Svenska aktivisten mitt i schweiziskt bankdrama

ZÜRICH, SCHWEIZ. Vid första anblick verkar allt flyta på som vanligt i Zürich. Hösttemperaturen ligger på behagliga 18 grader och löven har precis gulnat. Kaféer och restauranger surrar av liv från morgon till sen kväll, och shoppinggatorna är lika livliga som alltid.

Men under den trivsamma ytan bubblar en konflikt som hotar att slita isär den schweiziska bankhuvudstaden.

Landets överhus röstade i september för ett förslag som skulle tvinga UBS, Schweiz största bank, att hålla ytterligare 16 miljarder dollar i kapital. 

Som svar har två av UBS största investerare, kapitalförvaltarna Artisan Partners och svenska Cevian Capital, som äger omkring 1,4 procent i UBS, uppmanat banken att lämna Schweiz. 

Cevians vd Lars Förberg citerades i Finan­cial Times redan 2025, när kapitalförslaget lagts fram, att UBS måste flytta eftersom, enligt honom, myndigheterna vill driva banken ur landet.

Tidningen rapporterar också att Storbritanniens finansminister Rachel Reeves erbjudit UBS att flytta sitt huvudkontor och börsnotering till London, samt att UBS styrelseordförande Colm Kelleher och USA:s finansminister Scott Bessent diskuterat en flytt till USA.

Kulmen av kollapsen

Bakgrunden till striden går tillbaka till Credit Suisses kollaps i mars 2023. Credit Suisse, som då var Schweiz näst största bank, föll efter flera år av skandaler och misskötsel som kulminerade i förtroenderas följt av bankrusning.

Den schweiziska regeringen och centralbanken uppmanade UBS att ta över Credit Suisse med stöd av statliga garantier och akut likviditet. Förvärvet satte UBS på kurs mot en balansräkning som i dag uppgår till 1,71 biljoner dollar – betydligt mer än hela den schweiziska bruttonationalprodukten.

Felix Kübler, professor i finansiell ekonomi vid Zürichs universitet och Swiss Finance Institute, anser att det är rimligt att den schweiziska regeringen vill skärpa kapitalregleringen just på grund av det som hände med Credit Suisse.

– Före finanskrisen trodde ingen att banker kunde gå under. Och 2023 var finanskrisen över, stabiliteten hade återvänt till den schweiziska banksektorn, men plötsligt föll Credit Suisse, säger Felix Kübler.

En av lärdomarna efter Credit Suisses kollaps är att banken inte hade tillräckligt med kapital i moderbolaget för att täcka sina utländska dotterbolag, vilket betydde att det var svårare att sälja utländska delar av verksamheten när krisen var ett faktum.

Kapitalförslaget som ringlat genom maktens korridorer i Schweiz det senaste året och nu ligger hos underhuset handlar om just detta: att UBS ska kapitalsäkra sina utländska dotterbolag för att förhindra en liknande krasch. Förslaget innebär att UBS täcker sina utländska ­enheter med 90 procent kärnprimärkapital, Common Equity Tier 1 (CET 1), som absorberar potentiella förluster genom aktieägarnas egna kapital.

– I slutändan handlar det om huruvida kapitalbeloppet gör UBS stabilare och mindre benäget att fallera, eller om det bara innebär att Schweiz behöver mindre pengar för att rädda banken om den kraschar. Oavsett vilket skulle Schweiz behöva rädda den, eftersom UBS uppenbarligen är för stort för att tillåtas gå under. Det finns ingen annan bank i Schweiz som skulle kunna ta över den, säger en anonym källa nära de schweiziska tillsynsmyndigheterna med insyn i det föreslagna kapitalregelverket.

Konkurrenskraft i fokus

UBS har upprepade gånger sagt att de vill stanna i Schweiz och att dess närvaro där gynnar både banken och landet. Samtidigt hävdar banken att förslaget om 90 procent CET 1-kapital är överdrivet och skulle skada dess konkurrenskraft eftersom CET 1-kapital är dyrt: i praktiken måste det hållas två gånger – dels i dotterbolaget för att uppfylla utländska tillsynsmyndigheters krav, dels hos UBS för att täcka bankens ägande i dotterbolagen. Banken skrev i sin årsredovisning för 2025 att ”alltför snävt inriktad reglering riskerar att undergräva just de styrkor som har gjort den schweiziska banksektorn till ett globalt föredöme”. 

Men alla delar inte bedömningen att UBS skulle tappa sin konkurrenskraft.

– Det är tänkbart att UBS skulle bli mindre konkurrenskraftigt när det gäller finansieringskostnader: ett företag som förlorar subventioner får det svårare när konkurrenterna fortsätter att vara subventionerade. Men vissa kunder värdesätter stabilitet, så banken skulle kunna bli mer attraktiv, säger Dirk Niepelt, professor i makroekonomi vid Berns universitet.

Enligt Cevian Capital skulle de nya kapitalreglerna innebära årliga kapitalkostnader på 6,5 miljarder dollar, motsvarande ungefär 20 procent av UBS totala kostnader.

Den anonyma källan å andra sidan menar att det handlar om hur UBS framställer situationen:

– UBS ramar in det som en fråga om hur mycket kapital banken måste avsätta och vad det kommer att kosta, men det är egentligen ingen kostnad, det är helt enkelt pengar som de skulle behålla som kapital i stället för att dela ut till sina aktieägare.

Går det att ta landet ur banken?

Mångmiljardfrågan som schweiziska parlamentariker, centralbanksföreträdare, och investerare nu frågar sig är om UBS verkligen skulle kunna lämna det land som banken är så starkt förknippad med.

– Om du hade frågat mig för fyra veckor sedan hade jag sagt att UBS bara spelar för gallerierna. Nu börjar det låta lite allvarligare. Det finns stora investerare som pressar UBS. Banken lobbar ganska hårt för sin linje och jag tror inte att parlamentarikerna förstår hur det här funkar, de är inte utbildade för det här.

UBS har ett starkt förhandlingsläge och sätter press på processen genom att hävda att de kommer tvingas säga upp personal samt att de strängare kapitalreglerna skulle innebära att banken inte kan låna till småföretagare i Schweiz i samma utsträckning som nu.

Men, argumenterar källan, faktumet att UBS är schweiziskt är en viktig del av bankens varumärke och affärsmodell. 

– UBS är för stort för att låtas gå under i Schweiz, men det skulle det inte vara i USA. Som kapitalförvaltare eller kund i banken skulle man kanske oroa sig mer över UBS säkerhet i det läget.