”Jag förlorade min chef, och Sverige sin statsminister”

Du har arbetat nära fem statsministrar, finns det en gemensam nämnare dem emellan?
– Ja, alla har haft det högsta politiska ämbetet i vårt land, de har alla ställts inför svåra avgöranden där de själva tvingats ta slutlig ställning. President Truman hade en skylt på sitt skrivbord där det stod: ”The buck stops here”. Och så är det. Den högsta politiska ledaren måste ta det slutliga ansvaret, det är inte möjligt att skicka vidare till någon annan.

Hur är det att alltid spela andrafiolen?
– Det är också en viktig och ansvarsfull roll. Om du ska bistå statsministern med underlag inför en förhandling, eller med material inför ett viktigt utlandsbesök, då måste informationen vara korrekt, relevant och användbar. Det krävs kunskap och erfarenhet för att det ska bli bra.

Hur mycket inflytande har du haft?
– Om man är i närheten av landets högsta beslutsfattare under många år har man naturligtvis ett visst inflytande, det går inte att komma ifrån. Men jag har sällan varit ytterst ansvarig.

I boken ser du tillbaka på pandemi, tsunamikatastrof, morden på en statsminister och en utrikesminister – vad är det svåraste du har varit med om i jobbet?
– De två morden. Olof Palme sköts ihjäl på öppen gata, och vi vet fortfarande inte vem som höll i pistolen. Jag förlorade min närmaste chef, och Sverige sin statsminister. 17 år senare mördades Anna Lindh, landets utrikesminister. Jag förlorade än en gång min närmaste chef. Båda händelserna påverkade mig mycket då, och jag tänker ofta på det idag.

Du har gått Handelshögskolan, men det var inte en karriär i finansbranschen som du var ute efter?
– Nej, det var det inte, men Handelshögskolan erbjöd en särskilt kvalificerad utbildning. Där lärde jag mig att väldigt systematiskt hantera olika projekt, och att förbereda uppgifter på ett vetenskapligt och ändamålsenligt sätt. Att vara systematisk är nog det jag framför allt fick med mig därifrån.

Du åkte till USA och bevakade senaste valet, och är huvudsekreterare för arbetsgruppen som ska ta fram Socialdemokraternas nya partiprogram. Vill du aldrig sluta jobba?
– Nä, så länge jag är frisk och nyfiken fortsätter jag. Arbetet med partiprogrammet tar största delen av min tid just nu, det jobbar jag med nästan varje dag. Att jag reste till USA under valet var mest för min egen skull. Jag har alltid haft ett personligt intresse för amerikansk politik, och i boken skriver jag om mina möten med elva amerikanska presidenter. Under resan besökte jag ett par så kallade presidentbibliotek. Varje amerikansk president, sedan Herbert Hoover, har nämligen ett bibliotek uppkallat efter sig. Den här gången var jag i Ronald Reagans och Richard Nixons bibliotek, som båda ligger i Kalifornien. Tidigare har jag besökt Lyndon Johnsons bibliotek i Texas. Väldigt givande för den som intresserar sig för amerikansk politik.

LÄS MER: Andreas Cervenka: ”Värsta som finns är att lyssna på skryt om bostadsklipp”

LÄS MER: Anders Borg: ”Miljardärer ska ta risker som vi andra inte kan ta”

LÄS MER: Joanna Rubin Dranger: ”Blivit betydligt farligare att vara jude i Sverige”