”Vi har tänkt mycket på vad vi gjorde fel”

Från sitt rymliga rum på Nybrogatan i centrala Stockholm, en sekelskiftesvåning omgjord till kontor, kikar Patrik Tigerschiöld upp mot en grandios balkong på grannfasaden.

Han tar ett steg närmare fönstret.

– Där sitter Creades, säger han och pekar.

Patrik Tigerschiöld fostrades på Sven Hagströmer Fondkommission, senare HQ, på 1980-talet och på många sätt har de två näringslivsprofilerna varit sammanlänkade sedan dess. En inramad bild på de två finansfamiljerna hänger på väggen vid entrén till Patrik Tigerschiölds kontor.

Under fotografiet finns en kort och koncis sammanställning för 2019: Creades: 99,1 procent, Bure: 97,8 procent. Vänner privat, men på börsen kommer avkastning alltid först.

– De gjorde en otrolig slutspurt och gick förbi, säger Patrik Tigerschiöld med ett snett leende.

När han pratar om Bures utveckling under 2025 är det lättare att hålla sig för skratt.

– Det är klart att man till viss mån skäms för att visa upp så dåliga resultat. Nu tycker jag ju att 19,8 procent ner i substansvärde förra året är tråkigt, men hanterbart.

Samtidigt föll börskursen 35 procent. Sedan toppnoteringen 2021 har aktien rasat över 55 procent. Under samma period har Bures jämförelseindex SIXRX stigit 13 procent.

– Det är väldigt stora tal och jobbigt för aktieägarna, konstaterar han.

De är 50 000 till antalet och Bure är därmed mer populärt än Creades och Öresund.

Yubicos fall

Investmentbolagen har fått lida efter flera smällar i portföljen. Mest anmärkningsvärt är kanske kraschen i cybersäkerhetsbolaget Yubico, vars aktiekurs gick från 254 till 76 kronor i fjol.

Finansmannen har tidigare sagt att en styrelse måste agera resolut, att säga att man ”inte såg det komma” håller inte. Ett styrelsesammanträde får aldrig vara ett mazarinmöte, utan ett sammanhang där obekväma frågor lyfts.

Yubico slukade mycket av Patrik Tigerschiölds tid under förra året.

– Jag brukar säga att man är jourhavande när man sitter i en styrelse.

Bakgrunden till kurskraschen spårar han till slutet av 2024.

– Då växte vi i princip 50 procent varje kvartal. Styrelsen hamnade i ett läge där vi funderade på hur vi skulle sätta budgeten för 2025.

Ett försäljningsfönster hade öppnats och styrelsen såg ingen anledning till att stänga det. Budgeten blev aggressiv.

– Där gick vi på ledningens förslag att rekrytera mycket så att vi skulle kunna få ännu större räckvidd och kunna fortsätta växa. Sedan stannade tillväxten av.

Förväntningarna på en tillväxt om 25 procent slutade på 5. Kostnadsbasen hade svällt för mycket.

– Vad gör man då som styrelse? Ska man efter första kvartalet, om man inte växer, sparka folk som man precis anställt?

Ingen enkel fråga.

– Vi har tänkt mycket på vad vi gjorde fel. Samtidigt är det ett ungt tillväxtbolag, men kommunikationen hade kunnat vara bättre.

Patrik Tigerschiöld har landat i att budgetbeslutet var rimligt baserat på sakernas tillstånd 2024.

– Skulle vi ha varit snabbare och tuffare på att skära i kostnaderna än vad vi har varit? Möjligen.

Hur mår du när du tittar på Yubicos fallande kursgraf?

– Det är sjukt stressande. Sedan skulle jag säga så här: även om jag är mer fokuserad på bolagens utveckling än på börskurserna, så finns det väldigt mycket information i börskurser. Det kan man inte blunda för, utan det måste man ta till sig, säger han och fortsätter:

– Jag kan tycka att delar av informationen kanske är orättvis, men jag tror att man måste förhålla sig till det.

Strax före julen 2025 fick vd Mattias Danielsson gå.

– Bolag behöver olika typer av ledarskap i olika faser av utvecklingen. Jag tror att vi kände allihopa, även Mattias, att vi behövde mer fokus på marknad, produkt och sälj. Det var inte därifrån han kom. Så det blev väldigt naturligt. Ganska odramatiskt, men det kanske framstår som mer dramatiskt utifrån.

Ett par dagar efter intervjun kommer Yubico med en vinstvarning som skickar ner aktien ytterligare 30 procent. Kurskollapsen sedan toppnoteringen sommaren 2024 summeras nu till minus 87 procent.

Ett kostnadsbesparingsprogram har nu initierats.

Foten i två världar

Från Kungliga Dramaten till Bures kontorsbyggnad sträcker sig en mindre bro, en dold länk mellan Stockholms etablissemang och delar av Östermalms finanskvarter.

Patrik Tigerschiöld står med foten i båda världarna, trots att han bara beträtt den fysiska bron en gång. Som ordförande i Riddarhuset, som förvaltar svensk adels historia och arv, har han inflytande över en av Sveriges mest anrika institutioner.

Få andra kan skryta med att deras släkt är kartlagd tillbaka till 1500-talet.

Familjens avtryck på den svenska finansmarknaden sträcker sig också långt tillbaka i tiden. Patriks far, Dag Tigerschiöld, hade en bakgrund inom Industrivärden innan han på 1980-talet startade en egen investeringsverksamhet. Genom en manöver blev han, tillsammans med finansmannen Johan Björkman, huvudägare i investmentbolaget Skandigen. Dit tog han med sig aktieposter i bolag han varit med och förvärvat under sin tid på Industrivärdenägda Promotion.

Skandigen utvecklades senare till Skanditek. När bolaget gick till börsen 1999 var den då unge men hungrige Patrik Tigerschiöld det naturliga valet i vd-rollen.

En utmaning likt inget annat

Patrik Tigerschiölds väg in i Bure skedde i samband med fusionen med Skanditek 2010. Först som vd, 2013 tog han klivet upp och blev ordförande. Han har suttit kvar där sedan dess.

Patrik Tigerschiöld har varit delaktig i att rädda Carnegie (”jag lyckades övertyga Harald Mix”), klarat sig helskinnad ur flera börskriser och tagit strid för svensk kapitalmarknad (”vi ska vara stolta”). Ändå säger han att han aldrig varit med om den situation som Bure befinner sig i nu.

– Idén med att ha en portfölj av bolag är ändå att de ska röra sig lite olika, att allting inte är jättebra eller jättedåligt samtidigt. I fjol hade vi en ovanlig kombination av att våra innehav två, tre och fyra gick kursmässigt väldigt svagt.

Historiskt har Bure förärats med en hög premie, snittet de senaste fem åren uppgår till cirka 13 procent, enligt sajten Ibindex. Vid toppnoteringen 2021 nådde den norr om 70 procent.

– Vi har haft fördelen av att våra bolag har vuxit, och då har de successivt blivit mer attraktiva, fått mer institutionellt aktieägande och sedan fått ett större börsvärde. Då blir det ökad handel och högre multiplar. Det som hände förra året är att alla de här grejerna gick åt andra hållet samtidigt, säger Patrik Tigerschiöld.

I dag handlas Bure till en substansrabatt om 13 procent.

– En slutsats är ju att aktiemarknaden är relativt kortsiktig i sitt sätt att tänka. Jag kan ju tycka att en del av de här väldigt höga premierna var lite märkliga faktiskt, säger han och tillägger:

– Att man handlas runt sitt substansvärde med någon form av liten rabatt tycker jag egentligen är ganska logiskt. Det har ju alltid sett ut så. Så det är mer en återgång till någon form av normalitet.

Bures portfölj

”Helt fel pris”

Den kraftiga underprestationen i flera av Bures bolag har gjort att maskintillverkaren Mycronic nu utgör över 50 procent av portföljen.

Är det ett problem?

– Över de senaste 20 åren har vi tittat många gånger på det här med portföljkoncentration. Vi har jämfört oss med andra investmentbolag över tid. Man kan konstatera att det är väldigt vanligt att två bolag står för 50–60 procent av portföljen.

– Jag tycker inte att det känns som ett jätteproblem. Det finns andra större problem, fortsätter han.

Många skulle argumentera för att fertilitetsbolaget Vitrolife är ett av dem. Aktien har fallit över 80 procent sedan toppnoteringen 2021. Jätteförvärvet från EQT samma år, spanska Igenomix, har satt spår i balansräkningen.

Vitrolife betalade 12,7 miljarder kronor, strax över 11 gånger omsättningen. Köpet, som krävde en större nyemission, var på tok för dyrt, säger Patrik Tigerschiöld i dag.

Totalt har man gjort nedskrivningar på runt 9 miljarder kronor kopplade till förvärvet.

– Det var helt fel pris. Och det har ju varit väldigt jobbigt för bolaget. Nu tycker jag att vi börjar komma igenom det där, men det har tagit längre tid och varit jobbigare än vad vi tro0tt.

Tigerschiölds utsikter: ”Jag tycker det är skakigt”

Marknaden för IVF-behandlingar, där Vitrolife är verksamt, väntas växa med höga ensiffriga tal de kommande åren. Patrik Tigerschiöld lärde känna bolaget runt millennieskiftet och har via sitt engagemang i Skanditek och Bure haft ägarintresse i det sedan dess.

– Runt år 2000 var vi kanske spelare nummer 15 i branschen. I dag är vi delad ledare i en väldigt spännande nisch.

I satellitbolaget Ovzon har Bure viktat ned sitt innehav. Det senaste året har investmentbolaget gått från 12 till 2 procent av kapitalet.

– Det tycker jag egentligen är väldigt tråkigt, för det är ju ett otroligt spännande bolag som vi har varit med och byggt. Vi har lyckats komma igenom ganska mycket elände. Fem nyemissioner tror jag vi varit med i.

Aktien har rusat 270 procent sedan förra vintern.

– Vi fick upp satelliter och fick in affärer. Men nu känns det som att de kan flyga på egna ben, så att säga, säger han med ett skratt.

– Då känner vi att vi måste välja våra strider. Som ägare kanske vi inte kunde tillföra så väldigt mycket mer.

Vad upptar dina tankar om Bures portfölj just nu?

– Det är väldigt mycket här och nu. Man kan plåga sig med att titta bakåt om man tycker det är kul, men vi försöker titta framåt. Vad händer härnäst, vad är viktigt och vad behöver vi göra för att våra bolag ska gå bättre?

Tyvärr finns det saker som en styrelseordförandes inte kan kontrollera.

– Vi har handelskrig, en dollar som på ett år har fått kronan att röra sig nästan 20 procent. Det där måste vi anpassa oss till. I vissa bolag syns det mer, i andra mindre.

Vad gäller börsens utveckling är Patrik Tigerschiöld något oroad.

– Jag tycker det är skakigt, konstaterar han.

Vad ser du för tecken?

– Investerarna är inte särskilt pigga på att ta på sig risk. Jag ser bolag på börsen som jag tycker är anmärkningsvärt konstigt och lågt värderade.

Han slänger upp ord som ”risk off” och ”likviditetskris”.

– Det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är, för jag vet inte. Men det är inte så ofta man ser sådana situationer, säger han och vidareutvecklar:

– Det som är unikt den här gången, till skillnad från när det kraschar som 2008, är en diskrepans mellan det som ser ungefär ut som vanligt och det som har körts ner i botten. Det är ovanligt. Jag kan inte påminna mig om att vi har haft sådana här dramatiska kursrörelser i våra bolag när bolagen inte går med förlust och inte har problem med skuldsättningen. Det är en ny situation.

För Bure måste det väl samtidigt innebära möjligheter?

– Jag har inte haft så många intressanta affärsmöjligheter på flera år. Det tror jag är en helt rätt analys.

Vad tittar ni på?

– För oss är det viktigt med teknikhöjd och att det ska vara affärsmodeller där vi tycker att vi kan vara med och kanske internationalisera dem. Vi är nog lite mer teknikfokuserade än den vanliga investeraren.

I juni 2025 förvärvade Bure 17 procent av aktierna i det svenska halvledarbolaget Silex Microsystems, ett innehav värderat till 900 miljoner kronor.

Affären var krånglig, den kinesiska huvudägaren Sai Microelectronics var tvunget att sälja på grund av den ansträngda geopolitiska situationen, och få tillgång till den eftertraktade amerikanska marknaden.

– Det har varit en lång och besvärlig förhandling, för de vill ju i grund och botten inte sälja, säger Patrik Tigerschiöld.

Till slut gick affären i hamn, Sai Microelectronics gick med på att sälja 45 procent och i nästa steg ännu mer av Silex.

– Vi såg en möjlighet att om vi lyckas ta det här bolaget till ett svenskt eller västeuropeiskt ägande, så skulle bolaget kunna gå bättre och därmed bli mer värt.

Patrik Tigerschiöld gick direkt in som styrelseordförande.

– Jag har en förkärlek för grundidén att vi ska försöka ha svenska bolag som håller på med högkompetensområden och gärna världsledande affärer. Jag tror att det är bra för Sverige och för svensk sysselsättning, jag tror att det är bra för möjligheten att erbjuda komplexa och svåra jobb till välutbildade människor. Jag ser det som en av Bures uppgifter.

Verisure som skräckexempel

I november meddelade Silex att de undersökte möjligheten att gå till börsen. Värderingen kan enligt uppgifter till Bloomberg landa på runt 9 miljarder kronor.

Kommer det hända i år, tror du?

– Ingen aning. Det beror ju på hur börsen ser ut. Det är ingen idé att ta dem till börsen om inte aktiemarknaden finns där. Det som har hänt med Verisure känns inte kul, med en sådan kursutveckling för ett nytt bolag på börsen.

På ägarlistan finns utöver Bure namnkunniga investerare som Axisgrundaren Martin Gren, EQT-toppen Thomas von Koch och Sagax storägare Staffan Salén.

Den komplicerade transaktionen möjliggjordes av täta vänskapsband och tillit. För på avtalet fanns ytterligare en signatur: Sven Hagströmers.