Kärnkraftsexperten: Därför måste staten ta största risken
Staten ska bli huvudägare med 60 procent av Videberg Kraft, vid sidan av Vattenfall och Industrikraft som kommer att äga 20 procent vardera. Det meddelade regeringen i slutet av juni. Samtidigt är centrala delar av stödavtalet fortsatt hemliga. Det gäller bland annat principerna för det garanterade elpriset, som ska fastställas först efter fortsatta förhandlingar med EU-kommissionen.
– Jag tycker att energiproduktion och energitillgång är en så basal funktion att det inte är speciellt konstigt att staten har en ganska stor roll i detta. Det har man gjort både med vattenkraften och med kärnkraften tidigare, säger Christian Ekberg till EFN.
Han menar att byggandet av nya kärnkraftverk inte är ett vanligt kommersiellt projekt utan en del av samhällets grundläggande infrastruktur. Christian Ekberg jämför statens roll med finansieringen av Öresundsbron, där danska och svenska staten tog en stor del av risken för att projektet skulle kunna genomföras.
– Staten går in och säger: Ni kan ta betalt för bilarna som kör över, men skulle det visa sig att det inte fungerar så går vi in och betalar resten. Det är ingen konstig lösning för stora infrastrukturprojekt, säger han.
Kräver statlig riskdelning
Enligt Christian Ekberg är kärnkraftsinvesteringar så stora och långsiktiga att marknaden inte klarar dem utan statlig riskdelning – och flera europeiska länder har valt liknande modeller för sin nya kärnkraft.
– Även Frankrike har gått den vägen och Tjeckien funderar på att göra det. Vi pratar ju om anläggningar som håller i 50-100 år, säger han.
Hemligt avtal
I regeringens avtal med Videberg Kraft ingår ett antal olika parametrar som ännu inte är offentliggjorda. Det handlar bland annat om hur många år och vilket garanterat elpris som staten ska erbjuda. Christian Ekberg tror att nivån kan hamna omkring 80 öre per kilowattimme – en siffra som tidigare nämnts i debatten – men betonar att det är en uppskattning.
Med dagens höga elpriser skulle staten i praktiken inte behöva betala något alls inom en sådan modell. Samtidigt tror Christian Ekberg att ökade elbehov minskar risken för att stödet blir en dålig affär på sikt.
– Det är svårt att säga. Nu är jag förvisso inte ekonom, men med ökad elektrifiering och ökade elbehov tror jag inte att det kommer att bli någon dålig affär, säger han.
"Dålig förmåga att uppskatta kostnader"
Samtidigt varnar Christian Ekberg för att stora svenska infrastrukturprojekt sällan blivit vare sig billigare eller snabbare än planerat.
– Vi har uppenbarligen en alldeles utomordentligt dålig förmåga att uppskatta kostnader och tidsåtgång, säger han och nämner bland annat Västlänken och Hallandsåsen.
De svenska kärnkraftverken byggdes visserligen enligt budget, konstaterar han, men det var på 1970-talet.
En kärnkraftsparadox
Samtidigt lyfter Christian Ekberg fram vad han kallar en "kärnkraftsparadox". Medan kommuner som redan har många vindkraftverk ofta säger nej till fler, ser kärnkraftskommunerna annorlunda på saken.
– Frågar man kärnkraftskommuner om de vill att det byggs några fler kärnkraftverk i kommunen så säger de ofta: "Jajamensan, gärna ett par stycken”, säger Christian Ekberg.
Se EFN:s intervju med Christian Ekberg från i höstas om beslutet att satsa på just SMR-tekniken:
