Riskerna som bubblar under ytan – och kan pressa börsen

Svåra förhandlingar i Mellanöstern

Utvecklingen och stabiliteten kring Hormuzsundet och relationen mellan USA och Iran är föga förvånande det mest uppenbara orosmolnet som påverkar börsen.

EFN:s makroexpert och reporter Joakim Rönning skrev i en text från veckan att förhandlingarna mellan USA och Iran uppenbart sker i ond tro.

”Trump tycks leta efter en utväg där han kan framstå som vinnare genom att nå en lösning där Hormuzsundet åter är öppet. Iran har hittills stängt alla sådana med eftertryck. Nyligen rapporterades att Trump haft för avsikt att utropa seger trots frånvaron av lösning rörande Irans program för urananrikning, vilket tidigare varit en röd linje”, skrev han.

”Iran skickade då en ny lång lista med krav på i princip total amerikansk kapitulation och skadestånd, vilket är otänkbart att Washington ska acceptera. Irans uthållighet är just nu den viktigaste faktorn och den förefaller inte vara på väg att ta slut”.

Han menar att Trump av allt att döma tvingas fortsätta klä om ett nederlag till en seger.

Yenkris hotar USA:s räntor

Yenens fortsatta kräftgång har lett till att Japan nu behöver dollar för att stödköpa den egna valutan.

I och med att Japan är världens största innehavare av amerikanska statsobligationer finns det gott om ”krut”. USA behöver samtidigt hålla amerikanska obligationsmarknaden i schack, inte minst i väntan på mellanårsvalet. Om världens största innehavare skulle dumpa stora delar av innehavet skulle räntor som redan har nått en obekvämt hög nivå kunna rusa.

I slutet av juli, deltog Vita huset i en yen-intervention. Washington agerade genom att dels köpa yen för att pressa upp växelkursen via annan valuta än dollar. På ett något okonventionellt manér finansierades yen-stödköp istället med euro, vilket skyddar den amerikanska räntemarknaden från chockvågor.

Yenen har tappat från 155-nivån till 159 mot dollarn efter interventionen. 160-nivån, som blivit en smärtgräns både psykologiskt och tekniskt för interventioner, närmar sig. Det är inte osannolikt att det blir en ny aktion i närtid, menar Masahiko Loo, ränte- och valutastrateg på State Street Global Advisors.

– Jag utesluter inte det, särskilt inte om det blir en snabb eller tumultartad rörelse. Det kan köpa tid men det är ingen lösning. Bank of Japan kommer få göra grovjobbet, och då genom att man höjer räntan redan i september, sade han till CNBC.

Oron efter USA:s räntesmocka

USA:s finansdepartement tvingades betala en ränta på hela 5,22 procent när nya 30-åriga obligationer auktionerades ut på torsdagen. Det var den högsta räntan på ett kvarts sekel.

Ökningen i upplåningskostnaderna sker samtidigt som USA:s statsskuld fortsätter att svälla. För tillfället närmar sig statsskulden 40 000 miljarder dollar, något som pressar skuldkvoten i förhållande till BNP mot en historiskt hög nivå. 2025 låg den på 123,3 procent, strax under rekordnivån på 126,1 procent år 2020.

– Det är klart jag är lite nervös över storleken på skulden. Men jag är mer orolig för att det som kommer testas framöver är att vi nu förmodligen har ett strukturellt högre ränteläge. Det gör att budgetunderskotten kan komma att bli större, säger SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist.

– Risken är dels att räntorna stiger och att man får mindre budgetutrymme för olika reformer. Men sedan är risken att man hamnar i en snöbollseffekt, det vill säga att du tvingas låna pengar för att betala räntor och amorteringar och att det drivs åt fel håll.

Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken, ser en kombination av faktorer bakom uppgången i den 30-åriga räntan.

– Det är dels en allmän oro för den amerikanska statsskulden och man vill ha mer betalt för att finansiera den. Men man kan nästan ta med att USA hjälpte till med valutainterventionen i Japan. De kan nämligen i slutändan bli tvungna att sälja ganska mycket amerikanska statspapper.

Expert ser ny risk för oljan

Ole Hvalbye, oljeanalytiker på ABG Sundal Collier, ser en risk för fortsatt stigande oljepriser i närtid med anledning av det fortsatta besvärliga läget i Mellanöstern.

– Det här kommer inte vara en ”walk in the park”. På kort sikt kan oljepriset gå högre, säger han.

– Men det är ganska stora krafter som talar för att det här ska normalisera sig på sikt. Både Kina och USA har en stark vilja att förhindra att priset ska upp till 150 dollar per fat. Så det USA gör nu är att man producerar så mycket som möjligt och Kina använder sina lager.

Hvalbye tar också upp att det kommande mellanårsvalet är viktigt för Donald Trump, och att den amerikanska presidenten inte vill ha en ny oljerusning i samband med detta.

– Så ur ett finansiellt perspektiv så är det ganska mycket som tyder på att det till en viss grad kommer att lösa sig. Men det kommer ta tid.