sedan hände var utanför vår kontroll, det kunde ha hänt vem som helst.