Orden jag inte vill se i rapporterna

Rapportperioden lider mot sitt slut och på EFN har vi kunnat ta del av många börs-vd:ars klokskap och ibland en och annan floskel. Företagsledningar är ofta generösa med ord som förskönar verkligheten. Inte sällan fungerar det som smink. 

Att säga utmaningar istället för problem är en vana eller ovana som både politiker och företagstoppar uppskattar. Bekymmer reduceras då, och det kanske känns bättre för både vd och aktieägare, men det ändrar inte verkligheten. 

Befriande ärlig var Briox vd Johan Rutgersson som år 2016 i Privata Affärer beskrev läget så här:

”Affärsmodellen är fortfarande stark och marknaden finns. Vår produkt är konkurrenskraftig och fick ett rejält lyft i november när de sista viktiga komponenterna kom på plats. Det enda stora problemet var avsaknaden av kunder och därmed intäkter.” Man uppskattar ändå optimismen och att vd sätter kunden i centrum, som det så populärt heter. 

Näringslivet i allmänhet och finansbranschen i synnerhet älskar att tala om nyckeltal som gör budskapet mindre begripligt. Justerad EBITA betyder i klarspråk ”vinster som vi räknat ut när vi tagit bort sådant som sänker den och som vi inte tycker att man ska fokusera på i dag”. Bullshit earnings, kallar Warren Buffet det. 

På tal om förkortningar, bästa direktörer – sluta upp med att prata om era olika interna divisioner med akronymer som bara ”corporate soldiers” har koll på. Vi andra – kunder och aktieägare – har viktigare saker för oss än att studera era senaste organisationsdiagram. Och på tal om förkortningar är det hög tid för mindre företag att lägga ner APAC och EMEA som beskrivningar av deras marknader. Berätta istället att ni kanske säljer till två europeiska länder och ett i Asien. Det ger ju mer information än att låtsas som att hela Asien och Oceanien är en marknad för ert företag. Om man inte sätter sin fot i Mellanöstern eller i Afrika så behövs inte ”Europe, Middle East and Africa”, EMEA, som ännu en förvirrande förkortning. Säg som det är!

En mycket frekvent mening är “negativ organisk tillväxt” som förleder åhörare att visualisera någon form av tillväxt, men det är enbart en omskrivning för det mer prosaiska budskapet att ”vi säljer mindre nu än tidigare”. Den som började med detta uttryck lyckades ändå ”tänka utanför boxen”, en mening som färre – tack och lov – använder nu. Det är ändå snäppet mindre uselt än att säga något om att ”vi har en holistisk strategi”. I ett sådant bolag vill inte jag äga aktier, framför allt inte om de rapporterar om ”en game changer”. Och se upp för de som talar om ”en stark underliggande tillväxt”, vilket alltid betyder att det går åt helsike just nu för att kunderna köpstrejkar men att det nog blir bättre när kunden till slut förstår sitt eget bästa och börjar shoppa loss.

När jag i olika sökmotorer letar efter bästa ledarskapsflosklerna eller dravel – för att prata klarspråk – får man många roliga förslag: 

“Vår viktigaste resurs är våra medarbetare.” Visst, visst. 

“Vi är som en familj.” För det första är det sannolikt en lögn. För det andra – vem vill jobba där? 

“Vi jobbar med transparens.” Det är lite som när någon säger till dig – du kan lita på mig. 

”Vår produkt är unik.” Om den är så unik så visar väl siffrorna det. 

Till detta kommer allt det där om platta organisationer. Vi ska ju riva pyramiderna som Janne Carlzon skriver i sin bestseller. Men det blir alltid märkligt när vd talar om det platta. Han, för det är ju oftast en man, är väl inte en del av den platta organisationen. Beslut fattas på toppen. 

Bland förvaltare och analytiker talas det ibland om vikten att ”dansa nära utgången”, vilket är ännu en ”analytiker-hedge” som antyder att han eller hon gillar en aktie, men står redo att sälja före alla andra om det tillfället ges, vilket det ju aldrig gör. Man ska inte dansa vid en utgång. Antingen äger man en aktie eller så gör man inte det. 

I EFN:s videopodd Börssurr efterlyste jag tittarnas och lyssnarnas bästa floskler. Jag tackar ödmjukast för många roliga svar. Åke Hjalmarsson i Ronneby mailade om floskeln att ”vi måste arbeta smartare" för att dra ned kostnader. Han skriver: ”Rent krasst innebär ju detta att man inte har några som helst idéer för hur man kan spara och skjuter över problemet på de anställda. En stark tvåa är att ’vi måste leverera i tid men får absolut inte göra avkall på kvalitet’. Detta innebär alltså att man inte vågar prioritera tid eller kvalitet och resultatet blir givetvis status quo.” Tack, Åke Hjalmarsson för detta inspel!

En annan tittare reagerar på uttrycket att ”inget är säkert, allt kan hända”. Nu råkar ju det vara en sanning, men inte desto mindre har tittaren så klart rätt. Trivialiteter på gränsen till dravel måste beivras. 

Med detta holistiska perspektiv och med dig, kära läsare, i centrum ska jag – som den transparenta krönikör jag är – undvika fallande knivar och sätta punkt för denna unika och skräddarsydda krönika.

Hiss: Mats Alvesson skriver alltid klokt om strukturell dumhet och galenskaper i organisationer och företag. Alla företagsledare borde läsa Dumhetsparadoxen och Extra allt: När samhälls- och människoförbättrandet slår tillbaka (förlag Fri tanke). 

Diss: Nedläggningen av Bromma flygplats när Bra nu lämnat. Det kommer att få negativa konsekvenser som vi inte kan se i dag. Tåget må vara hållbart, men det är inget hållbart sätt att resa i Sverige för den som behöver passa en tid.

MER AV HENRIK MITELMAN: En vecka med Trump: Börsen håller i och håller ut
MER AV HENRIK MITELMAN: Tennisens fall – lärdomar för börsen
MER AV HENRIK MITELMAN: Här är de bästa länderna att bo i
MER AV HENRIK MITELMAN: Singapore på obrutet segertåg – med enkelt recept