Svensken har det som hela världen vill ha
Svenske Christopher Ahlberg har byggt upp världens största cybersäkerhetsbolag. I höstas såldes Recorded Future till Mastercard för 29 miljarder kronor. För Finansmagasinet berättar entreprenören varför det inte får honom att lägga av.
SOMMERVILLE, MA. Entrén till Recorded Futures högkvarter i Bostonförorten Sommerville för tankarna till Office Space (1999) skildring av amerikanska kontorslandskap och löneslaveri mellan nio och fem.
Men bakom den ganska oansenliga receptionen ryms världens största cybersäkerhetsbolag.
Svenske Christopher Ahlberg startade det 2009 efter en insikt på löpbandet hemma i källaren i en annan Bostonförort. Han befann sig en sorts kreativ övergångsfas efter att ha sålt sitt första företag Spotfire, som han startade under sin doktorandtjänst på Chalmers, två år tidigare (till Tibco för 195 miljoner dollar). Fyrtio år gammal var han osugen på att checka ut.
Han hoppade av löpbandet, klottrade ner idén och återgick till löpturen.
Idén om att erbjuda “ett slags Bloombergterminal för säkerhetsdata” visade sig lönsam.
Strategisk köpare
Recorded future föddes kort därpå och växte snabbt. Google Ventures och In-Q-Tel investerade första året. Året därpå, 2010, publicerade Wired den första artikeln. Med åren utökades verksamheten genom att kombinera öppna källor med tekniska och stängda. 2019 såldes den för 780 miljoner dollar till Insight partner. Ahlberg behöll en andel och fortsatte som vd. Bolaget växte i omsättning, anställda och kunder. I september sålde Insight Partner till Mastercard, som enligt pressmeddelandet ser ett värde av “insikter och underrättelser” för att “skydda dagens digitala ekonomi”, för 2,65 miljarder dollar, motsvarande 29 miljarder kronor.
Det är väldigt få människor som blockat mig på Twitter. Men det ger mig alltid lite glädje att slå upp det här. Jag tror inte ens att jag hade poke:at honom, jag tror att han gjorde det proaktivt.
Att Recorded Future skulle säljas vidare var en tidsfråga.
– Så fort du tar ombord externa investerare så behöver investerarna tjäna pengar. Då kan man börsnotera bolaget eller sälja till någon annan private equity-firma för mer pengar. Eller så kan man sälja till en, vad folk gillar att kalla, strategisk köpare. Vi har haft en lång diskussion med Mastercard fram och tillbaka.
För en utomstående är matchen möjligen inte given. Varför vill ett betalkortsföretag köpa ett cybersäkerhetsföretag? Hellre än att, som 1900 andra bolag, köpa tjänsten?
– De är duktiga i sig på att ta penga- och andra informationsflöden och göra det till “intelligens”. Det är något som ligger i deras DNA och de vill bli bättre på det och kombinera sin information med vår. Om jag säger att ett kreditkortsföretag vill köpa Recorded future låter det kanske lite konstigt till att börja med, men när man “unpackar det” lite grann så framstår det ganska logiskt.
För Christopher Ahlberg framstod upplägget tilltalande.
– De är väldigt committade till att låta oss vara en självständig affärsenhet. Vi kommer att vara kvar och heta Recorded Future. Vi kommer att ha våra egna kontor. Vi kommer att ha våra existerande kunder och växa verksamheten. För mig som grundare känns det här som ett bra hem, där bolaget kan finnas under “decades to come”.
1000 anställda
Idag har bolaget 1000 anställda och 1900 kunder i 75 länder. Sju kontor i Boston, Washington DC, Singapore, Dubai, Tokyo, London och Göteborg, där Ahlberg växte upp.
50 procent av företagen på Fortunes 100-listan använder tjänsten (liksom 40 procent av Forbes motsvarande globala lista). Till kunderna hör dessutom 45 regeringar. USA:s samtliga säkerhetstjänster har tillgång till Recorded Futures tjänster. Christopher uttrycker sig noggrant vad gäller israelerna, som är “väldigt hemlighetsfulla”, men bekräftar att den israeliska cyberunderrättelsetjänsten är kund.
Förutom “Bloombergterminalen för cyberdata” får kunderna tillgång till rapporter skrivna av Recorded Futures 100 analytiker. Företaget har också tagit fram en AI-tjänst för underrättelseinformation och en egen nyhetssajt, The Record, som rekryterat från bland annat Wall Street Journal.
CHRISTOPHER AHLBERGS RÅD TILL ENTREPRENÖRER
ETT. Vänta på att man har en bra idé. Så man inte försöker med en halvdan idé. Men å andra sidan kan man inte vänta i evigheter på en fantastisk idé. Så det är lite… play on words här. Man ska vänta på att man har en riktigt bra idé.
TVÅ. Sedan måste man börja och hitta ett billigt sätt, ett enkelt sätt, att få feedback. Det är lätt att folk spenderar för mycket tid på något som inte blir bra. Vi gjorde fel i början. Vi byggde för mycket grejer.
TRE. Var oerhört fokuserad. Försök att lösa ett smalt problem för en smal audiens. Men lös det riktigt fucking bra. Sedan ibland, finns det sådana som Spotify, som löser ett stort problem riktigt bra, men för de flesta av oss så är det viktigt att lösa ett riktigt bra problem för en bra nisch av folk. När man gör det så tenderar det att växa. När vi sa, 2012, att vi skulle hjälpa folk med underrättelseanalys så tittade man på oss “Är ni tokiga?”. Nu visade det sig att vi lyckades bygga någonting rätt käckt.
FYRA. Jobba hårt. Jobba hårdare än du någonsin trodde att du skulle göra. Och så jobba lite till.
Väckte rubriker 2014
Utanför cybervärlden är företaget samtidigt relativt okänt, även om det väckte rubriker 2014 i samband med att det släppte rapporten “How Al-Qaeda Uses Encryption Post-Snowden” i två delar.
Av materialet framgick att terrororganisationen uppdaterat sina krypteringsverktyg som en försiktighetsåtgärd efter att Snowden avslöjat hur man “knäckt krypton till höger och vänster”.
Christopher tar fram sin telefon och går in på X.
– “Snowden has blocked you”, säger han och ser underhållen ut. Göteborgskan är kvar, och de engelska uttrycken efter 27 år i USA frekventa.
– Det är väldigt få människor som blockat mig på Twitter. Men det ger mig alltid lite glädje att slå upp det här. Jag tror inte ens att jag hade poke:at honom, jag tror att han gjorde det proaktivt.
Läser som en litteraturkritiker
Jag intervjuade Christopher första gången 2017 och har lärt känna honom därefter.
Han läser mer än någon annan jag känner. När vi ses i november är han inne på sin 75:e 2024. Till en annan journalist som frågade vad han skulle göra för pengarna efter affären med Mastercard svarade han “köpa fler böcker”.
Om han läser som en litteraturkritiker, recenserar han som en Chalmersstudent. Kortfattat i Excel. Ibland kommer recensionerna på sms. Alltid på engelska.
Årets 79:e bok, början av december. “Främlingen”, Albert Camus:
“Quite the book - now understand why it’s held in such high regards. Simple story about a man in Algeria, very straightforward language, at some level simple characters, yet with much much depth. Protagonist Meursault goes from living a simple life, his mother passes away, and a whole set of events unfolds that each on their own are perhaps simple, until he kills a man and is put in front of a trial and a punishment that leads to a whole unfolding of his character, which itself can be summarized as indifference. Great book.”
Bland de övriga titlarna finns allt från Bob Woodwards “War” (“Fun read, not too much take away”) till Jenny Erpenbecks “Kairos”.
Han tittar inte på TV.
Och tanken på att varva ner föresvävade honom lika lite i september 2024, som när han sålde Spotfire 2007.
Jag undrar om det inte lockar att checka ut, eller i varje fall inta en mindre operativ roll. Bli ängelinvesterare? Spendera lite tid på Bahamas?
Han ser oförstående ut. Säger att han knappast är unik.
– De flesta av mina kompisar som är entreprenörer verkar inte kunna sluta. Jag tänker på Martin och Daniel på Spotify, för att ta svenska exempel. De skulle kunna chilla hela dagarna om de ville, men det gör de inte. De vd:ar som jag hänger med… det är väldigt få av dem som har en tanke på att sluta. Det handlar liksom inte om pengar. Jag hade kunnat ha pensionerat mig för jättelängesen men… nej. The good ones don’t do that.
Han tar jobbresan till Kiev, som han just kom hem ifrån, som exempel. Christopher var där för att möta ledare på ukrainska säkerhetsmyndigheter. Recorded Future har donerat tjänster till landet för över 20 miljoner dollar.
– Det var hundra procent jobb. Jag sov inte på tre dagar.
Vad menar du, sov inte på tre dagar?
– Ja, det var hundra procent jobb och sedan gick det inte att sova på grund av de där fucking jävla air raidsen. Och sen upp igen och jobba. Fjorton timmars bilresa in och fjorton timmars bilresa ut. Det är inte semester. Till och med för mig var det mycket.
Ovanligt ryskt agerande
På Linkedin tackar den ukrainska cybersäkerhetsmyndigheten SSSCIP bolaget. “Sedan den ryska invasionens början har Recorded Futures stöd varit avgörande för att skydda Ukrainas kritiska infrastruktur”, skriver den.
En månad senare, den 18:e december, kom ett pressmeddelande från Ryssland. Landets riksåklagarämbete “deklarerar Recorded Future oönskat i Ryssland”.
Vi säljer inte till Ryssland. Och inte till Kina. Inga ryska företag och inga kinesiska och så har vi gjort länge. Så länge vi har sålt.
Ur ett ryskt perspektiv är bolagets verksamhet problematisk.
“De är specialiserade på cyberhot och interagerar aktivt med CIA och underrättelsetjänster i andra länder. De erbjuder informations- och tekniskt stöd för propagandakampanjen som väst har startat mot Ryssland.
Organisationen deltar i insamling och analys av data om de ryska väpnade styrkornas agerande. Den tillhandahåller ukrainska specialister gratis tillgång till program som används för att förbereda och genomföra offensiva informationsoperationer mot Ryssland”, lyder pressmeddelandet.
Det är ett ovanligt agerande från rysk sida. Recorded future blir det första cyberföretaget liksom det första svenska företaget på listan.
“Some things in life are rare compliments. This being one”, kommenterar Christopher på X.
– Vi tror det är för vår support för Ukraina och allt väldigt specifikt intelligence-arbete vi gjort med dem, skriver han på sms.
”Grundläggande underrättelser”
Vad kan Recorded Future tillföra världens främsta säkerhetstjänster?
– Vi brukar kalla det grundläggande underrättelser, och hoppas att vi kan vara det grundläggande lagret som man utgår från och sedan använda sina egna superhemliga metoder ovanpå det. Istället för att börja med att ödsla tid på de dyra metoderna.
Kina vill ju ha tillbaka vad de ser som sin rättmätiga plats i världen efter 150 eller 200 år av förnedring. De tycker att det är helt självklart att Kina som det största landet även ska vara den dominerande kraften. Det vill ju inte USA.
Som cybersäkerhetsbolag finns regler att förhålla sig till. Som “designated lists” från USA, EU och FN. Men också självpåtagna principer.
– Vi säljer inte till Ryssland. Och inte till Kina. Inga ryska företag och inga kinesiska och så har vi gjort länge. Så länge vi har sålt.
Finns det svåra avvägningar?
– Vi brukar säga att vi säljer till “the west, its allies and its friends”. Å andra sidan har du någon axis of evil mellan Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran. Sedan kan det finnas andra länder däremellan som är i mer av en gråzon. Så vi har absolut någon slags “naughty list”. Där brukar jag inte vilja ge exempel, men man kan tänka sig både den ena och den andra. Vi har en liten styrgrupp där vi ibland gör omdömen om saker och ting.
Kommer det förfrågningar från terrororganisationer eller diktaturer?
-Nej, nej, nej. Så dumma är de inte… Jag vet inte ens hur det skulle gå till. Det är inte så att Al-Qaida skickar ett mejl och frågar om de får köpa någonting. Men från kinesiska företag får vi förfrågningar ibland. Det kan vara ett högst vanligt kinesiskt företag. Som en bank. Vi har valt att inte sälja till Hongkong-företag och det kan absolut vara ett Hongkong-företag som hör av sig och vill köpa vår tjänst. De kan tycka att det är orättvist att vi säger nej, men då får de köpa från ett kinesiskt cyberföretag i stället. Det är inte så komplicerat som man kan föreställa sig men det finns en gråzon.
En av kunderna är Saudi Aramco, trots att ägaren är diktaturen Saudiarabien.
Ni har ett par saudiska kunder. Hur resonerar ni kring att acceptera dem?
-Vi försöker vara väldigt eftertänksamma i vem vi jobbar med. Saudi har länge varit en partner till västvärlden i säkerhetsfrågor och vi tror att vi kan positivt påverka vår värld genom att göra internet säkrare för alla.
Vad för sorts säkerhetskontroll görs på Recorded Futures medarbetare?
– Vi gör så mycket som vi kan. Det är trixigt. Du kan inte göra lika mycket som ett företag som ett land kan göra. Ett land kan göra massa säkerhetskontroller. Ställa frågor om ditt privatliv och dina förhållanden och det ena och det andra. Så vi får göra så mycket som vi kan, och vi gör så mycket som vi kan.
Den tillträdande chefen för CIA John Ratcliffe beskriver Kina som det överlägset största hotet. Att det är uppenbart att man vill dominera både USA och resten av världen militärt, teknologiskt, och cybermässigt. Och jag gissar att det är en analys som du instämmer med?
– Jo, och det är det som är det svåra. USA började redan under Obama att göra en strategisk pivoten mot Kina men sedan kommer hela tiden terrorism och Ryssland i vägen. Om man tror på det här uttrycket att om Ryssland är som en tornado så är Kina global warming, så är Kina det riktiga hotet. De håller på att bygga upp en militär som de vill utmana USA med, de bygger uppenbarligen en jättestor ekonomi, och det är ju bra det. Kina vill ju ha tillbaka vad de ser som sin rättmätiga plats i världen efter 150 eller 200 år av förnedring. De tycker att det är helt självklart att Kina som det största landet även ska vara den dominerande kraften. Det vill ju inte USA.
Hur skulle en sådan världsordning se ut?
– Det intressanta är att Putin brukar säga att man ska ha en multipolär värld. Han vet att det inte är realistiskt att Ryssland är nummer ett. Från ett kinesiskt perspektiv så tror jag att de också skulle säga att de vill ha en multipolär värld, inte en hegemon. Men jag tror att Kina egentligen är ute efter att vara hegemon. De vill vara nummer ett, det är nog ingen tvekan.
Vad är din analys av att Iran vuxit sig starkare nu och lyckats finansiera Hizbollah och Hamas och alla de här raketerna mot Israel?
– Det kan man skaka på huvudet om. Det är konstigt. Vi tror ju i vår värld, och det här har både USA och Europa haft fel om, att vi kan införa ekonomiska sanktioner mot Iran och Nordkorea. Vi har haft sanktioner mot dem i 40 år eller 50 år och ta-da! så är de starkare än någonsin. Men då visar det sig att Nordkorea varit väldigt skickliga på att använda cyberprylar till att hacka bitcoinbörser och kunna finansiera hela sitt kärnvapenprogram. Båda länderna har varit väldigt bra på att spela sina kort.
Många republikaner, men inte bara republikaner, menar ju att Bidenadministrationen gjort det möjligt för Iran att berika sig självt genom att göra det lättare att sälja olja.
– Både Obama och Biden var alldeles för softa mot Iran. Det är ingen tvekan.
Samtidigt identifierar han en iransk “briljans”.
– Det är inte bara det att de har sålt sin olja… Iranierna var ju briljanta när det kommer till att producera drönare. De fattade före de flesta att det var framtiden. De fattade att de inte kunde börja bygga egna fighter jets, och då började de bygga drönare. Nu säljer de drönare till världens eländiga ställen. Och de tjänar rejäla pengar på det och kan säga till ryssarna att “ni får våra drönare så får ni skicka era luftvärnsprylar”. De är no dummies alltså.
En analys av fienden
Han gör en analys av fienden.
– Vi tror att varje gång vi inför ekonomiska sanktioner så ska de ge upp efter två minuter. Men de är hard asses på att hold their own.
Den stora frågan är hur tillträdande president Trump ska förändra spelplanen. Christopher Ahlberg är inget fan, men har en pragmatisk inställning.
Experter har varnat att en ny mandatperiod med Donald Trump vore destruktiv för Ukraina. Efter sina besök i Kiev drar Christopher Ahlberg inte nödvändigtvis samma slutsats. Han refererar till en “senior general”.
– Han sa “Look, it’s easy. There are events in the world…” Att det är lätt att tänka sig att det är bra eller dåliga händelser, men det är bara händelser och du förhåller dig till dem.
Den som lever får se men det är ju tveklöst så att under de senaste fyra åren så har världen blivit mycket mer osäker. Trump eller inte – det är bara så det är.
Christopher fortsätter:
– En annan man sa “den nuvarande vägen är inte så bra, vi får se hur vi kan göra bättre”. Det fanns ingen panik, “nu ger vi upp och springer hem”, utan tvärtom “nu gör vi det bästa av situationen och vem vet, det kanske till och med kan förvåna och bli bättre”. Och jag tror inte… jag skulle inte dra slutsatsen att Trump ringer upp Putin och säger att “du kan ta Ukraina”.
Ett slut eller en möjlighet?
Donald Trump tillträder den 20 januari. En del ser hans presidentskap som slutet för den liberala demokratin - andra som en möjlighet till global stabilitet.
Christopher Ahlberg är försiktig optimist.
– Den som lever får se men det är ju tveklöst så att under de senaste fyra åren så har världen blivit mycket mer osäker. Trump eller inte – det är bara så det är. Oavsett om det är Iran eller Ryssland eller Kina på krigsfronten. De här länderna har vågat göra saker nu som de inte vågat göra tidigare. Så det kan vi med klarhet säga. Är det orsak - verkan, Biden vs. Trump? Det vet jag inte om någon statistiskt kan säga. Men de senaste fyra åren har inte varit särskilt käcka. Men det kanske inte kan bli värre. Jag hoppas inte.
LÄS MER: En svensk apoteksfurste i Florens och hans framgångsrecept
LÄS MER: Kampen om de oumbärliga råvarorna i Lobitokorridoren
LÄS MER: Trump är hämndlysten och ännu mer radikal
SE MER: Mastercard köper Göteborgsbolag för 27 miljarder: ”Kombinerar våra styrkor”