Svenska rösterna avslöjar Scott Bessents drivkraft

Vad Scott Bessent önskade sig när han den 21 augusti blåste ut ljusen på sin födelsedagstårta vet vi inte. En tänkbar önskan hos den nyblivne 64-åringen var att hysterin kring obligationsmarknaden skulle lägga sig.

Två dagar tidigare hade han själv gjort sitt för att trissa upp den.

USA:s finansdepartement meddelade den 19 augusti att återköpen av långa statsobligationer skulle fördubblas, från 2 till 4 miljarder dollar per operation, i löptider mellan 10 och 30 år. Beskedet kom när räntan på den 30-åriga statsobligationen nått 5,34 procent, den högsta nivån på 19 år. Räntan föll snabbt – men steg snart tillbaka.

2 extra miljarder är småpengar på en marknad för amerikanska statsobligationer på omkring 32 000 miljarder dollar. Men storleken var inte det väsentliga. Beskedet tolkades som ett tecken på att finansdepartementet tvingades försvara sig mot skenande räntekostnader för en statsskuld som just passerat 40 000 miljarder dollar.

När räntan steg igen skrev finansmedierna att marknaden hade synat Scott Bessent, den gamle hedgefondförvaltaren som byggt sitt rykte på att förstå när ekonomisk politik inte motsvarades av rimliga marknadspriser. Han hade inte bara gjort sig stormrik på att spekulera om just sådana rörelser utan också studerat dylika episoder och undervisat om finanskriser som adjungerad professor vid det prestigefulla Yaleuniversitetet.

Kronan släpps fri

Det mest berömda fallet var pundet, i september 1992. Scott Bessent bidrog som anställd hos den legendariske finansmannen George Soros hedgefond med analysen av den brittiska bostadsmarknadens extrema räntekänslighet. George Soros byggde en position som skulle bidra till att knäcka Bank of Englands försvar av valutan.

I november föll också den svenska kronans fasta växelkurs efter ett desperat försök av Riksbanken att hålla stången mot spekulationen med 500 procents ränta inför en stundande devalvering, vilket orsakade flykt från den svenska valutan.

Kort efter att kronan släppts fri sändes Scott Bessent till Sverige av George Soros för att bekanta sig med en ny marknad.

Staffan Östlin, vid tiden analytiker på Carnegie, förmedlade kontakt mellan svenska storbolag, Riksbanken och George Soros delegation i november 1992.

– De insåg att det skulle att hända mycket strukturellt i Sverige när kronan släppts fri, så då skickade man ut Scott Bessent och några till, säger han.

Deras vägar kom att korsas flera gånger under de kommande 20 åren, inte minst när Staffan Östlin arbetade på Wall Street.

– Scott Bessent är skärpt, koncis, lyssnande och eftertänksam, ifrågasätter på ett klokt och snyggt sätt. Samtidigt är han ingen kulspruta med orden utan kan ibland staka sig. Men han tar in information snabbt och bildar sig en smart uppfattning.

– Han är hövlig och trevlig. Skickar brev och tackar. Det är verkligen inte alla fondförvaltare som gör det, skrattar Staffan Östlin.

Mentorn synar eleven

Som ung hedgefondstrader tjänade Scott Bessent pengar på en enkel princip: staten kan säga vad den vill – till sist avgör marknaden om politiken går att försvara. Den som ser svagheten först kan tjäna stora pengar på korrigeringen.

Nu sitter han på andra sidan, i ministerstolen. Spelaren har blivit kasinoägare – en liknelse han själv gjort en poäng av. Scott Bessent är ”huset” nu, säger han, huset som alltid vinner i slutänden. Han har ”asymmetrisk information”, vet sådant marknaden inte vet, och har utmanat investerare som vill gå emot honom: ”You can bet against me if you want.”

De kontroversiella utökade obligationsköpen var inte hans första ovanliga marknadsingripande. Den 31 juli hade USA och Japan gått in på valutamarknaden med en rekordstor intervention för att stötta yenen, som fallit till den svagaste nivån mot dollarn på omkring 40 år. Scott Bessent lovade att USA skulle göra ”whatever it takes” för att stärka yenen och skydda de amerikanska räntemarknaderna. Japan är världens största utländska innehavare av amerikanska statspapper och ett Japan som skulle behöva sälja amerikanska statsobligationer för att finansiera egna stödköp skulle snabbt kunna få räntorna att skena.

Aktionerna gick inte obemärkta förbi i finansministerns gamla krets.

Fem dagar efter beskedet om de utökade obligationsåterköpen gick hedgefondsmiljardären Stanley Druckenmiller till frontalangrepp. Han var Scott Bessents chef och mentor under George Soros-åren, men inte bara det: personer i deras närhet har beskrivit relationen som en mellan far och son.

I en debattartikel i Wall Street Journal kallade Stanley Druckenmiller de utökade obligationsåterköpen för ett stort misstag. De utgjorde illegitim prisstyrning snarare än – som Scott Bessent hävdade – stabiliserande likviditetshantering. Marknaden fungerade fint, ansåg Stanley Druckenmiller. Den långa statsräntan måste få tala.

I hans ögon försökte Scott Bessent artificiellt hålla nere USA:s upplåningskostnad på en marknad som gjorde vad den skulle – varnade för de amerikanska underskotten. Aktionen var ett taffligt försök att dämpa den skuldkrissignal som annars kunde tvinga fram en politisk konfrontation om statsfinanserna. Stanley Druckenmiller noterade syrligt att de utökade köpen skulle pågå genom slutspurten inför mellanårsvalet.

Det var en principiell konflikt mellan två män skolade i samma tradition.

Nu hade Scott Bessent själv hamnat i skottgluggen för de marknadskrafter han själv brukade utnyttja.

Från Soros till Trump

Skiftet från hedgefondsvärlden till att basa över förvaltningen av världens största statsskuld är inte Scott Bessents enda.

Han var länge en betydande donator till Demokraterna. Förflyttningen mot Republikanerna tog fart efter Donald Trumps valseger 2016 och ledde honom under kampanjen 2024 in i den innersta Trumpkretsen.

Banden till Trumpfamiljen i stort är dock äldre. Scott Bessent var nära vän med Donald Trumps yngre bror Robert, och dennes tidigare hustru Blaine Trump är gudmor till Scott Bessents dotter, ett av de två barn han har tillsammans med maken John Freeman.

– Jag tror han drivs av en vinnarinstinkt. Det kanske kommer från hans bakgrund, vad som hände hans pappa, att det är något slags revanschlystnad. Även om det inte alltid syns på honom så är han extremt tävlingsinriktad, säger Staffan Östlin.

Staffan Östlin refererar till fadern Homer Gaston Bessent Jr, fastighetsföretagaren som hamnade i svåra finansiella problem. Vid senatsutfrågningen inför ministerutnämningen berättade Scott Bessent själv om uppväxten i en familj under ”extrema ekonomiska svårigheter”.

När hans egna politiska ambitioner vuxit sig storvulna valde han att satsa fullt ut på Donald Trump. Presidenten var ”som en aktie som steg på dåliga nyheter”, har han sagt. Under valrörelsen 2024 beskrev han tidpunkten som USA:s sista chans att med tillväxt ta sig ur skuldberget utan att degenerera till vad han kallade en ”europeisk socialdemokrati”.

På en konferens hos den konservativa tankesmedjan Manhattan Institute drog han perspektivet ännu längre. Världen stod, sade han, inför en ekonomisk omorganisation. Denna var jämförbar med inget mindre än Versaillesfördraget efter första världskriget eller Bretton Woods, ordningen som infördes efter andra världskriget där dollarn blev världsvaluta och USA världens finansiella centrum. Med hög sannolikhet skulle en ny ordning behöva komma på plats – under de följande fyra åren – och han ville vara med och forma den.

Programmet han presenterade för Donald Trump sammanfattades som 3-3-3: budgetunderskottet ned mot 3 procent av bnp, tillväxten upp mot 3 procent och den amerikanska oljeproduktionen upp med tre miljoner fat om dagen.

Därtill kom avregleringar, lägre skatter och jakt på statligt slöseri. Privat kapital och industriinvesteringar skulle tillbaka till USA. Allierade och handelspartner skulle samtidigt få bära en större del av kostnaden för det amerikanska säkerhetsparaplyet.

I Scott Bessents vision binds handel, säkerhet och finans samman i samma förhandlingssystem. USA:s marknad, dollar och militära skydd blir tillgångar vars kostnader och fördelar ska fördelas bland förmånstagare. Tullar och bilaterala förhandlingar blir då hävstänger för att skriva om villkoren för den ekonomiska och säkerhetspolitiska ordningen.

När marknaden vann

Drygt ett och ett halvt år in i Donald Trumps andra mandatperiod ser matematiken besvärlig ut. Congressional Budget Office räknar med ett federalt underskott på omkring 5,8 procent av bnp 2026. IMF:s senaste prognos ligger på 2,3 procents tillväxt. Oljeproduktionen har nått nya rekord, men statsskulden har samtidigt passerat nämnda 40 000 miljarder dollar. På två av Scott Bessents tre egna huvudmått är avståndet till målet enormt.

Den kantige pappan

Gustaf Lindskog, i dag vinbonde utanför Bordeaux, arbetade under Scott Bessent på George Soros Londonkontor i början av 2010-talet. Han minns en bestämd chef.

– Han ville inte höra så mycket vad man hade att säga, var ganska tystlåten och … kanske inte arrogant, men grinigt reserverad och svår att få i gång ett bubbligt samtal med. Det tror jag handlar om att han ville undvika konflikter. Han ville inte lösa konflikter genom att sätta sig ner och prata och blev i stället brutal. Han hade lång stubin men när den tagit slut så exploderade han verkligen.

Gustaf Lindskog beskriver honom som intellektuell och sofistikerad, men bara tills tålamodet tog slut.

– Alla beslut skulle backas upp av någon sorts teori. Han klarade inte av fluffiga diskussioner, och det kan väl vara fint på ett sätt, men handen på hjärtat så är ju inte finansvärlden en exakt vetenskap.

Scott Bessent fann en fadersfigur i Stanley Druckenmiller, men Gustaf Lindskog fann inte en i Scott Bessent.

– I så fall en kantig, undvikande pappa som inte var hemma så mycket, som när han väl var hemma ville sitta och läsa tidningen. Jag tror han lite naivt vill att världen ska vara på ett visst sätt, och sedan är inte världen på det sättet. Det finns många finansgubbar som fått vika ner sig av just det skälet.

När Scott Bessent senare lämnade George Soros startade han Key Square Capital. Fonden fick en stark start men utvecklingen blev betydligt svagare därefter och verksamheten avvecklades när han gick in i politiken.

Med finansdepartementet som vapen

I regeringen kategoriserades Scott Bessent snabbt som ”den vuxne i rummet”, bredvid mer kontroversiella utnämningar som försvarsminister Pete Hegseth och Elon Musk, vars Dogeinitiativ skulle jaga slöseri i statsapparaten. Den omvittnat långa stubinen tog slut här också. Ett påstått slagsmål med Elon Musk utanför Ovala rummet gav stora rubriker.

Viktigare för marknaden blev Liberation Day-tullarna i april 2025, när obligationsräntorna rusade och börsen föll.

Privat ska Scott Bessent ha förespråkat lindrigare tulllar följda av förhandlingar. När Donald Trump en vecka efter chockbeskedet utlyste en 90 dagars paus klev Scott Bessent fram, berömde presidentens mod och förklarade att kaoset hade skapat ”maximal hävstång” för USA.

En annan tolkning var att räntemarknaden hade tvingat Vita huset att backa. Uppgången i långräntorna såg ut att sätta en gräns för hur mycket ekonomiskt kaos administrationen kunde kosta på sig utan att försvåra statens egen finansiering. Redan där uppstod ironin kring hedgefondsmannen som hamnat på andra sidan och nu försökte han lugna den sorts marknadsrörelser han själv hade ägnat en karriär åt att driva på.

Sedan dess har Scott Bessent fört en alltmer aktivistisk finanspolitik med återkommande interventioner. I oktober stöttade han den argentinska peson under uppmärksammade former, med motivet att stabilisera den politiskt allierade Javier Mileis regering och begränsa kinesiskt inflytande. Några månader senare ställde han sig positiv till att inleda ett krig mot Iran, men givet den redan höga inflationen sade han sig föredra ekonomisk krigföring framför militär eskalation. Oljepriserna klättrade, och med det har inflationen eldats på ytterligare. Han har sedermera försökt ta kommandot från regeringens krigshökar och lanserat ”operation ekonomisk dagen D” för att kväva regimen och få slut på kriget.

”Vi kan använda den amerikanska balansräkningen för att nå utrikespolitiska mål”, sammanfattade han nyligen linjen.

Därmed har Scott Bessent också vidgat finansministerpostens roll. Under honom har Treasury blivit ett mer offensivt utrikespolitiskt verktyg där valutor, sanktioner, kapitalflöden och marknadstillträde används strategiskt. Ambitionen är större än att hantera statsskulden: han vill påverka den ekonomiska ordning som bestämmer hur skulden finansieras och vilken roll USA spelar i världen.

Ett högt spel

Som investerare försökte Scott Bessent identifiera brister i systemet och positionera sig för förändringen. Som finansminister försöker han påverka själva spelreglerna.

Hittills har det gått dåligt. Marknaden har gått emot hans tes.

Scott Bessents förmåga att läsa samspelet mellan politik och marknad prövas nu i en roll där han själv sätter krafter i rörelse som marknaden ska reagera på. Skalan är en annan än den han mötte som investerare.

– Jag tror han känner ett ganska stort obehag. Det här är långt utanför hans bekvämlighetszon. Det kanske rimmar lite med hans grinighet och brist på flexibilitet, men nu finns det också något grandiost över honom, som att han jagar något han saknar täckning för, säger Gustaf Lindskog.

Staffan Östlin utesluter i sin tur inte att Scott Bessent lyckas med vissa av sina drag, men är förvånad över hur nära han har ställt sig Donald Trump.

Ett som är säkert är att Scott Bessent siktar – och spelar – högt med den uttalade ambitionen att driva fram en ny epokgörande vändning för USA:s globala dominans.

Lika lite som vi vet vad Scott Bessent önskade sig när han blåste ut ljusen på sin födelsedagstårta vet vi hur det ska gå med det ambitiösa projektet han lanserat. Han tycks vara ”all in” som det heter på kasinospråk.

Att ”huset” alltid vinner är dock ett talesätt med svag underbyggnad. Det torde Scott Bessent veta. Ett kasino kan ha en statistisk fördel mot spelarna och ändå kollapsa.

Strax innan den blivande finansministern kom att invigas i New York-societeten i början av 90-talet hade ett ökänt kasinoprojekt gjort skandal i Atlantic City, en bit söderut i New Jersey. Kasinot – Taj Mahal – hade gått omkull efter att ha överbelånat sig på obligationsmarknaden och fått se räntan skena i väntan på en tillväxt som aldrig blev stark nog.

Ägaren bakom fiaskot var Donald Trump, och den operative chefen var hans bror Robert.