Kärlekskris eller lata män – vad kan förklara sjunkande födelsetal?

Att det föds för få barn i stora delar av världen beror på att kvinnorna ställer högre krav på jämställdhet, men för få män lever upp till dem. Det finns helt enkelt för få moderna män, säger Harvardprofessorn och ekonomipristagaren Claudia Goldin till EFN.

I en ny forskningsartikel har hon samlat data från hela världen om hur hushållsarbete fördelas mellan män och kvinnor. Hon har sedan undersökt om det finns något statistiskt samband mellan jämställdheten i hemmet och antalet barn per kvinna. Ett sådant samband visade sig finnas. Ju mindre männen bidrar till hemarbetet, desto lägre fruktsamhet. Trots vad algoritmerna lyfter fram i sociala medier vill kvinnor i allmänhet inte bli så kallade tradwives.

Claudia Goldin: Kvinnor bär många av kostnaderna

Att fruktsamheten sjunker i nästan hela världen – och har gjort det sedan 1960-talet efter efterkrigstidens babyboom – beror på att kvinnor fått större friheter och möjligheter i livet.

– Det är kvinnor som bär många av kostnaderna för att få barn och se till att de är trygga, friska och överlever, säger Claudia Goldin och fortsätter:

– När kvinnor får allt större självständighet, vilket har skett över tid i stort sett över hela världen, måste de väga sina livsval mycket noggrant. Ett av dessa val handlar om de ska ha barn eller inte, när i livet och hur många.

Resonemanget handlar om ett av nationalekonomernas favoritbegrepp: alternativkostnad. När värdet på alternativet ökar – när kvinnor får större möjligheter att utbilda sig, satsa på karriär, tjäna pengar och forma sina liv – blir priset på deras tid högre. Tröskeln för att sätta ett barn till världen höjs.

– När kvinnor får större autonomi fattar de beslut som optimerar deras liv, säger Claudia Goldin och fortsätter.

– Men dessa beslut kommer i konflikt, om det saknas trygghet och en försäkran om att barnet tas om hand.

Hur stora uppoffringar en blivande mamma tvingas göra i form av karriär och andra självförverkligande åtaganden beror i hög grad på hur mycket ansvar medföräldern faktiskt tar för hem och barn.

Problemet är inte bara att det finns för få män som är beredda att bli ansvarstagande pappor, enligt Claudia Goldin. Kvinnor kan heller inte vara säkra på att den man de valt – även om han framstår som jämställd – fortsätter att vara det när det verkligen gäller. När beslutet väl är fattat och barnet är på väg är det för sent att backa.

– Hindret handlar om det som kallas trovärdiga åtaganden. Män kan säga att de ska ta mer ansvar, men hur kan de signalera att de verkligen kommer att göra det? Och om de inte gör det måste det finnas någon form av försäkring.

Inom nationalekonomin pratar man om ”incomplete contracts”, alltså kontrakt som inte fullt ut reglerar alla rättigheter och skyldigheter mellan parter. Ett par som skaffar barn ingår i praktiken ett sådant ofullständigt kontrakt. Och det är vad som är problemet, enligt Claudia Goldin:

– Frågan är hur ansvar kan bindas och i vilken utsträckning det går att skapa någon form av garanti. Om bindande kontrakt vore möjliga skulle många av problemen minska.

Men det går väl inte att ha ett kontrakt mellan föräldrar, som anger exakt vad som förväntas av dem?

– Och det är just det som är problemet.

Hur ska män som faktiskt är redo att ta sin beskärda del av ansvaret för hem och barn övertyga kvinnor att de är ”pålitliga pappor”?

– Ta på ett förkläde. Män som vill ha barn borde ha på sig ett förkläde varje dag. Gå runt på gatan i förkläde, så skulle det signalera till kvinnor att de verkligen menar allvar, säger Claudia Goldin och skrattar.

Motargumentet: Jämställdhet inte problemet

Den finska demografiprofessorn Anna Rotkirch, verksam vid det finska institutet för befolkningsforskning, har haft regeringens uppdrag att reda ut varför finländarna föder allt färre barn. Hon har läst Claudia Goldins forskning men delar inte hennes slutsatser.

– Hon är ju helt fantastisk och vi beundrar henne alla, men hon har fel när det gäller fruktsamheten, tyvärr, säger Anna Rotkirch och fortsätter:

– Om jämställdhet vore nyckeln skulle vi ju inte se det som sker här. I Norden har pappors andel i barnskötsel ökat dramatiskt de senaste 20 åren och fruktsamheten dalar exakt samtidigt.

Enligt Anna Rotkirch finns det en ideologiskt färgad teoribildning bland demografer om att högre jämställdhet automatiskt leder till högre fruktsamhet. Flera studier, däribland hennes egna, ger inget stöd för ett sådant samband.

– Vi gjorde allt för att hitta det, men det fanns inte där. Ingen positiv effekt av jämlikhet, snarare tvärtom.

Hon betonar också vikten av att inte moralisera över hur familjer väljer att organisera sina liv. För vissa är jämställdhet i hemmet viktigt. För andra, med mer konservativa värderingar, är det inget problem att pappan arbetar mer och mamman stannar hemma med barnen lite längre, menar hon.

– Det är alltför lätt att dra in detta i kulturkriget. Det är inte dit vi ska. Samhället måste rymma olika vägar och olika sätt att få familjelivet att fungera.

Kärlekskrisen

Sverige har, liksom Finland, tillsatt en statlig utredning för att analysera orsakerna till och konsekvenserna av sjunkande födelsetal. Den svenska utredningen leds av Åsa Hansson, som skriver en krönika i detta nummer av Finansmagasinet. I Finland är arbetet redan avslutat. En av huvudslutsatserna är att det bakom fruktsamhetskrisen döljer sig en annan kris: parrelationskrisen.

Människor har allt svårare att träffas och etablera romantiska relationer. I USA är 41 procent av kvinnorna och 50 procent av männen mellan 25 och 34 år singlar, enligt The Economist. Motsvarande statistik saknas för Sverige, men landet pekas ofta ut som det med flest singelhushåll i världen.

I Norden tycks problemet i huvudsak vara att unga bildar par och lever i samboförhållanden, men gör slut innan de hinner skaffa barn. En studie från Stockholms universitet visar att parrelationer blivit alltmer instabila och att giftermålen sjunker dramatiskt. Samma mönster syns i Finland, konstaterar Anna Rotkirch.

– Det är högre sannolikhet att det första samboförhållandet leder till skilsmässa, eller separation, än att det leder till antingen äktenskap eller barn, säger hon.

Varför detta fokus på äktenskap, fungerar inte vanliga samboförhållanden lika bra?

– Det är en betydlig skillnad. Äktenskap är stabilare och där föds fler barn. Vi har relativt få samboskap som varar livet ut.

Att det föds för få barn är ett problem. Än mer bekymmersamt, menar Anna Rotkirch, är att allt fler lever i ofrivillig ensamhet.

– Det påverkar livskvaliteten. Ungas sköra parrelationer oroar mig mer än själva fruktsamhetskrisen. Ett samhälle där allt fler lever i ofrivillig ensamhet … Jag har svårt att se något gott i det, vare sig för individen eller för samhället.

Det digitala kyskhetsbältet

I början av 2010-talet inträffade ett tydligt trendbrott. Fruktsamheten började sjunka snabbare i många länder, däribland Sverige och Finland. Enligt Claudia Goldin var det en effekt av finanskrisen.

– Tiden runt 2010 är en verklig knäckfråga, eftersom nästan alla europeiska länder upplevde samma sak. Det måste ha varit efterverkningarna av finanskrisen, och sedan kom ingen riktig återhämtning. I USA skedde samma sak redan 2007.

Även här har Anna Rotkirch ett annat perspektiv. Enligt henne finns det ytterligare en förklaring: den digitala erans genombrott. Hon ser den inte som grundorsak till sjunkande fruktsamhet, men som en katalysator.

– Instagram lanserades 2010, innan dess Facebook. När smarttelefonerna spreds blev det en accelererande faktor. Jag ser ingenting annat som kan förklara den snabba nedgången.

Det är inte bara smarttelefoner och sociala medier som är problemet, utan skärmar överlag. I en stor översiktsstudie fann Anna Rotkirch och hennes kollega ett tydligt samband mellan hög skärmtid och dåliga familjerelationer, i synnerhet i parrelationer.

– När skärmtiden ökar, oavsett innehåll, ökar risken för skilsmässa, säger Anna Rotkirch.

– För män handlar det ofta om datorspel och nätporr som påverkar sexualitet och parbildning. Och för kvinnor är det sociala medier, vilket vi vet har ökat problemen med mental ohälsa bland unga kvinnor, något som i sin tur tenderar att leda till lägre fruktsamhet.

Sambandet mellan skärmar och relationsproblem är inte nytt. Redan när tv:n blev vanlig i hemmen på 1960-talet kunde liknande effekter observeras.

– Vi har robusta data på att tv-tittande i sig, särskilt i sovrummet, minskar sex och fruktsamhet, säger Anna Rotkirch.

Den ideologiska könsklyftan

Sociala medier har även vidgat den politiska klyftan mellan kvinnor och män, särskilt bland unga. I Sverige och Finland är detta extra tydligt, enligt en studie som publicerades i European Sociological Review i somras.

En ny rapport från SOM-institutet visar att skillnaderna mellan unga män och kvinnor aldrig varit större i Sverige – och klyftan började öka 2016. På frågan om Sverige borde satsa på ökad jämställdhet svarade 90 procent av kvinnorna ja, medan nästan 40 procent av männen var emot.

Enligt SOM-institutets projektledare Daniel Johansson är det männen som har glidit högerut, säger han till EFN. Men enligt Anna Rotkirch är det precis tvärtom.

– Det intressanta är att det främst är unga kvinnor som har blivit liberalare, eller snarare vänstergröna, säger hon.

Utvecklingen är liknande i USA, skriver The Guardian som beskriver unga kvinnor som ”de mest progressiva i USA:s historia”. Politiken har dessutom fått ännu större betydelse för parbildningen, säger Anna Rotkirch.

– Unga kvinnor säger att det är mycket viktigt att dela politiska värderingar med sin partner.

Hon menar samtidigt att de unga männen har fått orättvist hård kritik, och att vänstern blivit en politisk rörelse där många män inte känner sig välkomna.

– Vänstern slutade tala till heterosexuella pojkar och såg dem som problem. De kände sig utanför, och då klev andra rörelser och ideologier in och talade till dem, säger hon och fortsätter:

– Det talas ofta om att dessa pojkar följer misogyna och kvinnohatande miljöer, vilket är ett verkligt problem. Samtidigt är tonen mot unga män ofta extremt hård.

Goldins förslag till konservativa

Att unga män blivit alltmer konservativa och religiösa kan också gynna fruktsamheten. I flera religiösa grupper i USA – som ortodoxa judar, mormoner och amish – föds betydligt fler barn än i majoritetsbefolkningen. I den första gruppen uppmuntras kvinnor dessutom att utbilda sig och göra karriär, något som ligger i linje med Claudia Goldins teori om alternativkostnader.

– De gör det möjligt för kvinnor att utbilda sig och göra karriär, bli kirurger, åklagare och professorer. Det blir ganska tydligt att det faktiskt krävs något av en hel by för att uppfostra ett barn.

Hon uppmuntrar konservativa kristna män att ta inspiration från Josef och använda honom som symbol för att ta större ansvar i hemmet och signalera till kvinnor att männen är beredda att ta hand om barnen.

– Om konservativa vill se fler barn måste de förstå att det kräver mer omsorg och tid från pappor. Jag har lekt med tanken på en kampanj kring en klassisk målning av Maria och Jesus, med Josef vid deras sida: en äldre man, nästan farfarslik, som ömt tar hand om ett barn som inte ens är hans – och som troligen aldrig hade blivit mänsklighetens frälsare utan honom.