Miljardärens recept för framgång: ”Kan göra dig rik”

Vid Blasieholmens kant finns ett slags mäktig enklav. Här på Hovslagargatan trängs några av landets mäktigaste på samma gata.

Intill det gamla tullhuset möts de svenska bankirerna på Morgan Stanley med en rad family offices och finansmannen Fredrik Lundberg. På våningsplanet under honom huserar Salvatore Grimaldi.

I maj fyller han 81 år men är fortfarande koncernchef för den verksamhet som han startade i garaget till villan på Blåbärsstigen i Köping: Grimaldi Industri.

Gör det honom till landets äldste? Själv vet han inte.

– Det jag vet är att jag börjat ta det lite lugnare och arbetar bara 150 procent nu. Men jag vet inget annat än att jobba och om jag skulle gå i pension skulle hjärnan säcka ihop. Jag känner inte till någon annan koncernchef på den här nivån som är i min ålder.

När ska du gå i pension?

– Det ska jag inte. Då mossar min hjärna igen. Vi människor ska inte sluta jobba.

I rummet intill sitter sonen Tony Grimaldi. Han är fyllda 60 nu och vice vd. De har lika gamla barn. Både Salvatore och Tony har var sin son som fyller 25 år.

Med orden ”jag väntar barn” förseglas den då 18-årige Salvatore Grimaldis öde. Flickvännen vill behålla barnet och han måste skaffa sig ett jobb. Det blir vid slipen på Volvo i Köping. Han visar sig ha ett visst handlag med maskinen, samtidigt som lönen aldrig lyckas räcka till den växande familjen. Han frågar förmannen om han kan få ta med sig jobb hem och knäcka extra.

Det får han.

Med ett lån på 8 000 kronor köper han en maskin och efter arbetsdagen fortsätter han med hemarbetet. Succén låter inte vänta på sig.

Kan man ha matjord i fickorna? Ett vedertaget uttryck för den som kan göra pengar på snart sagt ingenting. Hör här:

Allt från metalldetaljer till fordonsindustrin till cd-skivor och cyklar.

Oavsett vad säger Salvatore Grimaldi att det handlar om tre saker:

– Du måste jobba hårt, sedan ännu hårdare. Ingenting sker utan hårt arbete och du måste förstå att det är meningen med livet, om du ska tjäna mycket pengar. Sedan måste du våga ta risker för utan risker kommer ingenting stort att hända. Det ligger i själva begreppet risktagande att du kan förlora och då är det möjligt att det blir tvärtom och det kan göra dig rik.

Sedan tvekar han en stund.

– Du kan göra båda sakerna, men har du inte det tredje så kommer det ändå inte att gå. Det tredje är att ha tur.

En notering i korten

Koncernen Grimaldi Industri omsätter i dag över 2 miljarder kronor och merparten av intäkterna kommer från försäljning och tillverkning av cyklar, med kända varumärken som Bianchi, Crescent och Monark. Försäljningen bedrivs via Vencap Industrier, ett dotterbolag till Grimaldi Industri. Delar av verksamheten har också tidigare varit noterat.

– Ett scenario kan naturligtvis vara att Grimaldi Industri någon gång sätts på börsen, säger Salvatore Grimaldi.

Nu sitter han och skrockar gott åt sina visdomsord. Många epitet har klistrats på honom under livstiden. Han har varit cykelkungen, finansmannen, förvärvskungen, industrialisten men också eleganten.

Borta är blåstället från tiden vid slipen och i stället för dagen utbytt mot en elegant scarf till den blåa kavajen.

Däremot vittnar omgivningen om att han aldrig slutat se sig själv som killen på golvet och hans sätt är vänligt och försiktigt.

Svensk integrations våta dröm blev han tidigt. Året är 1996 och finansmagasinet på allas läppar heter fortfarande Veckans Affärer. Att bli omslagspojke där är att vara någon. Då är man bokstavligt talat den hetaste personen i näringslivet. Nu gör den då 51-årige Salvatore Grimaldi ett slags spagat sittande på en cykel. Leendet sitter som en smäck och tidningen förklarar att han sedan 1970 har byggt upp en företagsgrupp med bland annat Stiga, Monark och Vencap med miljardomsättning. Han har gjort sig känd för att jobba hårt, gått till banken och fixat lån och sedan köpt närliggande bolag.

”Vi tänkte inte annat än att jag skulle dö först”

Det mesta har gått hans väg.

Men han har också upplevt stor sorg när hustrun Eva Swartz Grimaldi drabbades av cancer. Den 20 juli 2024 gick hon bort.

– Det har varit en väldigt tung tid utan Eva. Det har lämnat efter sig ett stort tomrum och jag saknar henne mycket.

Han tystnar.

– Jag var ju äldre än henne så vi tänkte inte annat än att jag skulle dö först.

Eva Swartz Grimaldi var näringslivsprofil med styrelseuppdrag som bland annat ordförande för Apotea, Storytel, Nobel Media och Stockholms universitet. Från början skolad inom medieindustrin och som sådan bland annat vice vd på TV4 och vd för bokförlaget Natur & Kultur. År 2020 utsågs hon med Hans Majestät Konungens medalj i guld av 12:e storleken i högblått band för sina insatser i svenskt näringsliv.

– Allt stämde mellan oss. Vi hade samma tempo och arbetade lika mycket. För mig var hon inte bara min hustru utan också viktig som rådgivare och som bollplank. Vi hade energin och lusten i arbetet gemensamt och i livet.

Tystnaden

De märkte av den aggressiva cancern för fyra år sedan. Livet kom att handla om att få henne frisk.

– Det var en bergochdalbana med några framsteg i behandlingarna och tyvärr alldeles för många bakslag. Sedan gick hon bort på en väldigt vacker sommardag.

Salvatore Grimaldi berättar om sin framlidna hustrus enorma energi och nätverk. När hon visste att hon skulle gå bort blev hemmet fullt av vänner.

– Vi hade ett system med kölappar och tider. Hon visste vilka hon ville träffa och vad hon behövde säga till de som stod henne allra närmast. Det var fullt med människor som var med henne in i det sista och som hjälpte till att göra hennes sista veckor lite ljusare. 500 personer kom sedan till hennes begravning i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm.

Efteråt uppstod ett vakuum och en ny tystnad.

– Det är då du verkligen får veta vilka som är dina vänner på riktigt. När allt går bra och det är flyt, då får du väldigt många supportrar som gärna är med dig. Men sorg gör någonting med människor. Det är som om de tror att det kan smitta dem.

En annan reflektion rör näringslivet i stort.

– Näringslivet gillar bara människor som det går bra för. Det är lite samma sak där, som om de tror att ett misslyckande kan smitta.

– Sorgearbetet har varit mycket smärtsamt och det svåra är att förstå att hon är borta för alltid. Det tog tid att inse det.

Han är 80 år fyllda och märkt av sin sorg. Men han vet att han aldrig kan få henne tillbaka. Det må vara mörka dagar i februari, men för Salvatore Grimaldi har det börjat ljusna lite.

– Jag har träffat en kvinna som jag äter middagar med och har sällskap av. Hon är konstnär. Jag har varit tvungen att gå vidare.

En mil i taget

Som cykelkung berättar han om komplexiteten med produkten. Det ser till synes enkelt ut men det protesterar han mot.

– Det är en konsumentprodukt men via handlare som måste lämna garantier och möjligheter till service och reparationer. Det tär på marginalen. Men när man får upp en rejäl storskalighet kan det bli en fin affär även om man måste gneta för varje krona.

Han har ett ess i rockärmen.

– Elcykeln blir allt mer och mer systemavgörande för den gröna omställningen i innerstaden. Det här kommer väldigt snart bli ett otroligt konkurrenskraftigt komplement till bilen. Transporter i en radie inom en mil kommer nog bara att göras med cykeln framöver. På e-bike har vi en marknadsandel i Sverige på 30–40 procent och på cykel 10–15 procent.

Cyklar du själv fortfarande?

– Alldeles för lite brukar jag svara. Men jag hinner inte. Jag jobbar för mycket. Det blir 60 timmar i veckan och jag tycker om att vara närvarande och ute i verksamheten för att lösa problem tillsammans med mina arbetskamrater.

Själv har han kallat sig för den galne entreprenören för att han tar stora risker.

– Jag har tagit mig an bolag som de flesta sagt nej till. Jag vill pröva saker själv och göra nytt. Affärer går ut på kreativitet. Att anpassa sig till marknaden för att kunna sälja. Det har varit min styrka.

På ritbordet ligger nya tänkbara affärer, men här blir den pratglade italienaren med Köpingsaccent plötsligt tystlåten. Möjligen är koncernens koncentration på cyklar en styrka eller så skulle bolagsgruppen behöva diversifieras mer.

– Det är nu möjligheterna med elcykeln finns och då gäller det att ha en position.

Grimaldis tydliga kompass

Men inte bara affärer intresserar honom utan även det politiska läget. Han vore inte landets okrönte cykelkung om han inte krävde fler cykelbanor, men han har också från egna erfarenheter skaffat sig en tydlig bild av hur integrationen ska fungera.

Salvatore Grimaldi berättar om hur Asea satte upp rekryteringskontor i södra Italien. Hans familj for dit och bestämde sig för att ta anställning i Västerås.

Första dagen fick man en bostad, andra dagen inreddes den och den tredje dagen gick man till jobbet.

– Så ska integration gå till. Men hur gör man i dag? Sätter människor i förvar och bryter ned dem och till slut finns det ingenting kvar av dem. Det är synd och skam. Att arbeta ger livsglädje. Det är livet att arbeta.

Nu satsar han hårt på miljöindustrin och särskilt på att fånga upp koldioxid.

– Nu söker vi fler investerare för att rena världen från all koldioxid med vår teknik. Totalt har vi 120 patent som vi ska försöka att kommersialisera nu. Du hör, jag har att göra på jobbet i alla fall.

Två ordspråk har han nära hjärtat.

”Sittande fågel bär ingen fisk.”

Till Eva Swartz Grimaldi sade han alltid under hennes sjukdomstid:

”Never ever give up.”