Niklas Ekdal: Falskt larm om fred
Det finns många goda skäl för USA:s president att vilja sprida god stämning just idag. Fotbolls-VM sparkar igång, för första gången med en deltagande nation (Iran) som ligger i krig med värdlandet (USA). Dagens historiska börsnotering av Space X är ytterligare en anledning för Trump att sprida goda vibrationer.
Substansen då? Så länge Washington säger en sak och Teheran en annan tror nu fler människor på det sistnämnda. Ett märkligt resultat av Trumps ogenomtänkta krig och ständiga utspel, att USA:s trovärdighet blivit mindre än den religiösa diktaturens.
En lika absurd aspekt är att Iran fått de strategiska korten på hand. Genom att strypa trafiken genom Hormuzsundet och slå mot installationer i Persiska viken har iranierna hittat den ultimata smärtpunkten, mäktigare än det potentiella kärnvapen som Israel och USA gick i krig för att förhindra.
Vad som verkligen stärker hoppet om fred och normalisering idag är medieupppgifter från Teheran om att ett avtal finns på bordet. Men hindren för en varaktig lösning är fortfarande formidabla. Förutom den komplicerade frågan om kärntekniken och det anrikade uranet handlar det främst om Hormuzsundet, om frysta iranska tillgångar och om Libanon.
Iran har framgångsrikt kopplat det ena till det andra, och därmed drivit in en kil mellan Israel och USA. Medan Benjamin Netanyahu på hemmaplan pressas att gå ännu hårdare fram mot Hizbollah pressar Donald Trump honom från andra hållet.
Det regimskifte i Teheran som ingick i krigsmålen ter sig allt mer osannolikt. Om något har Revolutionsgardet och den hårda linjens män stärkt sitt grepp om makten och vunnit i prestige genom att stå upp mot supermakten. Donald Trumps alltmer desperata hot om upptrappad militär kampanj biter inte på denna regim, som återanvänder den gamla filosofin från Vietnam och Afghanistan:
”Ni har klockorna, vi har tiden.”
Ekonomiskt klämtar klockan även för ett Iran under blockad och sanktioner, framför allt för det plågade iranska folket. Men demokratier har som alltid svårare att ta smärtan av inflation, stigande energipriser och störd handel. Både Donald Trump och Benjamin Netanyahu har allmänna val att tänka på i år, till skillnad från det iranska ledarskapet.
På några timmar gick nu Donald Trump från hotet om att beslagta Irans oljeinfrastruktur till löftet om ett förestående fredsavtal. I vilket fall som helst blir den 12 juni 2026 ett avgörande datum för ”fredsprocessen” i Mellanöstern och därmed för världsekonomin, liksom för AI-hajpen på börsen i och med noteringen av Space X.
Dagens VM-match mellan Kanada och Bosnien-Hercegovina framstår plötsligt som ett marginellt spänningsmoment.
