Henrik Mitelman: Vi är nu diplomerade masters of disasters

Den 23 juni 2016 röstade britterna för brexit och chockade en hel värld. Sedan kom Trump 1, covid, inflation och monsterränta, Rysslands invasion av Ukraina, Mellanösternkrig och Trump 2 med tullar som chockade världen, hot mot Grönland, obehagligt vänskapliga relationer till Ryssland, aversioner mot Nato och sedan kriget mot Iran som blockar ett oljesund. Tio år av katastrofer, men också framgångar. Och Stockholmsbörsen är upp 200 procent inklusive utdelningar (index OMXSGI).

Olyckskorparna har kraxat högt. 

Få förutspådde brexit under våren 2016 och ingen modell fångade covid. Inte heller vågade någon analytiker tro på en räntechock när räntorna fortfarande låg på noll. Till och med Riksbanken förutspådde nollränta i flera år. 

Vi blev överraskade, om och om igen, och börsen föll ibland omedelbart och rejält för att sedan stiga. Köp dippen, som det så vackert heter – en vinnande strategi, tills den inte längre är det.

Det finns ett uttryck för det vi har blivit under dessa tio år: masters of disasters.

Nästan ingen var förberedd på någonting. Det fanns ett undantag. Wimbledons styrelse beslutade en gång att teckna en pandemiförsäkring, för att skydda sig om turneringen någonsin skulle ställas in på grund av just en pandemi. Om jag hade suttit i den styrelsen hade jag självklart röstat nej. Man kan ju inte leva sitt liv med hängslen, livrem och en hjälm på huvudet. Det säger säkert något om min naivitet och om värdet av att ibland lyssna på skeptikern i rummet.

Men vi hanterade katastroferna väl när de kom, och det är något helt annat än att förutse dem:

Sverige anpassade sig till den höga räntan. 

Företagen klarade covid med en uppfinningsrikedom som imponerade. 

De ständiga tullutspelen från presidenten i USA hanteras som slalompinnar i backen.  

John Maynard Keynes formulerade det bäst, om det nu var han som sade det: When the facts change, I change my mind. Det är inte en svaghet att ändra sig när omständigheterna förändras. Det är minsann en strategi som funkat alldeles förträffligt under det senaste decenniet för oss alla. Håll i, håll ut, som Anders Tegnell sade.

Thulefamiljen – de med premiumtakboxen på bilen, ryggraden i alla ekonomier, enligt mig – vet detta utan att riktigt veta om det. De sålde inte allt under covidpaniken när rubrikerna var som svartast. De satt kvar när Ukraina­chocken slog till och räntorna började stiga mot nivåer ingen hade sett på en generation. De led under monsterräntan men behöll sina favoritfonder, folkaktien Investor och säkert en och annan surdeg. 

Och nu sitter vi med en portfölj som tripplats, trots allt som har hänt.

Det finns en lärdom i allt detta. Vi är katastrofalt dåliga på att förutse katastrofer, men förvånansvärt bra på att hantera dem när de väl är här. Den förmågan syns inte i några speciella nyckeltal, men den är så mycket viktigare än risiga förutsägelser om en oförutsägbar framtid. 

Nu står vi inför nya så kallade utmaningar när AI ritar om spelplanen på ett sätt som skapar enorma möjligheter för de flesta och ett helsike för andra. Det enda som är säkert är vår oförmåga att i dag förstå de fulla konsekvenserna av denna teknologiska revolution. En sak är sannolik – vi lär hantera även detta på bästa möjliga sätt och det räcker gott. 

Någon rak linje mot den ljusnande framtiden finns inte, och en massa märkliga företeelser upptar mina tankar. Konsumentförtroendet i USA är på rekordlåga nivåer, samtidigt som börsen slår rekord. Här finns något oroande. Och vi har knappast sett det sista utspelet från Vita huset, det sista kriget, det sista hotet, den sista pandemin eller det sista höstregnet. Men vi vet nu något vi inte visste för tio år sedan. Kata­strof efter katastrof har lärt oss att spela med de kort vi fått, acceptera osäkerheten och göra det bästa möjliga under de förutsättningar som ges just denna dag.

Den 23 juni ”firar” brexit tioårsjubileum. Där begick britterna ett gigantiskt misstag. Men det markerar också starten på ett decennium av resiliens. Vi är nu diplomerade masters of disasters.