Mindre silver när mynten blev mer värda

När dagens Riksbank talar om prisstabilitet är målet tydligt formulerat. På medeltiden fanns varken centralbank eller officiellt inflationsmål. Ändå kan svensk penningpolitik redan för 700 år sedan ha fått en liknande effekt.

Rodney Edvinsson vid Stockholms universitet och Roger Svensson vid Institutet för näringslivsforskning har studerat svensk myntning mellan 1277 och 1540 och kombinerat uppgifter om myntens silverhalt med växelkurser och historiska priser.

Under perioden försämrades mynten gradvis: mängden silver i varje mynt sjönk. Sådana myntförsämringar förknippas ofta med härskare som ville öka sina intäkter genom att prägla fler mynt av samma mängd ädelmetall. Men i Sverige följde försämringarna samtidigt en annan utveckling. När silver steg i värde minskade silverinnehållet i mynten.

Flera motiv bakom

Enligt forskarna blev resultatet en förhållandevis stabil prisnivå över lång tid. Anpassningen kan ha gjort det möjligt att hålla myntens köpkraft mer stabil, trots att själva silverinnehållet förändrades.

Något medvetet inflationsmål går däremot inte att belägga. De skriftliga källorna är få och det finns inga bevarade beslut som visar att kungamakten försökte stabilisera priserna. En annan möjlig drivkraft var seigniorage – vinsten från själva myntningen. För att behålla intäkterna när silver blev dyrare kunde kronan behöva sänka silverhalten.

Forskarna menar därför att motiven kan ha varit flera. Men utfallet liknar ändå något betydligt modernare: en pragmatisk penningpolitik som bidrog till långsiktig prisstabilitet.

Studien är publicerad i European Review of Economic History.