Nästan 30 år har gått. Ändå är Trustorhärvan fortfarande ett av de största ekobrotten i svensk historia. Gunnar Lindstedt är journalisten som avslöjade bedrägeriet. Nu ges hans hyllade bok om fallet ut på nytt.
Innan Trustorhärvan avslöjades avtjänade Joachim Posener ett fängelsestraff för ekobrott begångna i Danmark. Under sina frigångar gick han till Östermalmshallen nästan varje dag.
– Jag har hört att den är lite på dekis nu, säger Gunnar Lindstedt när vi kliver in i den pampiga tegelkåken på torget.
Det var hit den ökände ekobrottslingen och hans fängelsekumpaner vallfärdade under sina permissioner från anstalten Asptuna, för att på kvällen återvända med lax eller skaldjur att bjuda på. Utbudet av varor är fortfarande i toppklass. På diskarna bakom glas tronar ståtliga fiskar, exklusivt viltkött, färggranna frukter och utsökt choklad.
Svindlande affärer
Men Gunnar Lindstedt vet saker om vad som döljer sig bakom lyxen som besökarna omger sig med här. Det var han som på 1990-talet avslöjade att stamkunden Joachim Posener och hans kusin Thomas Jisander tömt börsbolaget Trustor på en halv miljard kronor.
– Det var pengar och ära som drev dem, säger Gunnar Lindstedt när vi slagit oss ner vid en av saluhallens serveringar. Snabba pengar, helt klart. Det var ju fantastiskt för dem att komma över miljontals kronor, som de sedan kunde sätta sprätt på. Det var säkert en kick i sig. Men sedan kom problemen när härvan avslöjades.
År 2000 kom hans bok om ett av de största ekobrotten i svensk historia ut första gången, under titeln Svindlande affärer. Nu ges den ut i nyutgåva, med nytt förord och ny titel: Trustorhärvan.
Sommaren 1997 väntade Gunnar Lindstedt på en intervju med Trustor. Den dröjde. Han var då vikarie på Svenska Dagbladet och fick ett tips om att kolla upp en kille som kallades lord Moyne. Den okände engelsmannen hade plötsligt köpt Trustor i Sverige. Något med affären skavde. Särskilt när intervjuförfrågan drog ut på tiden. Så Gunnar Lindstedt började gräva i arkiven, i hemlighet. När han till slut fick till ett möte med lord Moyne i London var han säker på att något inte stod riktigt rätt till.
– Lord Moyne var väldigt excentrisk. Han klädde sig speciellt, i ganska slarviga kläder. Jag frågade honom varför han investerat i Sverige. Han sade att det är bra i Sverige, för det är inga upplopp där. Han hade tidigare gjort affärer i Sydafrika. Det var ju ett konstigt svar, inget tydligt argument. Och jag visste att han bara några år tidigare hade haft helt slut på pengar.
Avslöjandet som gick till historien
När Gunnar Lindstedt började ställa frågor om lordens tillgångar avslutades intervjun av hans medarbetare. De insåg att han hade genomskådat dem. Och han visste att de insett det. Avslöjandet gick till svensk press och rättshistoria. Med lord Moyne som täckmantel hade de unga svenskarna Joachim Posener och Thomas Jisander lagt hundratals miljoner kronor i egen ficka. Hur det gick till beskrivs i detalj i Trustorhärvan. Berättelsen är vindlande och komplex, planen avancerad. Men Gunnar Lindstedt förklarar den med lätt hand.
– Först och främst måste man förstå fallet man skriver om, säger han. Sedan gäller det att renodla. Det är viktigt att skriva så att alla kan förstå. Exakt alla detaljer behöver inte alltid vara med. Sedan letar jag alltid efter bra scener. Det har alltid varit min journalistik: att bygga upp scener och dialoger. Det som brukar kallas new journalism.
Många från den tidens vänsterrörelse blev journalister, för vi hade lärt oss att vara kritiska mot samhället.
Gunnar Lindstedt började sin journalistiska yrkesbana på Metallarbetaren på 1980-talet, där han skrev långa arbetsplatsreportage från industrin. Sedan dess har han gett ut en rad reportageböcker, om allt från it-bubbelbolaget Boo.com till sina egna erfarenheter av den svenska vänsterrörelsen på 1970-talet. Steget från golvet på Bofors vapenfabrik där han jobbade i smedjan till att granska finansvärlden kan tyckas långt, men bakgrunden i vänstern ser han som en styrka.
– Många från den tidens vänsterrörelse blev journalister, för vi hade lärt oss att vara kritiska mot samhället. Vi tyckte att journalistik var kul och vi vågade ställa de kritiska frågorna. Det blev ofta bra. Jag tycker att många journalister i dag alldeles för enkelt köper vad makthavarna säger. Dessutom går journalistiken alltmer mot att man måste vara expert. Jag menar att en bra journalist ska vara allmänbildad och våga ställa dumma frågor.
Snart 30 år har gått sedan Gunnar Lindstedt nystade upp Trustorhärvan. Men affären är fortfarande aktuell. I vintras dök Joachim Posener upp i nyheterna igen. Efter att i decennier gömt sig utomlands hade han nu återvänt till Sverige för att låta sig intervjuas i en Netflixdokumentär, med planerat sändningsdatum i höst.
Trenden går igen
I förordet till nyutgåvan av Trustorhärvan skriver Uppdrag gransknings Axel Gordh Humlesjö om hur även han jagat Thomas Jisander på franska rivieran. Så sent som i fjol förekom den dömde brottslingens namn i en SVT-granskning av ekonomisk brottslighet. Gunnar Lindstedt är kritisk till att Thomas Jisander fortsätter med sina affärer: – Han är en pratsam och skrytsam typ. Det är viktigt för honom att visa att han har pengar och han stajlar gärna genom att köra runt i fina bilar. Kanske har han kvar pengar från förr, eller så har han tjänat nya. Men han har gjort mycket som inte är bra. Båda han och Joachim Posener fuskade sig fram. Det är svårt att förstå att det finns människor som tycker att de är tuffa.
År 2026 har ”grisch” blivit ett modeord för att beskriva en livsstil präglad av överflöd. Allrahärvans Alexander Ernstberger har blivit en idol för unga män med framgångsdrömmar. Gunnar Lindstedt menar att samma tendenser till hyllande av individer som tjänar stora pengar på olaglig väg också fanns i samband med Trustorhärvan.
Visar bedrägeriets baksida
När TV4 nu visar dramaserien Golden boys med utgångspunkt i hans bok är han glad att den inte bara fokuserar på härliga, champagneindränkta fester i Saint-Tropez.
– Golden boys har även fått med bedrägeriets baksida, säger han. Joachim Posener och Thomas Jisander blev osams. Thomas Jisander dömdes, medan Joachim Posener levde under jorden och därigenom förlorade kontakten med sin familj. Det blev inte särskilt kul för någon av dem i slutändan.
I Golden boys gestaltas den ihärdige reportern Gunnar Lindstedt av skådespelaren Jonas Karlsson. Ett utmärkt val, enligt Gunnar Lindstedt själv. Medan hans yngre jag i fiktiv form syns på tv koncentrerar han sig själv på nästa granskning. I juni kommer den nya boken Northvoltfallet, om megasatsningen på den gröna omställningen i Norrland som slutade i konkurs och 100 brända miljarder. Efter sedvanligt omsorgsfull research lyckades han till sist få nästan alla viktiga spelare i skandalen att ställa upp på intervju, inklusive tidigare vd:n och grundaren Peter Carlsson.
– Northvolt var väldigt naivt uppbyggt. Man trodde att man skulle kunna ta hela världen på en gång. Boken är en berättelse där jag använder min teknik med scener och dialog för att förklara Northvoltfallet. Jag har dessutom haft användning av min gamla erfarenhet av att skriva arbetsplatsreportage. Det var särskilt roligt att skildra arbetet på golvet i Northvolts fabrik.
Följ taggar
