Martin Blomgren: Glöm inte utdelningskusinen – återköpet

Aktieåterköp är en förhållandevis ny företeelse på den svenska börsen och det var först våren 2000 som även svenska börsbolag fick tillgång till verktyget som redan var tillåtet på många andra marknader, det vill säga att använda företagets pengar för att köpa den egna aktien på börsen.

Vad ska det vara bra för, kan man fråga sig.

Det finns ett par tunga argument för återköp som metod att återföra pengar till aktieägarna i jämförelse med en traditionell utdelning. Ett argument är att det ger bolaget flexibilitet att portionera ut pengarna löpande och kunna gasa och bromsa takten vid behov, i stället för att lämna en stor utdelning vid ett eller ett fåtal gånger per år.

Ett annat argument är att det för vissa ägare är en skattemässig fördel då en kontantutdelning kan utlösa kapitalskatt, medan orealiserade kursuppgångar inte gör det.

Själva huvudsyftet med aktieåterköp är dock att ge aktiekursen en knuff uppåt. En draghjälp som kommer ifrån att återköpen minskar antalet utestående aktier, vilket i sin tur innebär att de framtida vinsterna (och kontantutdelningarna) per aktie blir högre. Dynamiken är densamma som om man i ett privat bolag med fyra jämnstora ägare skulle använda kassan till att köpa ut en av delägarna – då skulle de framtida vinsterna delas på tre i stället för fyra delägare.

Stora återköpare just nu

Risken för att tajma fel

Det största problemet med återköp på börsen har varit att tajmningen ofta har blivit taskig. Vi har sett gott om exempel på bolag – i närtid Electrolux och Byggmax – som efter en stark kursuppgång och en bra vinstperiod har inlett ett återköpsprogram på vad som visade sig vara en kurstopp. Följden har blivit att aktierna återköptes dyrt, balansräkningen försvagades och båda de nämnda bolagen ställde strax därefter in sina ordinarie utdelningar.

Bättre är att använda återköpen metodiskt och med kontinuitet och gärna som ett komplement till en stabil utdelning. Risken för att tajma helt fel blir då mindre och sakta men säkert minskar antalet utestående aktier, vilket gör att vinstökningen mätt per aktie kommer att överträffa nettovinstökningen.

Swedish Match är ett hyllat typexempel, innan de blev uppköpta av Philip Morris, och ett mer aktuellt fall som är värt att lyfta fram är kontanthanteraren Loomis. Precis som Swedish Match verkar de i en sektor som inte sprudlar och som ratas av många investerare, men där kassaflödena är starka och stabiliteten är stor för en duktig aktör.

En betydande knuff för Loomis

Tittar man bara på Loomis utdelning som i bokslutet föreslogs till 20 kronor per aktie (15 kronor ordinarie och 5 extra) så blir direktavkastningen kring 4,5 procent. Inte illa med tanke på att aktien har gått starkt i år, och blickar vi tillbaka på de senaste åren har direktavkastningen pendlat kring 4 procent.

Parallellt med det har Loomis gjort återkommande återköpsprogram som vissa år har uppgått till lika mycket som utdelningen – vilket grafiken illustrerar.

Antalet aktier i Loomis har mellan år 2021 och 2025 gått från drygt 75 miljoner ned till knappt 67 miljoner. Effekten av det blir tydlig när man ser på nettovinsttillväxten som totalt uppgår till 43 procent, medan vinsten per aktie har ökat med 60 procent under samma period. Att precisera exakt vad den här skillnaden har gett för utslag på aktiekursen är omöjligt, men att det handlar om en betydande knuff uppåt kan man kallt utgå ifrån.

Återköp passar inte alla bolag, och det passar inte i alla faser av ett bolags utveckling. Men för börsbolag som har stabila kassaflöden, sund skuldsättning och begränsat med kapitalkrävande investeringsprojekt är det ett utmärkt komplement som man inte ska bortse ifrån i utdelningsjakten.