Henrik Mitelman: Därför missar vi framtidens tillväxt

Ricky skriver till podden Börssurr och ställer en enkel fråga: Varför jublar vi på börsen varje gång någon köper något nytt? Är det verkligen det ekonomi handlar om?

Ordet ”ekonomi” kommer från grekiskans ”oikos” – hushåll. Att hushålla med sina resurser, inte att konsumera mera och inte heller att köpa nytt. Att använda det man har på bästa möjliga sätt är att hushålla IRL. Det glömmer vi ofta bort.

Vi lever lite galet:

• En bil står parkerad 96 procent av sin tid. Ändå äger vi den.

• Sommarstugan hänger vi i fyra veckor per år (och ägnar första veckan åt att städa och sista åt att göra den redo för hösten). Varför inte bo på hotell eller hyra?

Och så har vi delade utrymmen som kan göras ännu mer effektiva:

• Kontorsplatsen står tom någon dag i veckan.

• Hotellrummet används kanske 150 nätter om året.

Och bnp stiger varje gång någon bygger ett nytt hotell, ett nytt kontor eller säljer en ny bil. Bnp är ett trubbigt mått – det registrerar konsumtion, men ser inte hur väl vi hushållar med det vi redan har.

Men något håller på att hända:

• Vinted, grundat i Litauen – ett land som jag hyllade i den här spalten häromveckan – är i dag Europas största marknadsplats för begagnade kläder.

• Den globala secondhandmarknaden väntas nå 855 miljarder dollar till 2030. Det är inte längre en udda nisch. Det är en strukturell förändring av hur vi tänker på ägande.

• Airbnb delar ut rum som annars stått tomma.

• Bolt kör dig dit du ska utan att du behöver äga en egen bil. Detsamma gäller så klart Uber, och i båda plattformarna delas bilar för oss konsumenter, men det är också ett sätt för individuella taxichaufförer att dela it-system.

• Coworkingmarknaden växer så det knakar, även om lönsamheten är sisådär än så länge. Wework var kanske för tidigt ute, men idén var rätt.

• Till och med Ikea har lanserat en digital marknadsplats för begagnade möbler.

Varför äga när du kan dela? Varför köpa nytt när begagnat räcker? Varför ha ett eget kontor när du kan dela med tio andra? Egentligen har vi alltid delat det viktigaste. Biblioteket är världens äldsta delningsekonomi – miljoner böcker som delas av tusentals människor, nästan osynligt i bnp. Och den svenska välfärdsmodellen är i grunden samma sak: vi delar på risken att bli sjuk, på skolan, på äldreomsorgen. Kanske är den privata försäkringsbranschen kronan på delningsverket.

Allt detta är mer effektivt än att var och en köper sina egna grejer eller tjänster, men det syns knappt i nationalräkenskaperna.

Vi får inte glömma Nato, den ultimata delningstjänsten. 32 länder delar på ett kollektivt försvar som ingen har råd med ensam. Sverige köpte säkerhet utan att köpa ett eget kärnvapen. Det syns inte i bnp, men värdet är förhoppningsvis stort.

Sedan finns den digitala delningen med Wikipedia och öppna AI-koder. Det är ett enormt värde som skapas och delas gratis av miljarder människor världen över. Bnp registrerar nästan ingenting och tillväxten eller välståndet är osynligt för nationalekonomerna, men alls inte för användarna. Detsamma gäller så klart välfärdsvinsterna när färre juristtimmar går åt till samma kontrakt, eller när redovisningsbyrån tar nya it/AI-kliv.

AI accelererar allt detta: färre ägodelar, mer tillgång, färre kontor, mer rörlighet, och färre bilar, mer samåkning. Det är hushållning.

Och det är här Ricky har sin poäng. Bnp är ett mått som registrerar konsumtion men missar hushållning. Det stiger när vi köper en ny bil, men noterar inte värdet i att dela en. Det räknar det nya hotellet, men inte fullt ut Airbnb-värden (men det kan bli en hacka för staten om hyresvärden gör rätt för sig).

Vi mäter helt enkelt fel saker. Men marknaden är smartare än så. Vinted är värderat till närmare 90 miljarder kronor numera och Airbnb skördar framgångar parallellt med att vi nyttjar hotell och konferensanläggningar i ökad utsträckning. Och ju mer flexibelt vi jobbar, desto mer ökar efterfrågan på samlingsplatser som det där konferenshotellet. För mötas vill vi, alldeles oavsett hur digitala vi än blir.

Det som utarmas i slutändan blir det egna ägandet. Investerarna har förstått det som nationalekonomerna ännu inte riktigt kommit till rätta med.

Delad glädje är dubbel glädje. Det visste våra mormödrar. Nu börjar börsen förstå det också.