Katrine Kielos: Så svarar du killen som gjort TACO till sin personlighet

Det finns en ny sorts finanskille. Vi kan kalla honom Magnus. Alla känner en Magnus. Och Magnus är inte dum − Magnus är bara den kanske objektivt sett mest irriterande personen att diskutera världen med just nu. Varje gång Donald Trump dyker upp i nyhetsflödet lutar sig Magnus nämligen tillbaka och säger överlägset: ”Marknaden har redan prissatt detta.” Det spelar ingen roll vad Donald Trump faktiskt har gjort: slängt fram tullar på 125 procent, hävdat att Kanada är ett missförstånd, att Vita huset borde sätta amerikanska räntor eller att danskarna måste avyttra delar av Arktis som de aldrig har lagt ut till försäljning.

Magnus avfärdar allt som ”brus”.

Han säger inte detta för att avsluta diskussionen − han säger det för att vinna den. Att andra människor fortfarande reagerar på politik ser Magnus som ett slags intellektuell svaghet. Om marknaden går ner som en reaktion på det senaste tullhotet kommer den inom några dagar att veta bättre. Detta är Magnus snuttefilt. ”Köpläge”, säger han, och avfärdar därmed slutet på den regelbaserade världsordningen som ännu ett tillfälligt hack i kurvan. ”Buy the fucking dip.”

Och man ska ge Magnus en sak: han har haft rätt.

I nästan nio månader har en av de mest pålitliga strategierna på Wall Street varit TACO-traden. Begreppet myntades av Robert Armstrong i Financial Times: Trump always chickens out.

Donald Trump hotar med tullar och invasion av Grönland på söndagen, redan på torsdagen har han backat. Marknaden går upp igen: de som har ignorerat rubrikerna och fortsatt köpa aktier och andra tillgångar belönas.

Problemet med Magnus är att han har gjort TACO till hela sin personlighet. Därför går det inte att umgås med honom. I alla fall inte just nu.

Men om du av någon anledning behöver hantera Magnus socialt, låt oss titta på hela konceptet ”kycklingrace” ekonomiskt och filosofiskt. Vad betyder egentligen detta med TACO?

Spelet kycklingrace blev känt på 1950-talet efter att bland annat ha skildrats i filmen Rebel without a cause: två unga män kör bilar rakt mot varandra, medan publiken väntar på vem som ska väja först. År 1959 använde filosofen Bertrand Russell bilden som en varning gällande kalla kriget. USA och Sovjetunionen riktade allt kraftigare missiler mot varandra: en stormakt hotade den andra med total förstörelse i tron att motparten skulle backa först. När ungdomar spelar kycklingrace riskerar de sina egna liv, skrev Bertrand Russell – men när stater gör det riskerar de hundratals miljoner människors liv.

Bertrand Russell såg detta som moraliskt vansinne. Men bara något år senare 1961 tog en ekonom sig an kyckligracet från ett helt annat håll. Thomas C Schelling intresserade sig inte för kycklingracets vansinne, utan för hur man faktiskt vinner det. Detta var kanske typiskt för en ekonom: du ställer inte frågan om spelet är rätt, bara hur du kan maximera din egen nytta inom det.

Fast med detta inte sagt att ekonomer ej har mandat att uttala sig i den här typen av frågor. Det finns en ofta återgiven historia från kalla kriget om en ekonom som vid ett möte med amerikanska militärer får höra att kärnvapenkrig ligger utanför nationalekonomins kompetensområde. Ekonomen svarar torrt: ”General, med all respekt, men jag har deltagit i precis lika många kärnvapenkrig som ni har.” Poängen var enkel: alla resonerade i modeller.

Annars hade vi alla varit döda.

Thomas C Schelling fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne tillsammans med Robert Aumann 2005. Han var dessutom en av de första ekonomer i världen som började intressera sig för klimatfrågan (fast det behöver du kanske inte nämna för Magnus). Det är hur som helst Thomas C Schellings teorier som du ska mobilisera mot Magnus när han börjar prata om sin TACO-trade.

Hur vinner man ett kycklingrace? funderade Thomas C Schelling. Jo, om du verkligen vill vara säker på att din motståndare väjer först kan du skruva av ratten på din egen bil och demonstrativt kasta ut den genom fönstret. Om din motståndare vet att du bokstavligen inte kan väja (ratten ligger i rännstenen!) är det ju han som kommer behöva väja!

På det här sättet kan spelet faktiskt skapa stabilitet. Ingen hotar i onödan när det är omöjligt med reträtt. Det blir för dyrt. Just därför minskar antalet konfrontationer: spelet disciplinerar sig självt. Kanske slutar tonårskillarna rent av hålla på och går till en fritidsgård i stället.

Magnus, som har gjort TACO till hela sin personlighet, tror att det finns något lugnande i att Donald Trump alltid backar. Thomas C Schelling skulle snarare säga att det är precis detta som ökar risken för eskalation. När hot slutar fungera måste de göras grövre för att återfå effekt. Donald Trump tvingas eskalera för att fortsätta tas på allvar. Ena veckan ger han sig på den amerikanska centralbanken, nästa vecka ska han invadera Grönland, i nästa andetag hotar han med 100-procentiga tullar mot Kanada. Insatserna höjs – inte för att Donald Trump nödvändigtvis vill, utan för att han måste bli trovärdig igen.

Och en dag går det inte längre att backa.

Vad vi har sett sedan tullkriget började i april förra året är de facto hur det har expanderat i sidled. Handelspolitiken har flutit in i säkerhetspolitiken: ”ge mig Grönland annars slänger jag tull på er” och de ekonomiska vapen som diskuteras har gått från att vara enbart handelspolitiska (och därför något som företag i många fall kan köpa sig ur) till finansiella massförstörelsevapen. ”Låt oss dumpa amerikanska statspapper så att världens viktigaste marknad kraschar.” Nej, Europa kanske inte hade kunnat göra verklighet av ett sådant hot på obligationsmarknaden. Men att det ens diskuteras som en strategi för EU pekar mot att Thomas C Schelling har en poäng.

En värld där ingen tror på vad världsledare säger är ingen stabilare värld. Det är tvärtom en mer riskfylld sådan. Det var just därför vi en gång uppfann den regelbaserade världsordningen: för att göra hot dyra, löften bindande och eskalation onödig. Det kan du säga till Magnus när han avfärdar dess fall som ett hack i sin kurva.

Och om Magnus ifrågasätter din kompetens att uttala dig i frågan eftersom du råkar kunna mindre om börsen än han kan du bara svara: ”Jag har varit med om precis lika många totala sammanbrott av det globala finansiella systemet som du har …”