Anders Hägerstrand: Risk för grovt dubbelfel i historieböckerna

Gruvindustrin har varit fundamental för att bygga upp svenskt välstånd.

Att de största gruvbolagen ska kontrolleras av svenska ägare har genom historien ansetts viktigt. Järnmalmsbolaget LKAB är helägt av staten. Efter Kreugerkraschen på 1930-talet stiftades till och med den så kallade lex Boliden, som begränsade utländska aktörers möjligheter att ta kontroll över svenska naturtillgångar. Lagen fanns kvar till 1983.

Under de senaste decennierna har det börsnoterade gruv och smältverksbolaget Boliden saknat en tydlig storägare, ägarlistan har dominerats av fondbolag. Så sent som i januari lyfte jag fram att Boliden är vidöppet för utländska intressen som vill ta kontrollen över bolaget.

Men det som hände förra veckan är överraskande. Bolidens vd och styrelse bjuder in en stor brasiliansk industrifamilj till att genom sitt investmentbolag Votorantim bli den största ägaren. Det sker genom en affär där Boliden blir ägare i gruvor i Brasilien och Peru genom att betala med nytryckta aktier (läs om affären på sidorna 14–17).

Sett till hur den brasilianska familjen har agerat i sina övriga innehav är det mest sannolika att Votorantim köper mer aktier i Boliden, och ytterligare befäster sin position som största aktieägare.

Votorantim kan bli en utmärkt industriell huvudägare i ett Boliden som med affären på riktigt blir ett globalt gruv och smältverksbolag.

Men ur ett svenskt perspektiv finns det också anledning att reflektera över vad det innebär om den yttersta makten över en stor del av svensk gruvindustri i framtiden finns i Brasilien.

Det är till exempel troligt att Votorantim på sikt vill ha en styrelseordförande från sina egna led – och kanske även en vd.

Bolidens fokus på investeringar i Sverige kan också förändras. När en brasiliansk ägare ska välja mellan att använda balansräkningen till att bygga en ny gruva i Sydamerika eller Sverige är det rimligt att Sydamerika har en fördel.

För svenska institutionella aktieägare i Boliden kan den nya ägarbilden också innebära utmaningar. Kommer Votorantim att följa den svenska modellen för ägarstyrning och hur är synen på hållbarhet?

Svenska investerare har i decennier haft möjligheten att ta en större ägarkontroll över Boliden men har inte gjort det, trots att bolaget varit välskött och gett en klart godkänd riskjusterad avkastning. I stället plöjdes miljarder ner i högriskprojekt som Northvolt och Stegra.

Kommer detta att sammanfattas som ett grovt dubbelfel i historieböckerna?