Så blev kyckling vardagsmat i Sverige

Utvecklingen har skapat en mångmiljardindustri där några få företag dominerar marknaden. Klart störst i Norden är Scandi Standard och bland de stora finns även finska Atria samt Guldfågeln och premiumaktören Bjärefågel.

Men nästa stora affär handlar inte om att sälja fler kycklingar. De stora investeringarna handlar om färdigmat, kebab, sallader, färdigstekta filéer och annan mat som sparar tid i vardagen. Att kycklingen blivit vardagsmat råder det få tvivel om. Enligt Kronfågel, som är en del av Scandi Standard, väljer var fjärde svensk kyckling minst en gång i veckan.

23,4 kilo kyckling per år

I dag äter svenskarna 23,4 kilo kyckling per person och år, mer än nötkött och nästan lika mycket som griskött. Kycklingkött är dessutom det enda köttslag som fortsätter att öka i popularitet.

Förklaringarna är flera. Kyckling uppfattas som hälsosamt, har ett lägre klimatavtryck än nötkött och är samtidigt ett av de mest effektiva köttslagen att producera.

– För att producera 1 kilo kycklingkött behövs ungefär 1,5 kilo foder. För gris handlar det om cirka 3 kilo och för nötkött betydligt mer, säger Jonas Tunestål, vd för Scandi Standard.

Tydligt uppdrag

Var och hur produktionen av en kyckling tar sin början beror på om man anser att hönan eller ägget kommer först, men tidigt i kedjan ligger tveklöst uppfödningen av föräldradjur. På Lassagård i Ugglarp utanför Falkenberg i Halland ser David Andersson till att cirka 100 000 blivande föräldradjur per år växer upp till ideal storlek. De kommer senare att ge upphov till runt 15 miljoner slaktkycklingar.

Kycklingarna kommer till Lassagård nykläckta och ägs av Swehatch, ett dotterbolag till Kronfågel. David Anderssons uppdrag är tydligt:

– Vi får in många olika grupper och familjer av fåglar till vår gård, fåglar som vi sedan ska leverera vidare 20 veckor senare. Och när de lämnar oss ska de vara fertila, starka och livskraftiga, det är grunden. Men de ska även uppnå jämn storlek eftersom jämnstora hönor ger jämnstora ägg som ger jämnstora kycklingar, säger han.

”Fortfarande hantverksmässigt”

Mycket av hanteringen är automatiserad, som utfodring, tillhandahållande av vatten och kontroll av temperatur och ventilation. Men sedan finns det sådant som än så länge bara en människa med yrkeskunnande kan göra.

– Det är det här med att vara i stallet, känna dofterna, höra ljuden från fåglarna, se hur de rör sig och liknande. Det är fortfarande hantverksmässigt gjort, säger David Andersson.

Två av de största företagen i branschen – Scandi Standard och finska Atria, där de senare säljer kyckling under varumärket Lönneberga – är båda börsnoterade. Tillsammans omsätter de närmare 18 miljarder kronor i Sverige och sysselsätter över 4 500 personer. Atria har mer än kyckling i produktportföljen men särredovisar inte respektive produktkategori. Bland övriga varumärken märks Sibylla, Lithells och Pastejköket. Båda bolagens aktier har utvecklats starkt på senare år, där speciellt Scandi Standard sticker ut med en uppgång på närmare 170 procent på tre år.

Där finns nästa miljard

När det gäller framtidens tillväxt är budskapen från bolagens vd:ar snarlika, det handlar inte bara om att sälja fler kycklingar utan om att skapa större värden av varje fågel.

Försäljningen av hela råa kycklingar minskar samtidigt som delar som filéer, lårfiléer och vingar tar allt större plats i butikernas kylhyllor.

Svenskarna lagar fortfarande mat, men allt färre ägnar en söndag åt långkok och coq au vin. I stället ökar efterfrågan på produkter som gör det enklare att få middagen på bordet en vardagskväll.

– Det som växer snabbast är produkter med högre förädlingsgrad. Folk vill ha mat som går snabbt att laga och som passar in i vardagen, säger Jarmo Lindholm, vd för Atria Sverige.

En hel kyckling ger lägre intäkter än samma fågel förädlad till filéer, färdigmarinerade produkter eller färdiga måltider.

För bolagen handlar utvecklingen inte bara om att sälja fler kycklingar.

Det handlar om att få bättre betalt för varje fågel.

Ratade kycklingfötter säljs till Asien

För att höja lönsamheten säljs olika delar av fågeln på olika marknader. Kycklingfötter som sällan hamnar på svenska middagsbord exporteras till Asien där efterfrågan är betydligt större.

När Atria under de senaste åren gjort sina största satsningar har fokus legat på färdigmat och produkter som kräver mindre arbete i köket. Först genom köpet av färdigmatsvarumärket Gooh och senare genom investeringen i Cookin Food Sweden.

Hos Scandi Standard tar affärsområdet Ready-to-eat allt större plats. Där ingår produkter som är färdiga eller nästan färdiga att äta. Under sommaren gjorde bolaget klart med förvärvet av Glenhaven Foods, en av Irlands marknadsledande producenter av frysta panerade kycklingprodukter, för drygt 1,4 miljarder kronor. Enligt bolaget förväntas förvärvet öka Scandi Standards vinst per aktie med mer än 10 procent. Affären finansieras med en företrädesemission på drygt 400 miljoner kronor.

Långsamväxande raser för dyra för svenskar?

Trots att några få företag dominerar marknaden beskriver varken Scandi Standard eller Atria konkurrensen som det största bekymret. Efterfrågan på kyckling fortsätter att öka och fokus ligger snarare på att bygga kapacitet än att ta marknadsandelar från varandra.

Samtidigt som de flesta kurvor pekar uppåt är branschen inte fri från kontroverser. En av de mest omdiskuterade frågorna handlar om de snabbväxande raser som dominerar svensk kycklingproduktion. Framför allt rör det sig om hybridrasen Ross 308. Varumärket Ross kontrolleras av Aviagen, en av världens dominerande leverantörer av avelsgenetik.

Enligt Atria skulle en övergång till långsammare växande raser öka kostnaderna från gård till butik med omkring 30–40 procent.

– Konsumenterna och handeln är inte beredda att betala 40 procent mer, säger Jarmo Lindholm.

Scandi Standard föder i dag upp både långsamväxande och konventionella kycklingar. Jonas Tunestål tar inte ställning för någon specifik ras och lyfter fram erfarenheterna från Danmark, där bolaget i dag föder upp lika många långsamväxande som konventionella. Efter en inledande engångskostnad på mellan 100 och 150 miljoner kronor är den danska affären i dag lönsam, enligt Scandi Standard-vd:n.

Återkommande skandaler

Samtidigt har importen av billigare kyckling ökat på den danska marknaden.

Jonas Tunestål menar att djurvälfärd i första hand bör bedömas utifrån faktorer som djurhälsa, fotskador, dödlighet och antibiotikaanvändning snarare än vilken ras som används.

Svensk fågel i siffror

*Siffrorna avser 2024 och jämförelseår är 2023, undantaget konsumtion per person och år som avser 2025/24. Alla fågelarter är inräknade (kyckling utgör cirka 96 procent av produktionen). Källa: Svensk Fågel

Det har också återkommande briserat skandaler som handlat om vanvårdade djur inom svensk kycklingproduktion, senast i ett Uppdrag granskningreportage från i vintras. Där handlade det om avelsdjur som for illa. På Lassagård – som Scandi Standard bjudit in EFN Finansmagasinet att besöka – syns inget av detta. Det är ett hav av kycklingar och det ser bitvis trångt ut, men för ett otränat öga ser djuren ut att må bra. De har alla fjädrar i behåll och gott hull.

”Kan vi göra saker bättre?”

Jonas Tunestål anser inte helt oväntat att det inte finns något djupgående djurskyddsproblem inom svensk kycklingindustri.

– En grej som folk inte är medvetna om är att på varje slakteri så har vi ju folk anställda av staten, alltså veterinärer och besiktningsassistenter anställda av Livsmedelsverket, som står och kontrollerar varenda kyckling som kommer in. När de kommer in levande så står de och lyser och tittar in i boxarna och när de slaktas står de och kontrollerar varenda kyckling. Allt de ser måste rapporteras och allt de rapporterar blir publikt.

– Och med den kontrollen så är det klart det kommer avvikelser. Kan vi göra saker bättre? Klart vi kan göra det. Varenda sådan avvikelse är någonting vi kan göra bättre. Så på frågan om vi gör allting korrekt så är svaret nej. Men är vi bra och transparenta i det vi gör så att vi hela tiden blir bättre? Det tycker jag verkligen.

Influensa största hotet

En annan risk som branschen brottas med är fågelinfluensan. Vid det senaste utbrottet för mindre än ett år sedan tappade Atria omkring 2 miljoner kilo kyckling i försäljning.

– För hela Atriakedjan motsvarade det ett tapp på ungefär 10 miljoner kronor i lönsamhet, säger Jarmo Lindholm.

Samtidigt menar han att svensk kycklingproduktion behöver fortsätta öka. I dag produceras omkring 71 procent av den kyckling som äts i Sverige, i Sverige.

– Vi borde ligga närmare 90 procent, säger Jarmo Lindholm.

Skalan är samtidigt betydande. I Scandi Standard-koncernen slaktas omkring 200 miljoner kycklingar om året. Bara Kronfågels svenska verksamhet säljer över 67 000 ton kycklingprodukter årligen.

Stora utbyggnader på gång

Samtidigt fortsätter produktionen att byggas ut.

I Sölvesborg passerar omkring 22 miljoner kycklingar varje år genom Atrias anläggning. För fem år sedan låg siffran runt 16 miljoner.

I dag har anläggningen tillstånd för 45 miljoner kilo produktion. Nu vill bolaget öka till 75 miljoner kilo.

– Det är en positiv utmaning när marknaden växer. Men tillståndsprocesserna tar mycket tid i Sverige, säger Jarmo Lindholm.

Om Atria inte får ett nytt miljötillstånd i Sölvesborg säger bolaget att man kommer att behöva se över andra alternativ för framtida expansion.

Optimism trots utmaningar

En osäkerhetsfaktor och potentiell nedsida i branschen är också vad som kommer att hända med spannmålspriserna. Spannmål är kycklingars basföda och foder utgör normalt cirka två tredjedelar av kostnaden för att föda upp en slaktkyckling. De senaste åren har kännetecknats av generellt låga priser på spannmål, men framåt finns tydliga indikationer på att stigande priser väntar.

På Scandi Standard tror Jonas Tunestål hårt på branschens framtid, utmaningarna till trots. Han pekar bland annat på att standard inom branschen är att produkterna prissätts enligt en kostnadsplusmodell, det vill säga att kostnaderna plus ett förutbestämt påslag för önskad vinst bestämmer priset. Det borde i stället bli mer styrt av efterfrågan, menar han.

– Pratar vi rent bolagsvärde och aktieägarvärde så tror jag det är en av de viktigaste grejerna faktiskt för kyckling, att den är undervärderad i förhållande till efterfrågan. Fler och fler konsumenter, framför allt unga, vill ha kyckling som protein och vad är det då som säger att den inte skulle kunna prissättas som övrigt protein? Där tror jag att vi kommer att se en förändring över tid.