Utan gödsel hotas skördarna – Sverige helt importberoende
Lantmännen letar efter ny partner till svensk gödselfabrik
Bill WattsFotograf EFN
Prenumerera från 225 kr/mån – magasinet med unika analyser, intervjuer och reportage.
MALMÖ. Livsmedelsberedskapen är ett fundament i det svenska totalförsvaret, men faktum är att en stor del av produktionen av livsmedel kan hänga på en skör tråd om det värsta skulle hända. I dag importeras 100 procent av den mineralgödsel som är helt avgörande för det svenska lantbruket.
– Om du inte tillför kvävegödsel så får du i princip redan första året halva avkastningen. Det vill säga du får hälften så mycket spannmål från varje hektar, säger Per Arfvidsson, vice vd på Lantmännen.
Flera av de länder som Sverige importerar från är nära allierade, som Finland, Norge och Tyskland, men trots det finns ingen garanti för att tillgången ska fortsätta vara god i händelse av krig eller kris, menar Per Arfvidsson.
– Även om inte gränserna stängs helt så såg vi till exempel under pandemin att många länder blir, om de blir tillräckligt trängda, ganska egennyttiga. Och vi är ju oerhört beroende eftersom vi importerar 100 procent, säger han.
Importerade gödsel för drygt fyra miljarder
• Med mineralgödsel avses industriellt framställd gödsel som tillför odlingsjorden kväve, fosfor och kalium.
• Vid traditionell tillverkning av kvävegödsel används Haber–Bosch-processen där kväve från luften och vätgas omvandlas till ammoniak, som sedan kan förädlas till gödsel. Vätgasen framställs normalt med naturgas men vid tillverkning av grön mineralgödsel används i stället vätgas tillverkad med elektrolys med hjälp av fossilfri el.
• År 2024 importerade Sverige gödsel för drygt fyra miljarder kronor, främst från Tyskland och Finland.
Källor: Lantmännen, WITS
Sverige hade under andra halvan av 1900-talet en omfattande produktion av mineralgödsel. I Landskrona tillverkade Supra flera olika typer av gödsel i en fabrik som var en av Europas största i sitt slag. Supra delägdes av Svenska lantmännens riksförbund, en av föregångarna till dagens Lantmännen, tillsammans med Boliden Kemi och Kema Nord, men såldes på 1980-talet till dåvarande Norsk Hydro. Verksamheten är i dag en del av Hydroavknoppningen Yara. När produktionen av ammoniak (en viktig komponent i gödseltillverkningen) i Köping lades ner 1987 och mineralgödselproduktionen i Landskrona gick samma öde till mötes 1992 försvann den svenska storskaliga tillverkningen av gödsel för jordbruket.
Stora investeringar
Beredskapsfrågan debatterades, bland annat i riksdagen, men det blev inte någon ny produktion. Det skulle ta över 30 år och krävas en helt förändrad värld för att frågan på allvar skulle bli aktuell igen. Händelser som pandemin, Ukrainakriget och nu senast Irankriget med den pågående krisen kring Hormuzsundet har alla stört leveranskedjorna av insatsvaror eller färdigt gödsel.
På senare år har ett flertal initiativ till ny svensk gödselproduktion tagits men de flesta är försenade eller har lagts ner. Det handlar om stora investeringar som kräver stora mängder energi och där tillståndsprocesserna ofta är långa och oförutsägbara.
Störst och närmast hittills var Power 2 Earth som 2024 sjösattes av Lantmännen, Fertiberia och Nordion Energi. Projektet syfte var att etablera en fabrik för grön mineralgödsel i Luleå. Grön eftersom gödseln inte skulle framställas med hjälp av vätgas tillverkad av naturgas utan med grön vätgas tillverkad av fossilfri el, detta i en ny anläggning i Jokkmokk. Totalt var investeringen beräknad till runt 20 miljarder kronor och produktionen skulle överstiga användningen av mineralgödsel i Sverige, som ligger på strax under en miljon ton, och därmed kunna göra landet självförsörjande. Men 2025 föll projektet eftersom man inte fick den tilldelning av effekt från elnätet man behövde.
Med bolag som LKAB, SSAB och Stegra i regionen är konkurrensen om elen stenhård.
Grafen visar månadsgenomsnitt av internationellt marknadspris (US-dollar per ton) för fysisk urea, som är världens mest använda kvävegödselmedel. I april i år var priset uppe i 857 dollar per ton som en följd av Irankriget och blockaden av Hormuzsundet. Det högsta priset hittills under 2020-talet var 925 dollar per ton, i april 2022, två månader efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
Tillbaka på ruta noll
Lantmännen har inte gett upp sina planer på en gödselfabrik, men problemet nu är att hitta en partner som kan ta ledningen i ett nytt projekt någon annanstans i Sverige. Fertiberia har meddelat Lantmännen att man inte längre är intresserat av en svensk satsning så där är man tillbaka på ruta noll.
– Vi pratar med många olika aktörer och vi driver frågan näringspolitiskt, säger Per Arfvidsson.
I kontakterna med politikerna handlar det framför allt om att föra fram två saker, säger han: dels att förmå staten att ta en del av risken i en mångmiljardsatsning på svensk gödselproduktion, dels att staten ser till att den gröna billiga elen verkligen finns där.
– Varför skulle någon vilja bygga en gödselfabrik i Sverige, i utkanten av marknaden i norra Europa? Det finns två skäl till det. Dels behöver produktionen över tid ställas om till grön gödsel och för det behövs grön vätgas som produceras med fossilfri el, dels måste vi av beredskapsskäl säkerställa att en av lantbruks- och livsmedelsproduktionens viktigaste råvaror, mineralgödsel, finns att tillgå i landet. Och för att göra grön vätgas går det åt en väldig massa grön el, så man måste göra det på ett ställe där det finns mycket konkurrenskraftig grön el.
