Smarta draget för bättre forskning

Mer pengar till forskning brukar ses som ett självklart recept för högre tillväxt. En ny internationell studie visar att sambandet är mer komplicerat än vad det först verkar. Forskning och utveckling stärker visserligen den finansiella stabiliteten, men bara om satsningarna inte samtidigt driver upp de offentliga utgifterna.

Forskarna har analyserat data från 44 länder mellan 2000 och 2022 och undersökt hur investeringar i forskning och utveckling påverkar den finansiella stabiliteten. Med hjälp av en statistisk metod som skiljer direkta och indirekta effekter åt finner de att FoU-investeringar har en tydlig positiv direkt effekt. Länder som satsar mer på forskning får i genomsnitt lägre finansiell stress, vilket forskarna kopplar till högre produktivitet, starkare tillväxt och bättre motståndskraft mot ekonomiska störningar.

Större risker

Samtidigt finns en motverkande effekt: om ökade forskningsanslag leder till att de totala offentliga utgifterna växer ökar också de finanspolitiska riskerna. Högre skuldsättning och mindre budgetutrymme kan i sin tur försvaga den finansiella stabiliteten och neutralisera de positiva effekterna av forskningssatsningarna. När båda effekterna vägs samman är den totala statistiska effekten inte längre säkerställd.

Forskarna drar det inte så långt att stater bör satsa mindre på forskning. Tvärtom menar de att FoU bör prioriteras högre inom befintliga budgetramar genom att resurser flyttas från mindre produktiva utgifter. Ett annat alternativ är att stimulera privata investeringar i forskning genom exempelvis skatteincitament eller offentlig–privata samarbeten. På så sätt kan ett land öka sina forskningsinvesteringar utan att den totala offentliga utgiftsnivån stiger.