Erika Wranegård: Vi hinner med ett tomte-rally i år

Traditioner som präglar året och skapar en cykel. Men det är inte bara vi människor som har traditioner. Våra traditioner går hand i hand med de cykliska mönster vi så ofta observerar på finansmarknaderna.

Januari. Nytt år, ny jag! Gymmen fylls av nyårslöften. Aldrig har en hälsosam livsstil eller en vältränad kropp legat så nära inom räckhåll.

Ja, januari präglas av nystart, ett blankt blad även på marknaderna. Skönt för risktagare som vill lägga ett tungt år bakom sig och frustrerande för andra som från en dag till en annan får lämna tidigare års överavkastning bakom sig. Gemensamt för de två grupperna är att det är dags att generera alpha och aktiva positioner läggs på. Tydligast ser vi det på det berömda säsongsmönstret för avkastningen i mindre bolag under januari, den så kallade januari-effekten. Delvis förklarat av skatteeffekter, många investerare säljer av i december – för att sedan ångra sig och köpa tillbaka aktierna i januari.

Sen har vi nya pensionspengar som ska investeras. Sist men inte minst, när aktiekurserna tickat upp finns det alltid investerare som suttit med för mycket cash på sidolinjen och tills slut, när FOMO:n blir för stor, trycker även de på köpknappen och driver upp kurserna lite till. Denna nyvunna entusiasm på året brukar vara allt från några dagar till några veckor. Lika länge som nyårslöften hålls, men lagom till semlornas lockelse blir för stor, bryts de.

Sedan kommer påsken och till kontoren levereras det ena sprängfyllda påskägget efter det andra, gåvor som är ett säkert tecken att dataleverantörer lyckats förhandla alltför lukrativa kontrakt. Vår övergår till sommar, och lagom till körsbärsblommingen i Kungsträdgården känner marknaden det är dags att checka ut.

”Sell-in-May-and-go-away”, det mest kända säsongsmönstret på finansmarknaden börjar. Den bygger på idén att aktier presterar sämre mellan maj och oktober jämfört med perioden november till april. Många investerare går på semester vilket leder till färre marknadsaktörer och högre volatilitet. Investerare rekommenderas därför att sälja sina aktier i maj och återvända till marknaden först på hösten. Men med sex veckors semester tillåts inte tjänstemän checka ut redan i maj. Nej, investerarkollektivet behöver hålla ut några veckor till. Men efter kindpussar under Almedalsveckan är innerstadens gator folktomma.

Solkyssta ansikten möts igen i slutet på augusti med mer energi än någon annan gång på året. Men nu väntar den tuffaste tiden på hela året. September och oktober har historiskt sett varit de mest oförutsägbara månaderna, kända för hög volatilitet och börskrascher; Wall Street-kraschen 1929, Black Monday 1987, Lehman Brothers 2008. Hösten är som en thriller på marknaderna. Det börjar med spänning (volatilitet) och en dos skräck (historiska krascher), men slutar ofta med en plot twist där optimismen kommer tillbaka, en så kallad ”bear killer”. Lagom tills vi ställer om klockorna till vintertid är analytikernas ansikten, som bara sett ljuset av datorskärmen sedan sommaren, återigen bleka och energinivån i linje med telefonen som konstant visar sparläge.

Julen stundar som en hägring. Det blir mörkare och sedan ännu mörkare. Det fortsätter tills den välbekanta doften av saffran återigen sprider sig i stan, julbelysningen hängs upp och konversationerna återgår till stundande julfester och efterlängtad julledighet. Och så går det runt. Men i december brukar marknaden vara snäll. Så just nu lutar jag mig tillbaka, höjer volymen på Spotifys jullista och vänta in tomten kring skärmen. För visst brukar han komma till aktiemarknaden också. Ett tomte-rally hinner vi med innan böckerna stängs för i år.

Till er alla, en riktigt god jul. Vi ses på gymmet i januari!