”Tillväxten har blivit ett sätt att förneka krisen”

Den globala klimatpolitiken har tappat fart. Hajpen kring ekologiska lösningar har mattats av, uppmärksamheten har flyttats vidare – men problemen består och fördjupas. Det menar den japanske filosofen Kohei Saito, vars böcker om nedväxt och postkapitalism har väckt stor internationell uppmärksamhet.

– Vi är på väg in i en tid med fler katastrofer, och vi har slösat bort tid. Det gör framtiden sämre – om vi inte erkänner hur svår omställningen faktiskt är, säger han.

"Verkligheten är svårare än vad som utlovats"

Kohei Saitos tillväxtkritiska perspektiv går inte bara på tvärs mot dominerande föreställningar i stora delar av världen. Det står också i kontrast till mycket av den samtida vänstern. Och ja, han har läst Abundance – boken av de vänsterlutande journalisterna Ezra Klein och Derek Thompson, som fått stort genomslag med sitt försvar för fortsatt produktion och teknisk innovation som vägen till välstånd.

– Det är ett sätt att förneka krisen. Idén att oändlig tillväxt och ökande vinster är en förutsättning för ett gott liv är fel. Vi behöver en annan sorts överflöd, inte mer av samma.

Enligt Kohei Saito har delar av den gröna omställningen länge vilat på en förenklad berättelse: att elbilar, ny teknik och förnybar energi kan förenas med fortsatt ekonomisk tillväxt – utan djupare förändringar i livsstil eller samhällsstruktur.

– Det lät lätt och attraktivt. Men eliterna har dolt hur omfattande omställningen faktiskt är. Nu blir människor arga när de inser att verkligheten är mycket svårare än vad som utlovats.

I stället pekar han på behovet av en bredare transformation som rör makt, konsumtion, arbetsliv och politiska institutioner – inte enbart investeringar.

Japan en motpol – och förebild

Japan utgör, enligt honom, ett intressant motexempel till den tillväxtfixerade världsbild han kritiserar. Trots tre decennier av ekonomisk stagnation har landet behållit hög livskvalitet, låg kriminalitet, välfungerande infrastruktur och lång livslängd.

– Det visar att en kontinuerlig tillväxt inte är nödvändig för att människor ska leva ett bra liv. USA är rikare, men har sämre sjukvård, sämre mat och större otrygghet.

Samtidigt står även Japan inför svåra problem: en snabbt åldrande befolkning, inflation och geopolitisk oro. Dessa utmaningar motbevisar inte nedväxtteorierna, menar Kohei Saito. Tvärtom visar de hur bråttom det är att anpassa institutioner till en ekonomi som inte växer. En långsam befolkningsminskning, kombinerad med ökad migration, ser han som en realistisk väg för att mildra de sociala och ekonomiska effekterna av de demografiska skiftena.

– Färre barn är inte dåligt i sig. Det är dåligt för kapitalismen, men inte nödvändigtvis för kvinnor eller miljön.

"Degrowth communism"

Har hans åsikter något att göra med att han är japan? Att han vuxit upp i ett samhälle som på flera sätt skiljer sig från europeiska samhällen? Ja, det tror han. Kohei Saito beskriver hur japanska naturföreställningar skiljer sig från västerländska idéer om kontroll och dominans:

– I Japan är naturen något vi anpassar oss till, inte något vi behärskar. Jordbävningar och tyfoner visar hur maktlösa människor egentligen är.

Det synsättet kan, enligt honom, erbjuda filosofiska verktyg för att förstå och acceptera en ekonomi bortom tillväxt.

Men egentligen är det på grund av Karl Marx han är i Stockholm. I den nya boken Marx i Antropocen lyfter Kohei Saito fram filosofens analyser om hur det kapitalistiska systemet leder till rovdrift på naturen.

För många framstår detta som en oväntad tolkning av Karl Marx. Inte minst eftersom socialistiska och kommunistiska samhällen historiskt visat sig vara ekologiska katastrofer. Kravet på ständiga produktionsökningar, ibland formaliserat i femårsplaner, lämnade inget utrymme för naturens gränser.

Men Karl Marx ändrade sina perspektiv med åldern. Han intresserade sig alltmer för förkapitalistiska samhällen och började beskriva såren i naturen som ”oläkliga”. Kohei Saito ser också spår av en nedväxtfilosofi i texterna. I hans tolkning blir målet för samhället det han kallar för ”degrowth communism”.

– Det är inte nödvändigt i sig att det är just Karl Marx som tycker det här. Men det är hög tid att börja tänka i termer av ett postkapitalistiskt samhälle, och Karl Marx är en av få tänkare som på ett inspirerande sätt kan visa hur ett sådant samhälle kan se ut.

Mindre konsumtion och kortare arbetstid

En central del i Kohei Saitos egen filosofi är omdefinitionen av frihet. I dagens ekonomi kopplas ofta frihet till konsumtion och valmöjligheter:

– Det är en väldigt fattig idé om frihet. Verklig frihet kräver social trygghet, offentliga rum och fungerande kollektivtrafik. Det går inte att spela tennis ensam.

Mindre konsumtion, kortare arbetstid och färre dygnetruntöppna tjänster ser han inte som förbud, utan som kollektiva beslut för högre livskvalitet.

Även om argumenten för att låta både jorden och människorna andas finns en praktisk invändning: Vad händer om demokratiska länder minskar sin ekonomiska och militära styrka, medan auktoritära stater fortsätter att växa?

– Det är en legitim oro. Både Xi Jinping och Vladimir Putin är galningar. I Sverige finns kanske en större oro för Ryssland, medan den i Japan riktas mot Kina. Samtidigt är mycket av dagens upprustning reaktioner på amerikansk imperialism.

Kohei Saito förespråkar en gradvis militär nedtrappning och en omorientering mot fredlig samexistens – utan att blunda för verkliga säkerhetsrisker.

– Inte ens stormakter behöver bygga sin säkerhet på ständigt ökade militära resurser.