Tidernas argaste artist ifrågasatte Beatles

Jag har sett artister spotta på publiken, slåss med publiken och förolämpa publiken. Jag har sett black metal-bandet Nifelheim göra entré på Sweden Rock och ropa: "Mår ni bra? NU ÄR DET SLUT MED DET!"

Men jag har aldrig sett en artist skapa lika dålig stämning som David Thomas. Den amerikanske rockmusikern spelade på Fylkingen i Stockholm hösten 2003. Han skällde ut ljudteknikern, kompbandet och publiken med ett raseri som gav utslag på Richterskalan. Han stånkade fram och tillbaka över scenen med sin klotformade kropp, muttrade "fuck fuck fuck" och lät den lilla skara som samlats veta att de var obildade idioter som inte begrep musik. Knappt någon applåderade (kanske för att de läst att han ibland blev arg när folk klappade i händerna och störde hans koncentration). "Hoppas att mitt lidande är underhållande", fnös han och kved sig igenom en plågad, vacker blues. När den var slut tystnade han, granskade oss och skrek: "APPLÅDERA!" Vilket alla gjorde.

Thomas Öberg minns David Thomas

David Thomas växte upp i Cleveland. Han jobbade som musikjournalist för lokaltidningen The Scene innan han 1974 startade Rocket From The Tombs, ett så kallat protopunkband som likt idolerna MC5 och The Stooges gjorde punk innan någon kommit på att kalla musiken för det. De blev kända för sjövilda framträdanden men lyckades aldrig spela in en skiva och splittrades efter mindre än ett år. Medlemmarna tog med sig Rocket From The Tombs låtar när de fortsatte: "Sonic reducer" och "Aint it fun" (senare tolkad av Guns N' Roses) blev hits med Dead Boys, det stökiga band som gitarristen Cheetah Chrome startade, medan "Life stinks" och "Final solution" gavs ut av Pere Ubu, det mer avantgardistiska projekt som drogs igång av David Thomas.

Namnet Pere Ubu hämtades från fransmannen Alfred Jarrys absurdistiska pjäs "Kung Ubu". David Thomas var mer beläst än sina bandkamrater. Han sa att målet med Pere Ubu var att "skapa ett band som Herman Melville, William Faulkner och Raymond Chandler hade velat gå med i".

De sålde knappt några skivor men har genom åren hyllats av artister som Pixies, REM, Nine Inch Nails och Bob Hund som fick en hit med "Ett fall och en lösning", en svensk version av "Final solution".

– Den blev enorm, speciellt i Norge, minns Bob Hunds sångare Thomas Öberg. Den låten gjorde så att Bob Hund gick från källare till stora festivalscener. Folk skrålade med och kramade sönder plastölglas till den. Det var som Blurs "Song 2".

Då visslade han till och med

Succén gjorde så att den ständigt fattige David Thomas fick lite royalities. En gång när Pere Ubu återförenats och spelade i Stockholm tackade han "Robert" från scenen eftersom han trodde att Bob Hund var en person.

– Däremot blev han irriterad när Pere Ubu spelade live och folk sjöng med i "Final solution" på svenska, säger Thomas Öberg. Han blev ofta arg. Jag minns när han spelade på en liten scen i Hultsfred och kastade monitorer omkring sig som King Kong. En annan gång spelade han i Danmark. Efteråt bad han arrangören om ett kilo kokt pasta, utan något till, i en plastpåse. Sedan gick han runt med den och åt grabbnävar av spaghettin. Då var han glad. Han visslade till och med.

Thomas Öberg säger att Pere Ubu banade väg genom att vara oängsliga. Deras kantiga och dissonanta musik beskrevs som "avant-garage" och lät mer som det tidiga åttiotalets postpunk än som Sex Pistols. Man skulle kunna säga att David Thomas spelade protopunk och postpunk men aldrig punk – en genre som han tvärtom föraktade.

"När rocken blivit för smart gick det inte längre att använda den för att sälja jeans. Därför lanserades punken. Det var attitydens seger över substansen", sa David Thomas när jag intervjuade honom före konserten på Fylkingen.

Då hade han precis varit hemma i Cleveland och besökt muséet The Rock'n'Roll Hall of Fame som han tyckte borde rivas och asfalteras. Mest upprörd var han över att en massa "utlänningar" hade fått plats där. Först fattade jag inte att han syftade på Beatles.

Sista hälsningen

"Ingen kommer att minnas Beatles om sjuttio år. Captain Beefheart och Velvet Underground kommer fortfarande att vara viktiga", sa han tvärsäkert. "Även ett dåligt garageband som repar i Kansas är mer autentiskt än Rolling Stones. Folk talar alltid om amerikansk kulturimperialism, men i själva verket är det européer som förvanskat det genuina amerikanska uttrycket."

Trots det flyttade David Thomas så småningom till Brighton där han drabbades av njursvikt och avled den 26:e april. Hemma i Cleveland beskrev hans gamla tidning The Scene honom som "en hårig koloss med ett kylskåps fysik och en kuslig törst efter vodka". Hans anhöriga delade en sista hälsning från honom på Facebook: "My name is David fucking Thomas and I’m the lead singer of the best fucking rock'n'roll band in the world."