Vad hade Karl Marx tyckt om att pryda en sedel?

När Karl Marx jordfästes i London 1883 var bara en handfull sörjande på plats. Friedrich Engels höll tal om att vännens namn skulle leva för evigt. Det var djärvt gissat om en fattig och sjuklig filosof som ägnat sitt liv i landsflykt åt ofullbordade manuskript.

Hundra år senare styrdes halva världen av marxister, men resultatet blev dystert. I bästa fall brödköer, i värsta fall massmord på inbillade klassfiender.

Om inte tyskarna i DDR fick planekonomin att fungera kan ingen få det. Tur för Marx att han tidigt konstaterade ”jag är inte marxist”. Trots allt tar vi nu flera av hans poänger för givna.

Marx dröm i välfärdsstatens förverkligande

Efter ungdomssynden Kommunistiska manifestet 1848 var Marx diffus om vägen till det klasslösa samhället. Varken Nooshi Dadgostar eller Magdalena Andersson håller väl med, men välfärdsländer som Sverige har faktiskt uppnått den klasslöshet som var 1800-talets utopi.

Alla är lika inför lagen, med samma rösträtt, samma tillgång till utbildning och sjukvård. Ingen föds i träldom. Ingen svälter. En mirakulös syntes av marknaden och den marxistiska kritiken från industrikapitalismens skitiga barndom. Demokrati, som det heter.

Varje politiker talar i dag om social rättvisa i någon form. Varje historiker funderar på det förflutnas maktordning och ekonomiska intressen. Marx har flyttat in i våra huvuden, som Jesus, Newton eller Freud, inte för att han hade ”rätt” men för att han gav tolkningsramar.

Marxism-leninismen myntades femtio år efter Marx av Josef Stalin, gangstern från Georgien som mördade sig till toppen av Sovjetunionen. Kalla kriget såg ut som en kamp mellan två system. Men Ryssland var imperialistiskt i hundratals år före bolsjevikerna, och visar inga tecken på att nyktra till nu heller. Geografin förklarar mer än ideologin.

När liberalismen mötte verkligheten

Det liberala slut på historien som utropades efter 1989 var en hägring, vackrare än kommunismen men lika illusorisk. Verklighetens twist tog de flesta på sängen.

I stället för den proletära international som Marx tänkte sig har vi fått en international av högerpopulister. Trump, Orban, Meloni, Le Pen och Farage är mer samkörda än vad vi stackars globalister varit. I ledet framför dem går Putin, Erdogan, Netanyahu och Modi.

Nationalister utan gränser.

Sällskapet får förr eller senare svårt att hålla takten, eftersom deras storhet bara kan uppnås på andras bekostnad. Frågan är vart denna universella revolt mot universella värderingar hinner ta oss innan den ebbar ut.

Karl Marx spådde att religioner och nationer skulle tyna bort ihop med kommersen. Det blev tvärtom. Ironiskt nog liknar då Marx kapitalismens bästa vän. För att vända en negativ trend måste politiken adressera känslor av upplösning och orättvisa. Folk röstade inte bara på Trump för att han är crazy.

Ingen har mirakelkuren mot den ”alienation” som enligt Marx plågar marknadsmänniskan, men sociala skyddsnät är en säker investering. Sedan gäller det att göra som revolutionären gjorde, inte som han sade.

Marx lämnade en bekväm borgerlig tillvaro för att följa sin dröm – ett liv i dammiga läsesalar på jakt efter sanning. Han investerade i sig själv med livslångt lärande i ett meningsfullt sammanhang. Precis vad influencers i dag skulle rekommendera, både arbetarrörelsens och arbetsgivarnas.