Niklas Ekdal: Låt Ingves göra oss alla rikare

Häromkvällen lyssnade jag på en Stefan Ingves i högform, riksbankschefen med minusräntan ni vet, från en annan tid. Hans bild av Sverige var en slående kontrast till den deppiga politiken.

Varje buske i detta kungarike har en Uppfinnar-Jocke med någon idé för världsmarknaden. Numera finns också kapitalförsörjning att realisera den, och en skattemiljö som gör att frukterna faller inom landet, till gagn för alla.
När det gäller innovationer kör Sverige formel 1, till skillnad från Norge och Finland. Inte så att finländarna saknar driv, men de saknar vår tillgång till kapital. Och medan Danmark har hundra börsnoterade företag har Sverige tusen.
Var man än landar på jorden syns varumärken för svenska exportföretag. Vi är en nation av “traders”, konstaterar Stefan Ingves. Dessutom har vi mängder av den skog som blir framtidens guld.

De som följer EFN:s ekonomiska bevakning känner kanske igen sig, men knappast de som får verklighetsbilden från sociala medier och partiledardebatter. Om Moderaterna förlorar valet i höst lär de gräma sig över att den kapitalistiska succén drunknade i gnället på invandrare.

En djupare politisk fråga är förstås hur de två sakerna hänger ihop. Sveriges ekonomiska comeback från kriserna på 70- och 90-talet är ett smärre mirakel, men som alltid när det går bra finns grupper som drar ifrån och grupper som halkar efter.

Invandringsfrågan har blivit en åskledare för missnöje med mer komplicerad bakgrund. Svenskarna verkar måttligt upprörda över rikedomen i toppen – från runt 50 till 500 miljardärer sedan millennieskiftet – men något skaver med känslan av fair play.

Att adressera Sveriges orättvisor och samtidigt rädda gåsen som värper guldäggen kräver pedagogik i den högre skolan. Synd att ekonomen Assar Lindbeck gick ur tiden för sex år sedan. Hans expertkommission på 90-talet var en briljant modell för strukturgrepp, svåra att ta för politiker som stirrar sig blinda på opinionsmätningar.
Partiledare från höger till vänster tävlar nu i att smöra för “hushållen”. Valet blir dyrt för statskassan, oavsett utgång. Problemet är inte bara underskott i offentliga finanser, utan att sikten skyms för 10 000-kronorsfrågan: Hur maximera både tillväxt och sammanhållning?

Förmögenhetsskatt och liknande skulle kosta mer än det smakar. Anomalierna i Sverige finns inte på kapitalmarknaden utan på bostadsmarknaden. Här verkar det dock krävas minst en doktorsgrad i ekonomi för att genomskåda vad som gått snett.

“Näst efter bombningar är hyresregleringar det säkraste sättet att förstöra en stad”, sade Assar Lindbeck. Slopad fastighetsskatt och generösa ränteavdrag har varit andra säkra sätt att driva upp priser, minska rörlighet och skapa en vag känsla av riggat spel.

Det finns mycket att skruva på i det svårdefinierade som kallas fördelningspolitik. Än viktigare är att vässa den innovationsmaskin som vi alla lever på i slutändan.

Sverige är en dubbel framgångssaga. På 30 år har medelsvensken ökat sitt aktiesparande från 60 000 kronor till 1 miljon, samtidigt som vår finansmarknad har blivit ett internationellt studieobjekt.

Ett tips till politikerna inför valrörelsen: Berätta gärna om denna solskenshistoria, och lova en ny expertkommission för reformer som gör alla rikare. Gärna under ledning av Stefan Ingves.