Lisa dos Santos om nya boken "Gängens hus"

Samhällskostnaden för gängbrottsligheten blir 322 miljarder under de kommande 15 åren, enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson.

Uträkningen bygger på att det finns 14 000 gängkriminella i landet och att var och en av dem kommer att belasta rättsväsendet med 23 miljoner fram till 2040.

I åklagaren Lisa dos Santos nya bok Gängens hus är det emellertid det mänskliga lidandet som står i centrum, inte kronor och ören.

Sedan Lisa dos Santos publicerade sin debutbok Älskade bror – en rapport från gängvåldets Sverige 2022 har gängbrottsligheten utvecklats på ett sätt som få förutsåg, inte heller författaren. Hon beskriver hur gängen på senare år har stärkt sin makt genom att ständigt använda sig av den senaste tekniken och anlita fler underaktörer som agerar på egen hand så att uppdragsgivarna blir svåra att lagföra, inte minst för beställningsmord. Många gängtoppar har dessutom flyttat utomlands, vilket gör dem än mer svåråtkomliga för svensk rättvisa. Inte sällan blir deras anhöriga samtidigt måltavlor i ett allt våldsammare Sverige.

Är det kört, eller kan vi på sikt återgå till någon sorts normalläge med en våldsfrekvens som i övriga Skandinavien?

– Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid.

Lisa dos Santos står utanför Albert Bonniers förlag på Sveavägen, där inne väntar några förhandsexemplar.

Intervjun är nästan över, efter en gångtur från Stockholms centralstation. Lisa dos Santos ger inte intryck av att vara stressad, men har tydliggjort att promenader bör ske i rask takt – oavsett om någon ansträngt skriver i ett pappersblock eller ej.

– Såja, lite snabbare steg tror jag blir bra nu.

Citatet brukar tillskrivas Winston Churchill, vars odödliga formuleringskonst Lisa dos Santos uppskattar mycket.

– Jag har lyssnat en del på hans tal, de är inspirerande. Enkla övertygande ord, han frigör sig från det krångliga.

"Stå för när det blir fel"

Hon har tidigare under intervjun varit inne på ämnet, varför pratar så många politiker och tjänstemän på ett sätt som gör att man inte kommer ihåg vad de säger?

– Jag tror att man måste hitta konsten att tala enkelt och närvarande. Stå för när det blir fel, vara redig i stället för hal och sluta prata som om man gör perfekta inlägg på Linkedin. Talet har ju en kraft. Det finns mycket potential att nyttja där.

Hennes nya bok är i en mening en klassisk fackbok. Samtidigt skrev Lisa dos Santos in sig själv – det fanns egentligen inget annat alternativ, säger hon. Delvis har det att göra med den blytunga verklighet hon försöker skildra.

– Stilen är den jag har. Materian är tung, utan andrum och personliga tankar hade det blivit en väldigt massiv läsning. Dessutom tycker jag mycket om vardagsrealism i skriven form, jag är svag för sådant.

Hon håller inte med om att hennes språk har formats av åren i rättssalen.

– Åklagare förbereder en sakframställan, förhör och plädering, språk som ska talas. Det blir också mycket text i form av stödord och juridiska termer.

– Snarare försöker jag frigöra mig från det språket, som varken är lustfyllt att skriva eller att läsa.

"Jag är en sådan som kliver in"

För den som har följt henne i debatten under senare år framträder en djupt engagerad, och bekymrad, åklagare. Det står klart att hon avskyr den organiserade brottslighet hon bekämpar, en kamp som hon gärna ser att fler engagerar sig i.

– Då tyskarna ockuperade Danmark var det många danskar som tog emot vapen och sprängmedel från England och skickade vidare till motståndsrörelsen. Det var naturligtvis mycket farligt att göra. Ändå tog de ett enormt samhällsansvar.

I din bok tar du upp frågor kopplade till ansvar och civilkurage, hur mycket kan man begära av en privatperson? Ingriper du själv?

– Jag kan inte säga vad andra ska göra, alla måste själva bestämma det. Men personligen är jag någon som agerar, jag är en sådan som kliver in.

Lisa dos Santos berättar om ett tillfälle då hon blev vittne till en misshandel av ett Foodorabud.

– En kille med de klassiska attributen i form av elspark och dunväst slog budet med hans hjälm. Det var mitt på dagen med en massa folk som inte gjorde något. Jag hade ingen mobil, men lyckades bryta det hela.

– Och häromdagen sade jag till två väldigt unga killar i korsningen Vasagatan–Kungsgatan. De såg ut att sälja knark, jag frågade varför de inte var skolan.

Tycker åtgärderna går i rätt riktning

Du nämner också uppoffringar, menar du att vi bör vara beredda på att till exempel byta integritet mot trygghet?

– Man måste börja med att definiera vad som menas med integritet. Vi lever ändå i en tid där de flesta av oss säljer ut var vi är och vad vi gör genom våra mobiler. Att anpassa lagarna efter gängens utveckling drabbar i första hand kriminella som i sin tur bedriver en verksamhet som i allra högsta grad påverkar både vår säkerhet och hur vi lever. Förändring kommer så klart till ett pris och något måste man vara villig att offra.

Flera av de åtgärder som genomförts på senare tid tycker hon går i rätt riktning – som straffskärpning, utökade möjligheter till kameraövervakning och förverkande av brottsvinster samt preventiv avlyssning.

– Elektronisk kommunikation är stommen i den kriminella verksamheten, där måste brottsbekämparna också vara vassa. Medlemskap i kriminella nätverk bör kriminaliseras och hemliga tvångsmedel mot unga under 15 år tillåtas.

– När vi stod mitt i våldsvågen och identifierade unga utförare kunde vi inte övervaka var deras mobiltelefoner kopplades upp, hur de kommunicerade och med vem. Det var och är än så länge inte tillåtet i lag. Det är som om samhället aldrig räknat med att barn under 15 år skulle röra sig i en grovt kriminell miljö.

Den snabba förändringen gör att förklaringsmodellerna inte alltid stämmer i en ny och skrämmande verklighet.

– Barnen hotas inte alltid till att mörda, det finns även ett underhållnings och spänningsmoment som driver dem. Många gånger kan rekryteringsprocessen gå väldigt snabbt och instruktionerna om morden varvas med smicker, påhejande och lockelser om status och pengar. I väldigt många fall uttrycker barnen att de är villiga att döda för gängens räkning och visar en fascination för den gängkriminella livsstilen.

Offerperspektivet ett problem

Ett problem i sammanhanget, säger hon, är att medierna tenderar att skildra förövarna ur ett offerperspektiv. Hon exemplifierar med två rubriker skrivna av SVT respektive Expressen.

”Gängvittne kände sig sviken av polisen – förhandlade med kriminella” och ”Missade sin student – begick dubbelmord”.

– Jag leker med tanken att en förövare i stil med Nytorgsmannen fått rubriken ”Missade sin student och våldtog en kvinna”. Ofta betraktas gängbrottslingarna som förfördelade, när våldet i själva verket är en bärande del av deras business.

Lisa dos Santos har vid flera tillfällen riktat specifik kritik mot Sveriges Radios förhållningssätt till gangsterrappare med koppling till gängkriminalitet. Artisterna prisas och deras musik spelas med hänvisning till konstens värde och yttrandefriheten.

– För mig är det obegripligt. Gängen bedriver sin brottslighet här och nu, musiken är i många avseenden en propagandamaskin för gängen, alltså en del av verksamheten, som att värva barn för mord. Kriminella ska inte lyftas fram genom att få sin musik spelad i skattefinansierade kanaler.

Ett tufft klimat

Att hela tiden inta en central roll i en ständigt pågående debatt är slitsamt. Samtidigt kallar Lisa dos Santos det en ynnest att ha en röst som människor faktiskt lyssnar på.

– När jag är med i tv och pratar om gäng kan det ibland kännas som i rättegångssalen, man ska leverera något tydligt och skarpt. Helst ha svar på allt. Det kan tära, särskilt i ett tufft debattklimat och när man är en person som är sträng mot sig själv, men jag har med tiden fått en ganska bra på återhämtningsförmåga.

Det är emellertid en sak att vara ledarskribent eller kritiker i ett kulturmagasin. En annan sak att vara ansiktet utåt för den rättsapparat som försöker stävja gängens verksamhet.

– Jag är ingen ångerfull person. Att jag är den jag är i dag är oåterkalleligt.

Ett par veckor senare uppdagas en mordplan mot rapparen Yasin under en spelning på Brännbollsyran i Umeå, vilken då ställs in. Umeå kommun har vägrat sponsra festivalen just på grund av Yasins medverkan, bland annat därför att han har avtjänat fängelsestraff för grovt vapenbrott – ett beslut som kritiserats av arrangörerna och några journalister.

Lisa dos Santos stämmer av några citat över telefon, och tillägger:

– Under helgen har jag väntat på att kommunpolitikern ska få upprättelse, polisen guldstjärna för att ha förhindrat brott och arrangören och artisten bakläxa för att ha äventyrat människors säkerhet. Vi har ju facit framför oss. Mördare med skjutvapen kunde ha skjutit där det befann sig en massa människor.