Politikernas reaktion efter avslöjande om konfliktmineralerna

EFN:s reportage om brott mot mänskliga rättigheter i gruvan Rubaya i Demokratiska republiken Kongo väcker starka reaktioner bland politiker och experter i Sverige.

Den internationella gruvindustrins hänsynslösa exploatering av det afrikanska landets naturtillgångar upprörde omvärlden redan under den belgiska kolonialtiden för mer än 100 år sedan. Det har fortsatt också under alla år av krig och konflikten efter självständigheten 1960 – och FN, EU och människorättsorganisationer påtalar övergreppen sedan decennier.

– Det är chockerande. Det är förskräckligt att det händer och ansvarslöst att det fortsätter och förvärras efter alla dessa år. Generationer av människor har drabbats av övergrepp, trauma och sexuellt våld, säger Alice Blondel, kanslichef på människorättsorganisationen Swedwatch.

– Det är ett extremt viktigt reportage, det borde vara sådana reportage varje dag. Det går inte att överskatta hur viktigt det är att informationen kommer ut. Stater och företag måste påminnas, säger hon.

Swedwatch: Bindande lagstiftning krävs

Swedwatch är en politiskt obunden researchorganisation som arbetar för att företag, investerare och beslutsfattare ska respektera mänskliga rättigheter och miljö.

Sedan några år har EU en konfliktmineralförordning som föreskriver att medlemsstaterna ska granska företags import av metaller och mineral från konflikt- och riskområden. Bland annat tantal som utvinns i gruvan i EFN:s reportage. Men Swedwatch anser att detta inte räcker.

– Det behövs bindande lagstiftning för företag, många länder har redan egna lagar. Företag och stater vet vad som händer i leverantörskedjan. Hur kan man tillåta att det fortsätter? säger Alice Blondel.

Också energi- och näringsminister Ebba Busch reagerar skarpt. Hon säger att Rysslands attack mot Ukraina visar att EU inte får vara för starkt beroende av ett tredje land, i det fallet för gasleveranser, och att EU därför förra året antog förordningen CRMA för att säkra Europas råvaruförsörjning.

– Det är fasansfulla uppgifter, en oacceptabel situation som dessa barn och vuxna lever i. Slutsatsen måste vara att vi behöver fler svenska gruvor så att vi kan sätta andra produkter på marknaden. Sverige har unika möjligheter att vara och förbli en stark mineralpolitisk spelare, säger Ebba Busch.

– Sverige har den mest hållbara gruvnäringen i världen, den är etiskt hållbar, miljömässigt hållbar och har goda arbetsvillkor, säger hon.

Ebba Busch säger att det i Sverige knappast startas några gruvor trots stor efterfrågan på metaller, men att regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förenkla och förkorta tillståndsprocesserna för att starta nya gruvor. Antalet ansökningar om nya undersökningstillstånd, som är första steget mot en ny gruva, har fördubblats sedan den nuvarande regeringen tillträdde, enligt Busch.

V och MP kräver skärpta regler

Socialdemokraterna vill inte kommentera frågan utan ”hänvisar till regeringen”, enligt en talesperson. Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver skärpt lagstiftning och ökad granskning.

– Att läsa i reportaget om hur människor utnyttjas är djupt skakande. Sverige och Europa måste ta ansvar för att det här inte ska få fortgå. Sveriges handel och EU:s handel, regler och sanktioner måste användas precis som handelspolitik används för påtryckningar i andra konflikter, säger Birger Lahti, näringspolitisk talesperson (V).

Jacob Risberg utrikespolitisk talesperson (MP), vill se lagstiftning, EU-samarbete och ökad medvetenhet hos konsumenterna.

– Det är ett stort problem att människor och miljö exploateras vid framtagning av mineraler som tantal. Vi behöver få ordentlig lagstiftning på plats. Vi konsumenter måste också använda vår makt och ställa frågan om det vi köper är hållbart producerat, säger han.

Magnus Ericsson är adjungerad professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet och rådgivare i konsultföretaget RMG. Han anser att världen borde kunna frigöra sig från konfliktmineraler eftersom deras globala värde är relativt litet.

– Värdet av världens totala metall- och gruvproduktion uppgår till 1 200 miljarder dollar. Koppar, järn och guld utgör 2/3, allt annat delar på 1/3. Så det ekonomiska värdet av till exempel tenn, tantal och sällsynta jordartsmetaller är väldigt begränsat, säger han och fortsätter.

– Om de kritiska metallerna är så betydelsefulla borde marknaden reagera och priserna på dessa stiga. Då blir produktion i andra delar av världen lönsam och man skulle därför kunna frigöra sig från beroendet. På världsmarknaden är det en begränsad volym, lokalt är den viktig och bidrar till att krigsherrar får in pengar så att konflikter kan fortsätta.

SGU: Tillsyn sker – men utan sanktionsmöjlighet

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den svenska myndighet som granskar import av det som EU definierar som konfliktmineral. EU:s konfliktmineralförordning började tillämpas fullt ut i Sverige 2021. Den följer en lista på just nu 28 länder som innehåller ett eller flera konfliktområden. Demokratiska republiken Kongo är med sina 26 konfliktområden två på listan, strax efter Afghanistan.

Peter Åkerhammar, utredare på SGU, förklarar att myndigheten kontrollerar företag och privatpersoner som överskrider ett volymtröskelvärde när det gäller import av guld, tantal, tenn och volfram från konfliktområden.
Bara tolv företag överskred tröskelvärdet senaste året och inget av dem hade importerat från Kongo. SGU hade inte heller något att anmärka på deras import.

– Vi tar in uppgifter från Tullverket och kontrollerar i efterhand. Vi tittar på om de har relevant dokumentation som visar ansvarsfull anskaffning och materialet kan spåras till icke-konfliktområden, säger Peter Åkerhammar.

– EU-förordningen syftar till att bryta missförhållanden. Granskningen är en bra väg framåt, men det är svårt att ha kontroll över hela leveranskedjan. Vi har inte heller några sanktionsmöjligheter, vi kan inte ge böter, säger han.